Sista turen med Maj för säsongen
I år har sommaren försvunnit ännu snabbare än den brukar, och plötsligt var det dags att ta upp båten.
Jag var inte direkt entusiastisk när Anders berättade att han ville köpa en gammal västkustsnipa från 1930-talet. Under större delen av vår uppväxt hade vår far en träbåt, med allt vad det innebar av underhåll och läckage. Pappa hade dessutom som hobby att kolla att sjökorten stämde, och att grunden verkligen låg där de skulle. Sådana böjelser har inte Anders, men han är varken pedant eller händig, och sådant underlättar om man har träbåt. Anders älskar ändå sin båt högt - den har lärt honom så mycket!
Pappa var seglare, men Anders föredrar dunket från Majs Albinmotor. Tidigare i livet hade vi snabba Flipper-båtar som vi åkte vattenskidor efter, men det gamla ekskrovet passar pensionärstillvaron bättre. Solen sken och allt verkade perfekt för en tur runt Stockholm. Jag ringde syster Karin, frågade om hon ville hänga med och bestämde att vi skulle plocka upp henne vid Långholmskanalen en halvtimme senare. Precis när jag lagt på ringde Anders från Maj igen:
- Vi får ställa in, det är något fel. Motorn verkar bara gå på en cylinder!
Jag ringde Karin som inte var alltför besviken - hon hade mycket annat att göra. Strax ringde Anders igen. Nu gick Maj som hon skulle. Lite knackningar här och där på batteri och anslutningar hade gjort susen! Nytt telefonsamtal till Karin, som kastade sig på cykeln för att trampa till Långholmskanalen.
Långholmskanalen är lång, och vid bron där vi skulle ses gick det inte att komma ner till vattnet. Grindar med lås och staket hindrade vägen, och att hoppa från bron verkade riskabelt. Vi cirkulerade lite bland kanoter och badare och hittade slutligen en flytbrygga vid en kanotklubb där Karin kunde kliva på.
Vid kanalen finns mängder av fina välskötta gamla mahognybåtar. Somliga var bryggseglare, och många verkar användas mycket sällan - annars skulle väl inte sjöfåglarna komma på idén att bygga bo på badbryggan?
Märkliga husbåtar, segel- och motorbåtar av olika storlek och mängder av kanoter, SUPar och andra farkoster trafikerar stadens vatten. Jag tror att Stockholm är unikt i världen som huvudstad med så många privata vattenfarkoster - men vad vet jag?
Bävrar och många sorters sjöfåglar finns det också. Ovan en "dagisgrupp" vid Reimersholme med en vuxen knölsvan och sex tonåringar. Jag trodde svanar bara fick en eller max två ungar per år, så det här måste vara någon slags samarbetsprojekt.
Vi stävade på med Kapten Anders vid rorkulten och kom så småningom tillbaka till Lilla Essingen. Nordvästra hörnet av ön är numera byggarbetsplats, och man fyller också ut en del av vår gamla badvik för att få mera mark att bygga på. Längst till vänster syns det nya lilla klubbhuset som delas av två båtklubbar på en av de nya flytbryggorna.
Alldeles när vi lagt till pluttrade Stockholms Bastuflotte förbi mellan Kungsholmen och Lilla Essingen. Sjölivet på Stockholms vatten har många skepnader - men om ni frågar mig är den bästa och mest användbara pendelbåten till Stadshuset!