maggismix.blogg.se

Emma Hamberg träffade jag på en bokkväll hos Bonniers, och hon var precis så glad och trevlig som man förväntar sig efter att ha läst hennes böcker. Nu har jag ju inte alls läst lika många som några av mina vänner, utan faktiskt bara en: Au revoir, Agneta, som jag skrev om 2023-06-18. Mera att läsa om författaren finns där. På sistone har scenversionen av första boken i serien (Je m´apelle Agneta) gjort succé i Stockholm, men den har jag inte hunnit se.

 

Kärlekens idioter handlar inte om längre Agneta och utspelar sig den sörmländska byhålan Lilla Bävan, men lite franska vibrationer finns med. I mina öron låter titeln en smula fånig, men den beskriver precis vad det handlar om - hur människor beter sig idiotiskt när kärleken drabbar (eller inte drabbar) just dem.

 

Omslaget är i samma stil som på Agneta-böckerna och är också gjorda av samma person, Kristin Lidström. I efterordet säger författaren att Lidström har totalt gehör för att se hennes böcker som illustrationer. Det jag ser är en lila (bevingad?) mansstaty med klassisk profil, en grön bok i ena handen, pilar i den andra och en pilbåge i knät. I bakgrunden syns flera böcker, ett tungt draperi och ett stort spröjsat fönster. Just den scenen kan jag inte minnas ur boken, men den sätter onekligen stämningen.

 

Berättelsen har tre huvudkaraktärer, och inleds med listor skrivna av den medelålders sågverksägarinnan Simona. Listorna är hennes sätt att få någon slags ordning i sitt liv, sedan hon blev lämnad med sonen Albin för många år sedan. Maken flyttade till Bollnäs med en ny kärlek, har ny familj och ingen kontakt med sonen. Nu ska Albin snart ta studenten, och Simona oroar sig för framtiden. Tänk om Albin flyttar hemifrån, och hon blir ensam? Bäst att göra nya listor på allt som ska kommas ihåg, respektive förträngas!

 

Huvudperson två är den stilfulle ungkarlen JP som vuxit upp med sin pappa i ett antikvariat i Stockholm. Nu är pappan död, kontraktet på lokalen uppsagt och de tusentals gamla böckerna ska skänkas bort. JP har hyrt sjöstugan till slottet som ligger i Lilla Bävan, för att äntligen få tid och ro att skriva sin debutroman.

 

Den tredje huvudpersonen är den pensionerade bibliotekarien Gertrud. Hon valde sitt yrke för att hon älskade litteratur och tystnad. Med fasa har hon sett hur biblioteken förändrats - i stället för en helgedom för stora tankar, resor i tid och rum och vackra sagor har det blivit en "mötesplats" där allt är tillåtet! Gertrud isolerar sig, lever på pizza från den lokala pizzerian Megamums, läser på heltid och pratar nästan enbart med det stora kastanjeträd hon döpt till Alice B Toklas.

 

Naturligtvis korsas de tre huvudpersonernas vägar på ett dramatiskt sätt.  Vad som händer ska jag inte berätta, men det är känslor, litteratur, matrecept, mode, gamla hemligheter och bävrar. Just bävrarna tycker jag är extra roliga - de var ju nästintill utrotade i Sverige när de började komma tillbaka i Värmland på 70-talet. Vi for på bäversafari till Sunne då, och blev glada för fyndet av några stammar med typiskt bävergnag. Nu ser man ofta spår av dem både i centrala Stockholm och i Hälsingland. Stockholmsbävrarna är inte ens skygga, och tidiga morgnar kan vi se dem simma runt Lilla Essingen.

 

Berättelsen är genre-mässigt att klassa som feelgood med lite romance. Trots att Anders sällan läser, och framför allt inte feelgood, skrattade han högt när jag ibland läste något stycke för honom. Detta är en bok som man blir glad av, med många referenser till favoritförfattare att läsa om och sådana man inte läst trots att det ingår i allmänbildningen.