Ödet och hoppet av Niklas Natt och Dag
Eftersom både mina vänner och jag själv fascinerades av Niklas Natt och Dags berättelser från 1700-talet, var vi flera som besökte Bonnierhuset tillsammans då han talade om sin senaste bok , Ödet och Hoppet.
Den är baserad på hans ätts historia, men mycket är en produkt av hans egen fantasi och föreställningsförmåga. Liksom för Kjell Westö (2023-11-20) var det lite dubbelt att skriva om sin egen släkt och dramatisera runt de fakta som finns tillgängliga. Både spännande och svårt, lockande men med ett visst mostånd. Boken tillängnas en släkting, Mats Linday, som skrivit en krönika över ätten Natt och Dag, och däri uppmärksammat det ovanliga vapen som användes vid det mord som berättelsen utmynnar i.
Det marinblå omslaget med guldgula kvistar av törne som slingrar runt titeln och en dödskalle i nederkanten för tankarna till medeltida sagor. På pärmarnas insidor finns släktträdet över ätten som är känd sedan 1280, och som red under delad sköld i blått och guld. Först på 1700-talet började ätten kallas Natt och Dag, tidigare hade efternamnen varit t.ex. Nilsson eller Karlsdotter efter faderns förnamn. I boken figurerar de mångtaliga Stenssönerna, och huvudpersonen Måns Bengtsson är son till en av dem: Bengt Stensson. Författaren är Måns Bengtssons sonson i femtonde led.
Niklas Natt och Dag signerade elegant försättsbladet på mitt expemplar av boken, och satte också dit ett sigill i guldlack stämplat med den tudelade skölden i släktvapnet på klackringen. Det var intressant att höra honom berätta om sin släkt. Förmögenheten hade förslösats tidigt, men ätten höll ändå ihop och hade koll på blodsbanden.
Vid släktträffarna var lille Niklas tillbakadragen och satt helst i ett hörn och läste medan kusinerna stojade runt. Någon äldre släkting ställde frågan som de flesta barn får och ogillar: Och vad ska du bli när du blir stor, min gosse? - Författare, svarade Niklas snabbt, för han visste att tydliga svar förväntades. Så blev det. Men då förmögenheten sedan länge var förslösad, blev han tvungen att först skaffa sig en utbildning. Han arbetade som jurist tills framgångarna med "Bellman noir-trilogin" kom.
Stora delar av handlingen utspelar sig på Göksholms slott öster om Örebro, beläget på en udde i Hjälmaren. Den är en av de äldsta byggnader i Sverige som fortfarande är bebodda. Ätten med delad sköld i blått och guld, som senare kom att kallas Natt och Dag, ägde slottet från 1300 till 1600-talet. (Idag bor familjen Leijonhufvud där.)
Bokens titel, Ödet och Hoppet, är ätten Natt och Dags valspråk. Kloka ord för att hantera livet - man är tvungen att foga sig i sitt öde, men hoppet ska man aldrig förlora!
Här handlar det om maktkamper och ränker för att lägga under sig rikedomar, makt och landområden. Hur mycket de än lyckas tillskansa sig, syns dem deras lott ändå aldrig vara riktigt nog. Både stormännen och kyrkan skor sig på det arbetande folket, intrigerar om makten och krigar i fjärran länder. Mycket svenskt järn går år för vapentillverkning, och bönderna beskattas allt hårdare sedan många mött döden i pesten.
Till slut får bergsmännen nog och tågar under ledning av Engelbrekt Engelbrektsson från norr för att störta de fogdar genom vilka Erik av Pommern styr Sverige på distans. Den unge Måns Bengtsson blir tillsammans med sin vapendragare Finn Sigridsson skickad av sin släkt till Engelbrekt. Uppdraget är att komma Engelbrekt nära och vinna hans förtroende för att främja ättens intressen. Engelbrekt har folket med sig, och många tror att han kommer lyckas i sitt uppsåt att störta det utländska styret.
Detta är ingalunda någon torr historieskildring - det är en läsupplevelse! Språket och ordföljden känns som om någon skald ut svunnen tid berättar. Tankar och känslor får stort utrymme, liksom beskrivningar av naturen och vädrets skiftningar. Det är en spännande berättelse; man undrar hur det ska gå även om man anar vartåt det lutar - det är ju historiska fakta, trots att de exakta omständigheterna är fiktiva. Det är ingen bladvändare utan en vacker text att läsa i lagom portioner.Kvinnorna är starka, kloka och tålmodiga, männen äregiriga, njutningslystna och lättsinniga. Men i sina tankar bär de tvivel, ånger och idéer som ibland känns nutida.
Ödet och Hoppet är första delen i en svit som bygger på ätten Natt och Dags historia. Jag tycker det känns lite tomt att den vackra medeltida berättelsen är nu slut och man ännu inte fått veta vem som ska bli författarens anmoder - men jag har mina misstankar. När nästa del kommer ut vet jag inte, men jag föreställer mig att det tar sin tid med faktakoll och korrektur. Utmärkt så, jag väntar gärna! Annorlunda och riktigt bra!