maggismix.blogg.se

Joyce Carol Oates är den amerikanska författare som nämns oftast i Nobelpris-spekulationerna. Ett par av hennes böcker har jag läst och gillat, men den mest kända, Blonde om Marilyn Monroe, står fortfarande kvar oläst i min bokhylla. Den är för tjock! (Kanske blir det av i sommar i hängmattan?) Oates är otroligt produktiv. Hon har publicerat 58 romaner och dessutom skrivit poesi, noveller, teaterstycken och facklitteratur, samtidigt som hon undervisat i kreativt skrivande på flera olika universitet. Var hittar den lilla tunna 80+ damen med den trötta blicken sin energi - och varifrån får hon all sin inspiration? 

För en tid sedan såg jag en intervju med henne på TV. Den väckte min nyfikenhet på nytt, så när Månaden Bok presenterade hennes senaste bok på svenska ( på relativt beskedliga 543 sidor) beställde jag den. Att mamma tyckte den verkade intressant spelade förstås också in...

 

Det brunmurriga omslaget med ett kalt träd och en bro i fjärran är inte direkt relaterat till handlingen, men titeln i starkt cerise ger en vink om att man kan förvänta sin något hemskt. Berättelsen inleds med ledtrådar om vad som komma skall, och gradvis byggs en obehaglig stämning upp. Handlingen utspelar sig i centrala Detroit och dess välbärgade förorter år 1977. Det har gått tio år sedan de uppmärksammade kravallerna i innerstaden, och fortfarande dröjer sig motsättningarna mellan raserna kvar. Huvudpersonen Hannah Jarrett närmar sig 40, är tvåbarnsmor, gift med en framgångsrik affärsman och bor i ett stort hus i en av de fina förorterna. Hon har ett filippinskt hembiträde som sköter det mesta i hemmet, och själv fyller hon sin tid med damluncher och välgörenhetskommittéer. Mannen jobbar långa dagar och hans intresse för Hannah och barnen är begränsat. Hannah är osäker på vad andra tycker om henne. Hon är ängslig och mån om att klä sig, tycka och uppföra sig "rätt", och om att vara en god människa. 

 

En seriemördande pedofil härjar i trakten. Alla tycker givetvis att det är fruktansvärt och det blir ett återkommande samtalsämne. Hannah oroar sig trots det sig inte särskilt mycket för sina egna barn. Dels är de yngre än pedofilens offer och dessutom verkar de barn som drabbas vara "försummade", inte omhuldade barn från välbärgade områden som står under ständig övervakning. Hannah känner sig otillfredsställd i sin roll som maka och mor, och ibland orkar hon inte riktigt med det ytliga ungänget med de andra rikemansfruarna. Så yppar sig ett tillfälle för henne till en utomäktenskaplig affär... Hannah tycker att det är otroligt spännande, men samtidigt är hon tveksam till om hon verkligen ska våga. Hennes tankar är fulla av parenteser med förbehåll och bortförklaringar, medan hon långsamt kör sin nya lyxbil på motorvägen mot centrum och mötet med den presumptive älskaren.

 

Barnvakten är en skrämmande berättelse som jag ibland måste lägga ifrån mig när det blev för mycket. Att läsa hela i ett sträck kräver starka nerver och koncentration. Det handlar om kärlek, passion, perversion, övergrepp, tortyr, drogmissbruk, rasism, könsroller och klassmotsättningar - vindlar sig fram och är nästan oavbrutet spännande.  Att allt skulle vara självupplevt är svårt att tänka sig, men man vet ju aldrig - det känns äkta och trovärdigt. 

Mycket läsvärt men bitvis otäckt!