Golf på Quinta do Vale
Som omväxling är det roligt att spela någon annanstans än på hemmabanan. Det finns gott om banor på Algarvekusten och Anders som är mera hängiven har förstås provat många flera än jag. Quinta do Vale har jag alltid gillat, trots att det är en bana som verkligen slukar bollar. För några år sedan var ett par av våra vänner medlemmar där, men sen de flyttade hem till Sverige har det inte blivit av att åka dit. Banan designades av Seve Ballesteros och öppnades 2008 - precis före den (förra) ekonomiska krisen.
Den ligger nästan så långt österut man kan komma i södra Portugal. I fjärran skymtar pelarna till bron över floden Guadiana som utgör gränsen mot Spanien. När vi spelar där brukar vi passa på att ta en sväng över bron. Det är roligt med lite annorlunda utbud i mataffärerna, och så är det mycket billigare att tanka.
Vi började med att beställa varsin tonfisktoast som lunch innan vi skulle gå ut. Vi hade föreställt oss en normal liten dubbelmacka, men här hade de skurit rejäla skivor av ett stort lantbröd, fyllt med massa tonfiskröra, tomater och rödlök och sedan grillat. Med mackan följde en stor portion krispigt nygjorda pommes frites. Trots att det smakade utmärkt blev vi tvugna att lämna en del för att inte missa vår starttid.
Då vi kom till start visade det sig att vi skulle börja på 10:e hålet. Det är ett ganska långt par 5 , 533 m från gul tee och 493 m från röd. Man står högt upp och spelar ner mot dalen. Vi drämde i med magarna fulla av tunatoast, och trots att det var gott om utrymme hamnade vi alldeles bredvid varann, Anders med röd boll och jag med rosa. Golf är ett sällskapsspel - det kan inte upprepas för ofta!
Men efter våra bra utslag var det flera diken med vass att passera innan man äntligen kom fram till green. Min rosa boll hängde med i flera hål till innan den så småningom försvann i en vassrugg längre fram.
De sista nio hålen på banan är ordentligt kuperade, och det finns gott om soffor att vila benen på. Vissa är donerade till minne av avlidna spelare som så ofta i engelska parker. Det stämmer till eftertanke när den vars minne man ska hedra medan man vilar är yngre än man själv...
Klubben drabbades hårt av finanskrisen 2008 och de storslagna planerna på ett exklusivt golfsamhälle kom på skam. Påbörjade hus i olika grad av färdigställande kantar banan. Självklart är semesterboende vid en golfbana det sista man prioriterar i tuffa tider, men nu har byggandet återupptagits på en del fastigheter. Det måste ändå vara lite tråkigt att ha ett fint hus omgivet av halvfärdiga hus-skelett - men samtidigt vet man ju inte hur nästa ekonomiska bakslag drabbar...
De första nio hålen är flackare, så det var ganska skönt att ha det fysiskt jobbiga avklarat då vi började i "fel ände". På den delen av banan finns det andra svårigheter; mycket vatten (Anders sa att han såg fiskar stora som krokodiler) och enorma långsträckta bunkrar. Både 9:e och 18:e hålet spelar in mot klubbhuset över vatten, så när man är klar har man en sista uppförsbacke att forcera till parkeringen. Trots att ingen av oss presterade någon lysande score, var det ändå ett bra dagsverke!