Ett hov av taggar och rosor av Sarah J. Maas
Jag fick två böcker i julklapp i fjol, av helt skilda slag. Båda givarna tyckte nog att jag behövde bredda mitt läsande en smula, och jag återkommer senare om den andra boken. Av Anders fick jag en amerikansk bestseller skriven av en mycket populär författare som jag aldrig hört talas om, Sarah J. Maas, vars förra bokserie Glastronen har sålts i över 9 miljoner exemplar.
Den nya serien inleds med Ett hov av taggar och rosor, i original A Court of Thorns (törnen) and Roses. Om jag hade översatt titeln hade jag valt det mer ålderdomliga "törnen". Det kan bero på att jag som barn hade en liten spånkorg bemålad med nyponrosor och snirkliga bokstäver. "Glöm ej att rosor har törnen, men gläd dig att törnen har rosor!" Visdomsord som fastnat i bakhuvudet...
De båda följande titlarna i serien, om hov av "dimma och vrede" respektive "vingar och undergång" finns redan översatta till svenska.
Omslaget i rött och svart indikerar genre och målgrupp. Jag tror termen som används är "romantacy" eller något liknande, sagor för unga med övernaturliga inslag, spänning, romantik, längtan och lite sex. Att fly till andra världar och tider är extra populärt när det är "en utmaning" att förstå sig på samtiden. Först tänkte jag på Askungen när jag började läsa, sedan kom Narnia, Sagan om Ringen, Skönheten och Odjuret, Twilight-serien, True Blood, och Fifty Shades of Gray upp. Genren lånar från höger och vänster och drar sig inte för att använda klyschor och stereotyper.
Berättelsen börjar då jägarinnan Feyre med välriktade skott från sin pilbåge lyckas döda en varg i den iskalla vinterskogen. Hon flår vargen och kämpar för att få med sig skinnet hem tillsammans med en hind som vargen dödat. Vargskinnet ska hon sälja och hinden kommer att lindra familjens ständiga hunger ett par veckor. Feyre är nitton år och försörjer ensam sina två äldre bortskämda systrar och sin gamle far. Tidigare var familjen välbärgad, bodde på ett stort gods, hade tjänstefolk och umgicks i fina kretsar. För många år sedan misslyckades faderns affärsprojekt, och då han förlorat allt misshandlades han grovt av sina fordringsägare. Han har svårt att gå och har tappat initiativkraft och livsvilja.
Flickornas mamma hade dött i feber redan elva år tidigare. På sin dödsbädd avkrävde hon Feyre ett löfte att hålla ihop familjen och ta hand om sin far och sina systrar. Feyre hade lovat - trots att hon tyckte det var märkligt. Varför kräva något sådant av sitt yngsta barn och inte av fadern, eller någon av de äldre systrarna?
Feyre och hennes familj bor i en by på södra delen av ön Prythian, i de dödligas land. Prythian är en ö som påminner om Storbritannien, och till väster ligger fiendelandet Hybern på en ö som liknar Irland. De dödligas rike är skilt från resten av Prythian av ett brett skogsparti som går tvärs över ön, och mitt i skogen finns en mur. Norr om denna ligger alvrikena som är uppdelade i sju olika hov. Närmast gränsen ligger Vårhovet och längst upp i norr Natthovet. Alverna är odödliga och i deras riken finns förutom högalver och vanliga alver många andra märkliga väsen.
En enorm morrande best dyker upp i dörren på familjens lilla stuga och anklagar Feyre för att vara mördare. Den är stor som en häst, har gyllene päls, gula huggtänder och hjorthorn, och kroppen påminner om en korsning mellan kattdjur och varg. Den påstår att vargen som Feyre dödat var en alv som bytt skepnad - så helt odödliga är de tydligen inte. Det finns många myter om alverna i människornas rike, som att ask-trä och järn faktiskt kan döda dem (ifall något annat väsen inte hinner läka dem i tid) och att de inte kan ljuga. Besten säger att det finns ett avtal mellan människor och alver - ett liv för ett liv - och Feyre får välja mellan att bli strimlad direkt eller att följa med honom till alvernas rike. Feyre har aldrig hört talas om avtalet, men inser att det är giltigt eftersom alver alltid talar sanning. Om hon ska kunna uppfylla löftet till sin mor, måste hon hålla sig vid liv och fly för att komma tillbaka och ta hand om sin familj.
Under färden visar sig besten vara Tamlin, en högalv från Vårhovet, och han tar med henne till sitt slott. Gradvis förändras Feyres känslor från skräck och fientlighet via nyfikenhet och förälskelse till glödhet passion. Hon är ändå nitton år och inte helt oerfaren, men då Tamlin bara nuddar vid hennes hand går det som en elektrisk stöt genom hela hennes kropp...något helt annat än de taffliga möten hon haft i en gammal lada med en pojke från byn!
Dramatik, konflikter, grymhet och tortyr blir det också, och en slutstrid där Feyre tvingas till svåra val. Det är en spännande historia med många olika väsen, skiftande lojaliteter och svåra prövningar. När allt elände är över och berättelsen slutar lyckligt, smygs ändå osäkerheter in för att leda vidare till nästa bok i serien. Trots att Ett hov av taggar och rosor var lättläst och spännande tänker jag inte läsa flera delar ur serien - det finns så många andra intressanta böcker att lägga tid på. Men om du letar efter en bra present till en läskunnig 12-16-åring som behöver omväxling till dataspelen är boken helt perfekt!