På väg söderut 3
Avsnitt ett i denna reseberättelse inleddes med att jag sa att vi gjorde som tranorna - drog söderut när hösten var på väg. I Hälsingland hade tranorna då redan gett sig av, men vi kom ikapp dem i Tyskland. På stora fält bredvid motorvägen var det fullt av tranor. Eftersom det var jag som körde tittade jag inte så noga först - jag trodde det var fårflockar - men sen såg jag att fåren hade ovanligt långa halsar och ben...
Tranorna brukar övervintra i Spanien, Portugal eller Nordafrika. Om vädret är gynnsamt gör de sig ingen brådska utan stannar på vägen. Tydligen passar de på att ha storsamlingar med vänner och bekanta efter att ha levt utspridda i smågrupper hela sommaren.
Vi kom sannolikt före tranorna till Spanien, de stannade nog och samlade krafter i Tyskland innan de tog sig över Alperna. Bilden ovan är sista tillbakablicken på det lilla välordnade Andorra, men snart tog de breda spanska motorvägarna vid.
Vi passerade nollmeridianen på det torra spanska höglandet. Man får verkligen en missvisande bild av jorden när man mest tittar på platta kartor - Spanien borde ju ha samma tidszon som Storbritannien och Portugal!
Genom Spanien är det oftast jag som kör, så Anders fick fotografera ett par motorvägstjurar åt mig. Han tycker de spanska motorvägarna är enformiga och tråkiga, medan jag gläds åt den glesa trafiken och de fina körbanorna. Landskapet kan visserligen vara ganska kargt, men resan livas upp av tjurarna - lite som flygplanen längs E4 vid Linköping! Hur många tjurar vi såg denna gång tappade jag räkningen på, men totalt ska det finnas 88 stycken utplacerade i landet. (Skrev om dem 2022-11-28.)
När det var dags för lunch stannade jag vid vad jag trodde var en Gävlebroliknande restaurant över motorvägen. Det var fel. Restaurangen låg på andra sidan motorvägen, och det jag trott var restaurang var bara en lång gång över vägen. Det gjorde ingenting, bara skönt med en liten promenad, och väl framme fick vi gazpacho och getostsallad med valnötter. Gott och fräscht!
I närheten av Madrid började Anders leta efter boende på hotellsajterna. Det brukar aldrig vara något problem, men nu var det mesta fullbokat - om man inte ville betala runt 5000:- för en natt. Det ville vi inte, så vi körde vidare.
Utanför Toledo hittade vi ett billigt motell. Det såg väldigt öde ut när vi kom fram i det torra vilda western-lika landskapet. En rund trött man satt utanför den tomma vidhängande restaurangen och rökte. Han pratade enbart spanska, men trots mina klena kunskaper i det språket lyckades vi få ett rum och ett löfte om mat klockan åtta.
En doft av rengöringsmedel mötte oss redan i korridoren. Rummet var ganska rymligt och skinande rent. Färgsättningen var minst sagt originell, och utsikten som bjöds var den grusade parkeringsplatsen med kaktus i bakgrunden. Minibar saknades, men lyckligtvis hade vi en flaska Jameson i bagaget. Varsin drink i tandborstglasen före middagen - små som fluorsköljningsmuggar!
Restaurangen gick också i starka färger och väggarna pryddes av tavlor med olika tjurfäktningsmotiv.
Brandsläckaren såg ut att ingå i dekoren, som verkade ny - trots att djurplågeri som underhållning/konstform väl knappast är acceptabelt idag.
Den trötte mannen verkade vara både värdshusvärd och kypare. Han hade ingen meny, men vi förstod att vi kunde välja mellan nötkött och kyckling. Vi tog en av varje. Cerveza lyckades vi också beställa, liksom oliver därtill. En liten svartklädd dam smög i kulisserna och räckte tallrikar till vår långsamme kypare som serverade. Pommes frites med tunn stekt lövbiff, respektive tunnt skivat kycklingbröst - vi delade på båda. Torftigt och utan finess, men när vi kom på att beställa tomater blev det bättre. Ett stort fat hackade tomater kom in, och en stund senare några små portionsförpackningar olivolja. Varsitt glas rödvin behövdes också!
Nästa dag körde vi hela vägen ner till Algarve. Ett lunchstopp med förarbyte på en bra motorvägsrestaurang med uteservering, lite tätare trafik när vi passerade Sevilla, men snart kom bron över floden Guadiana och så var vi framme. Vi hämtade middag från vår indiska favoritrestaurang och satt på balkongen och såg solen gå ner över Atlanten.