Slukhål av Tove Alsterdal
Av Tove Alsterdal hade jag bara läst en bok tidigare, Blindtunnel, som kom 2019. Den utspelar sig i Böhmen, som tidigare ingick i dubbelmonarkin Österrike-Ungern. Det är en spännande historia med historiska återblickar på en för mig ganska obekant spelplats. Annorlunda och mycket intressant!
Senare såg jag en författarintervju med Alsterdal. Hon berättade då att hon höll på med en ny serie som utspelar sig i Ådalen. Hon sa att bland det viktigaste för henne i skrivprocessen är researchen: Att så grundligt som möjligt studera de miljöer och aktiviteter man vill skildra. Huvuddelen kommer aldrig med i den slutliga berättelsen, men det spelar ingen roll - det viktigaste är att hitta den rätta känslan!
Den första boken i serien, Rotvälta, blev det inte av att läsa när den kom 2020, trots att den utsågs både till Årets bästa svenska deckare och Bästa nordiska kriminalroman. Då hade jag flera andra berättelser på gång som utspelade sig i Norrland - genren Norrland Noir verkar både livskraftig och internationellt gångbar. På baksidan av den nya delen sägs att den är ännu bättre än den första...
Omslaget är i typisk deckarstil - mycket passande! Mörka granar och gråa klippblock mot rödorange solnedgång vid Höga Kusten-bron. Kolsvarta fågelsiluetter, som den ornitologiskt kunnige säkert identifierar som som korpar, avtecknar sig dramatiskt mot flammande himmel och vatten. (Det lila strecket på mitten har inget med Mystical Gardens omslagsdesign att göra. Det är en gummisnodd som jag satt dit. Att jag inte kan lära mig att pocketböcker måste fotograferas innan man läser dem!)
Berättelsen börjar i Malmberget, i ett av de hus som måste flyttas när gruvan ska utvidgas. Den griper tag direkt - Alsterdal har verkligen hittat den rätta känslan! Man förflyttas därefter söderut till de vidsträckta ångermanländska skogarna. I ett avlägset ödehus hittas en ihjälsvulten man. Sannolikt har han torterats före sin död.
Huvudpersonen, polisassistent Eira Sjödin i Kramfors, blir inkopplad på fallet. Eira känns som en verklig person med verkliga problem och god lokalkännedom.Hon lever huvudsakligen för jobbet, men ser också till att hennes halvdementa mamma kommer in på ett vårdboende. Mamman har inte riktigt förstått att hennes älsklingsson, Eiras storebror, sitter i fängelse för ett brott han erkänt men inte begått. Eira vet vad som hände - men har lovat att hålla tyst. Det tär på samvetet...
Intrigen vindlar iväg åt ett håll man först inte anar, och visst finns det trådar till ödehuset i Malmberget. Mot slutet blir det riktigt spännande, och som sig bör "en kamp mot klockan".
Det bästa med boken är dock inte den fiffiga intrigen, utan beskrivningen av människor och miljö. Kargheten, ödsligheten, avfolkningen, acceptansen av sakernas tillstånd och minnena från den tid som flytt. Så bra beskrivet!
Den tredje boken i Ådalsserien kommer att ges ut i maj i år. Tror inte att jag kommer att vänta tills den kommer som pocket...även om person-och miljöskildringen är det bästa, kommer intrigen inte långt efter och det finns vissa saker kvar som kräver klarläggande.
Eftersom vårt tjejgäng nyligen hade en fantastisk vecka på Höga Kusten tar jag med några bilder därifrån som aptitretare. Visseligen inte rätt årstid, men ändå. Ovanligt bra bok från ovanligt vacker trakt!
