Udda vinprovning
När vi körde hem från Portugal i april valde vi nya vägar. En massa bilder finns i mobilen, men det har varit en smula hektiskt sedan dess. Kanske hinner jag skriva ifatt framåt sommaren? Hursomhelst: Vi for lite längre österut än vanligt, och köpte med oss lokala viner längs vägen.
Anders äldsta vän Börje, hans fru Berit och min syrra är alla entusiastiska vindrickare. Börje är till och med munskänk, men denna eftermiddag var det inte en "normal" vinprovning. Vi körde blindprovning, där uppgiften var att gissa vinets ursprungsland. Alla fick ett glas vardera av de fyra olika vinerna och ett vattenglas.
Först sniffades och funderades, och vi noterade att det faktiskt är ganska stor skillnad på doften ur en tulpanformad kupa jämfört med en strutigare variant. (Under åren har många vinglas gått i kras, så vi hade inte 20 likadana glas längre.) I dofterna hittade vi mörka bär, lite vanilj och olika kemikalier. Så var det dags att smaka - lite syra, frukt, tanniner men inga gamla sadlar eller petroleumprodukter.
Det är stor skillnad om man bara sköljer munnen med vatten och knaprar på en neutral brödbit mellan sorterna, eller om man äter något. Själv tycker jag sällan att enbart vin är särskilt gott på vinprovningar, även om experterna höjer dem till skyarna. Osten får vinet att sjunga, brukar man ju säga - och jag instämmer!
Vi hade plockat fram bakmaskinen för att göra färskt bröd. När vi använt den tidigare har vi kört över natten: Mjöl, torrjäst, vatten och lite sirap i maskinen, sen knådar den och gräddar alldeles på egen hand. När vi hade huset fullt av ungar satte vi den på kvällen och programmerade så det var nybakt nästa morgon. Härlig doft i köket när man kom ner!
Nu hittade vi ett snabbprogram på drygt två timmar - helt ok, men lite kompakt och underjäst. Som tilltugg till provningen fungerade det tillsammans med brie och grevé, salami , lufttorkad skinka med melon och årets första rädisor. Kanske lite för starka smaker - men vi körde ju bröd och vatten först!
Funderingar kring druvsorter fick lämnas därhän. Vi förenklade provningen såpass att vi graderade vinerna i "godhetsgrad", och det blev ganska jämnt mellan nummer ett och två. Fyran fick lägst betyg av alla - på tok för sött!
Sedan gällde det länderna, inte helt enkelt. Alla länderna hade vi inte heller besökt på vägen, men efter lite ledtrådar gissade sällskapet till slut rätt.
Från vänster var vinländerna Polen, Tjeckien, Moldavien och Georgien. Polskt vin hade jag aldrig hört talas om förut, men vi besökte faktiskt en vingård vid floden Wislas strandbankar. De ville ha betalt kontant i zloty, men eftersom vi bara hade eurosedlar fick vi en burk körsbärssylt som växel!
I Tjeckien bodde vi som enda gäster på ett slott och blev serverade utmärkt vin till middagen. Samma sort hittade vi inte i butiken, men det här tjeckiska var min favorit av de fyra. I gamla Österrike-Ungern ingick Böhmen och Mähren med lång historia av vintillverkning. Tove Alsterdal skrev en spännande bok som utspelar sig på en nedlagd vingård: Blindtunnel från 2019. Jag läste den innan jag började blogga, men den har fastnat - ett bra betyg! (Skrev om hennes senaste 2023-01-31).
Moldaviskt vin hade jag inte heller prövat förr, men de angav faktiskt druvsort, merlot. Jag är inte så bra på att skilja druvsmaker, så om det var typiskt vet jag inte - och när vi avtäckte flaskorna hade de som kunde tappat lite fokus.
Georgiskt vin har blivit populärt på sistone eftersom landet påstås ha varit först i världen med vintillverkning. En georgisk vinbar i Stockholm har jag besökt, men är inte så imponerad av det orange lerkrusvinet. Systemet saluför för närvarande femtiotre olika sorter från landet, men ägarinnan av vinbaren importerade själv. Låter som ett kul jobb att åka ner och smaka och handla! På det georgiska etiketten fanns det engelsk text som angav att druvan var saperavi - samma som i det orange vinet. Men det här var mörkrött med blåton.
Så var det dags för riktig mat och inte bara plock. Huvudrätten var pannbiff på kronhjortsfärs med kantareller, haricots verts, gräddstuvad grönkål, tistelskott och annat lokalproducerat. Till det passade de två första vinerna bra, med lite påfyllning av husets torra röda box.
Till min förvåning gick vin tre och fyra, och särskilt det söta från Georgien utmärkt till blåbärspaj med sötsalt knäckigt täcke och gräddvanlijsås. Första gången jag dricker rödvin till efterrätt!
Efter en kort promenad satte vi oss i hörnsoffan ner mot kohagen, drog in syrendoften och njöt av åsynen av de fridfullt betande korna. Riktigt behagligt!