Lisa Tan på Accelerator och svampar på Nobelmuseum
Konsthallen Accelerator har jag länge tänkt besöka, men hittills har det inte blivit av. När jag senast var i Stockholm gick vi äntligen dit, och det är ett så speciellt ställe att jag bara måste skriva om det.
Accelerator ligger ute i på universitetsområdet i Frescati och är inrymt i det tidigare Manne Siegbahnlaboratoriet. Där man hade en cyclotronanläggning för forskning i acceleratorfysik i en underjordisk sal med strålskydd av metertjocka väggar gjutna i järnmalmsblandad betong. Fram till 1988 bedrevs forskning i kärnfysik, sedan ändrades inriktningen och forskargrupperna fördes över till fysikinstitutionerna på KTH och Stockholms Universitet. Verksamheten upphörde helt 2011 och i lokalerna öppnades konsthallen 2019.
En ny entré med café har byggts, men själva konsthallen är en trappa ner under jord i det tidigare laboratoriet. En rå industrikänsla infinner sig genast i och med att en rejäl lyftanordning som klarar 30 ton hänger kvar i taket. På hemsidan sägs att man vill främja utbyte mellan konst och forskning kopplat till samtidsfrågor och samhällsutmaningar. I den nuvarande utställningen Dodge and/or Burn som pågår till 2024-02-11 vill konstnären Lisa Tan undersöka "skärningspunkter mellan nervsystemet och människans inre liv för att förstå mekanismerna och verkningarna av konst, osäkerhet och formandet av det egna jaget".
Ingen liten uppgift! Ibland undrar jag att de som formulerar texterna om olika konstprojekt gått någon särskild skrivarkurs. Det är mycket utforskande av gränser och möten och påverkan på alla tänkbara plan. Här handlar det om "den transformativa potential som uppstår när ens varseblivning präglas av en kris"!
Det är intressant att gå runt i de annorlunda lokalerna och försöka förstå vad konstnären vill förmedla. Utställningens titel översätter jag som "Ducka och/eller Brinn".
En episod som fastnat i Tans minne, var när hon som barn flög in mot Los Angeles flygplats (LAX) på kvällen den fjärde juli. Planet hamnade i nationaldagsfyrverkerierna, och den blivande konstnären blev skräckslagen. Hon trodde de hamnat i en krigszon och blev beskjutna!
I ett par videoverk har hon försökt återskapa den upplevelsen genom att bl.a.filma inflygningen på nationaldagen genom flygplansfönstret. Det blev inte riktigt som hon mindes det ...
Lisa Tan verkar ha erfarenhet av psykisk ohälsa, eller i vart fall psykosomatiska och stressrelaterade problem. I en rad har hon ramat in och satt upp en följd av brev från sin husläkare, där han varje gång berättar att hennes provsvar är helt normala och inget tyder på att hon har någon allvarlig fysisk sjukdom. Han rekommenderar samtalsterapi, yoga, avslappning, och besök hos en bettfysiolog för att slippa spänningshuvudvärken.
Bilderna ovan fotograferade hon i väntrummet hos neurologen. Vem konstnären var minns jag inte, men det är sval, neutral växtlighet i milda färger och plank respektive staket. Titlarna på verken tror jag var "welcome intrusion" och " the snip" vilket passar bra om när man tittar närmare. Brandlarmsskylten tyder på ett praktiskt, rationellt förhållningssätt.
Kamelfamiljen satt på väggen i väntrummet hos psykiatrikern. Där ser man inte lika mekaniskt-praktiskt på nervsystemet, utan fokuserar mer på barndomshändelser och livsresa.
Bilderna i psykoanalytikerns väntrum för tankarna till dolda kontinenter och oklara skeenden. Ifall det var så hon menade har jag förstås ingen aning om...
Spjälstrukturerna ska likna en migränattacks fysiologiska organisation enligt ett diagram av neurologen Oliver Sacks. På olika platser i lokalen står också stora blå lysande bokstäver, som ska rikta uppmärksamhet på "meningsskapande processer", men dessvärre gick meningen mig förbi!
Det var roligt att äntligen ha besökt Accelerator. Ett lagom litet intressant museum som rekommenderas att lägga en stund på. Fri entré och restaurang/fik som vi inte testade, för syster Karin kom på vad det egentligen var hon ville se: Svamputställningen på Nobelmuseum. Snabbt iväg mot Gamla Stan och Börshuset!
Svampar i alla dess former är fascinerande. Carl von Linné sägs ha ogillat dem eftersom de inte passade in i hans försök att systematisera och namnge allt liv på jorden. Sedan hans tid har kunskapen om svampar ökat betydligt. De finns nästan överallt och har oanade användningsområden. Ovan en bild av det stora videoverket Sanctuary of the Unseen Forest, som visualiserar hur näringsämnen rör sig i ett enormt träd i regnskogen. Näringsämnen absorberas av trädets rötter med hjälp av svampmycel. Vackert som ett fyrverkeri!
I pedagogiska serie-strippar beskrivs svamparnas stora betydelse för allt liv och samspel på jorden. De var med från början när de första algerna började "slemma sig " upp ur vattnet. Slutklämmen på serien är "Tänk bort svamparna, och du får tänka bort allt grönt och all jord - och dig själv"
Utställningen är blandad, omfattande och intressant, men ändå är det inte för mycket information. Inga problem att hinna runt på en dryg timme, även om jag gärna kommer tillbaka och tittar noggrannare en annan gång. Svampar kan ha många roller och egenskaper, är till stor nytta för människor, djur och växter, men kan vara till stor skada också. De kantareller, skivlingar och soppar man plockar i skogen är ju bara en liten bråkdel av det omfattande släktet.
Ovan en klänning med svampdekor skapad av Daniel Del Coreför artisten Björk då hon gav ut sitt "svampalbum" 2022. Som tillbehör gjordes en 3D-printad mask av konstnären David Åberg.
Ovan har konstnären Amanda Selinder odlat den pigmentbildande svampen Grönskål på agarplattor för att skapa mönster på tunnt sidentyg. I framtiden tror man att svampar kan få flera nya användningsområden. De kan bryta ner miljöfarligt avfall, men också användas till allt från byggmaterial till ersättningar för plast, textil och skinn.
Svampar har varit viktiga för civilisationens framväxt då jästsvampar är nödvändiga för produktion av bröd , öl och vin. På 1920-talet upptäckte Alexander Fleming att mögelsvampar producerar ett gift som hämmar bakterietillväxt, och med penicillinet fick man plötsligt en möjlighet att behandla infektionssjukdomar. I Maya-riket i användes "magiska svampar" innehållande hallucinogenen psilocybin i religiösa ceremonier för 4000 år sedan. Ovan syns fynd av uråldriga svampar av sten från Guatemala.
Matsvampar serverades inte i Nobelmuseets restaurang, men det var smakligt och stilfullt ändå. Först en liten skål med blomkålssoppa, och därefter bordsservering av kycklingbröst med strimlad fänkål, rotselleri och potatis på guldkantad tallrik. Inte alls dumt efter en förmiddag med varierat kulturellt innehåll!