Den fjärde doktrinen av Denise Rudberg

I början av juni var mamma och jag på ett bokevent på Historiska Muséet där den fjärde delen i serien Kontrahenterna av Denise Rudberg presenterades. Författaren har sedan tidigare mutat in Östermalm som sin domän, och eftersom den nya serien utspelar sig under Andra Världskriget passade den historiska anknytningen vid valet av plats bra.
Rudberg är en mycket produktiv och populär författare. Hon har givit ut över trettio titlar, och skapat en egen genre, elegant crime, med åklagarsekreteraren Marianne Jidhoff i huvudrollen. Jag hade bara läst en enda bok av henne tidigare, och den satte i ärlighetens namn inga djupare spår - men jag var ändå nyfiken på personen bakom det välpolerade varumärket.
 
Omslaget sammanfattar på ett gröntonat foto vad boken handlar om: Tre kvinnor som jobbar med dechiffrering under ett krig; vilket krig det gäller framgår av kvinnornas kläder och järnkorsen i nedre vänstra hörnet.
 
 
I entrén till muséet möttes vi av assistenter som delade ut ransoneringskuponger för mat och vin. I mina ögon såg de helt autentiska ut, och mamma som har egen erfarenhet från krigsåren tyckte de var bra gjorda. De vi pratade med under det inledande minglet var hängivna fans som bara älskade de tre tidigare böckerna i serien (som mamma och jag inte läst).
Tidstypisk levande musik spelades i ett hörn, och snart var det dags att gå in i hörsalen. Författaren samtalade med flera gäster om seriens tillkomst, om svårigheterna att göra research och skapa trovärdiga karaktärer som talade och betedde sig som man gjorde på 40-talet. Vid halvtid var det paus för mat och mera vin, innan nya gäster (däribland författarens far) kom in. Det var en trevlig och intressant kväll, och när vi gick fick vi varsin specialdesignad kasse prydd med bokuppslaget ovan. Den innehöll förstås ett signerat ex av nya boken, och dessutom lite annat smått och gott. Författaren själv verkade sympatisk och med ett genuint intresse av att få fakta och atmosfär rätt - även om serien är fiktiv.
 
På vägen ut sa mamma att hon nog ville läsa alla böckerna i serien i rätt ordning.  Jag fick tag i pocketutgåvan av de tre första på Akademibokhandeln och levererade dem till vid nästa besök. När jag några dagar senare pratade med henne i telefon var hon entusiastisk: - Lättläst och spännande, bättre än förväntat!
 
Eftersom jag vill ha variation i bloggen, har ont om tid och många böcker som väntar på att bli lästa, gick jag direkt på Den fjärde doktrinen.  Det var inga problem alls. I inledningen fanns ett persongalleri med kort förklaring av bakgrundshistorien, så det gick lätt att komma in i berättelsen. De tre vänninnorna Iris, Signe och Elisabeth har olika bakgrund och erfarenheter. Det de har gemensamt är att de arbetar på Karlaplan 4 med avkodning av hemliga meddelanden, främst från tyskarna, i november 1941. Den svenska neutraliteten är ifrågasatt, och Sveriges framtid är mycket osäker. Kvinnorna försöker förstå de krypterade breven och lista ut vad som egentligen avses, samtidigt som de försöker hantera sina egna besvärliga privatliv.
 
Det är bitvis riktigt spännande och miljöerna är bra beskrivna, åtminstone för mig som bara sett 40-talet på film. Ett societetsbröllop i Berlin där både Hitler och Goebbels är med på ett hörn ingår. Dialogen känns trovärdig för det mesta. Särskilt ett ord la jag märke till : Rysligt! Det använde min gamla faster ofta som förstärkningsord. Det kunde vara rysligt vackert, rysligt fult eller rysligt gott! Min faster (som var språklärare) var i övrigt mycket noga med hur hon uttryckte sig, och snabb att anmärka på andra - men just "rysligt" tillät hon sig att säga, förmodligen betydligt oftare än hon själv insåg.
 
När jag läste boken var mamma uppe i Hälsingland på besök. Hon höll på med samma bok , men hade hunnit längre än jag. Ibland hittade jag någon tveksamhet och läste en mening högt för mamma. Som t.ex. en man som inte förstår varför kvinnorna är så noga med sin klädsel och säger: Vi män märker ju knappt vad ni har på er, såvida ni inte kommer iklädda sopsäckar!  Mamma medgav att sopsäckar inte var vanliga på 40-talet, men det är en petitess. 
På det stora hela har Denise Rudberg lyckats mycket bra med sin spännande historia i Andra Världskrigets skugga. Och när del fyra slutar finns en del lösa trådar som lovar att det kommer en del fem (eller sannolikt ännu flera, för kriget pågick ju flera år till). 
Visa fler inlägg