Augusti i Hälsingland 5
Nu skulle jag egentligen ha skrivit om mina äventyr på en bokfestival i helgen, men något har blivit fel i tekniken så att det inte går att ladda upp bilder. Bara text blir kanske trist, så jag avvaktar med den rapporten. Så upptäckte jag att jag laddat upp några bilder alldeles innan jag åkte söderut, ett litet inlägg blir det i alla fall.
När jag fyllde år i våras fick jag flera påsar med blomfrön av mina barnbarn. De hade fått välja själva vilka de tyckte var snygga, och det blev ganska blandat: Flitiga Lisa, blåklint, rosalila lejongap, ringblommor, gräslök (!) och så den lilla skönheten ovan. Den var en helt ny bekantskap för mig och heter snökärleksblomster. Den påminner om Prins Gustafs öga, som jag brukade odla som barn, men den blomman är himmelsblå med vit mitt. Snökärleksblomman har mörkt blålila ståndare och prickar på kronbladen - vacker och ovanlig!
Det är fortfarande fullt av blåbär i skogen och lingonen kommer vara plockfärdiga endera dagen. Lingonparfait spetsad med gin är supergott!
Tidigare i augusti var jag en sväng upp på Höga Kusten med vårt gamla tjej-gäng från gymnasiet. Eftersom jag har sagt att familj och vänner ska slippa figurera i bloggen har jag inte lagt upp några bilder därifrån - det är ju ett gäng glada kvinnor framför de vackra utsikterna på de flesta!
Vi turades om att laga mat, och jag hade med fryst älgfärs att göra biffar på. Enligt allmänt önskemål skulle vi följa Per Morbergs recept där det ingår enbär, rårörda lingon, messmör och totalt en hel liter vispgrädde. För en självhushållare som jag bar det emot lite att köpa lingon och enbär, men ska det vara så ska det! I sanningen namn smakade det inte speciellt mycket enbär, trots att vi på inrådan av en som lagat receptet förr dubblade antalet enbär. Och dessutom drog vi ner lite på vispgrädden för midjemåttens och hjärthälsans skull. Det blev riktigt gott ändå!
När jag senast var ute och plockade svamp hittade jag mogna enbär. Så nästa gång jag lagar älg ska det minsann smaka en ordentligt - jag har en liten marmeladburk full av små blåa bär! De gula kantarellerna fortsätter att ha en rekordsommar, och nu har jag lokaliserat det första klustret av deras bruna kusiner också.
Tyvärr har barnbarnen åkt hem, annars hade det varit roligt att visa dem Tomtebobarnens "stora röda mössor med vita prickar på" i verkligheten. De är verkligen vackra där de lyser upp skogsstigarna - men man ska förstås inte äta dem. De är inte lika dödliga som den vita flugsvampen, men det är klokt att låta bli ändå. Yrsel, förvirring, oro, sänkt medvetande och kramper är vanliga symptom, ibland också illamående och kräkningar. Hallucinationer förekommer också, och det sägs att vikingarna åt röd flugsvamp i berusningssyfte. Verkar riskabelt och svårdoserat - pröva inte!