Februari på Algarvekusten
Denna vecka har vi besök av min syster. Eftersom hon inte spelar golf har vi haft lite större variation i sysselsättningen än vanligt. Ända tills idag har vädret visat sig från sin bästa sida, och planen var att hinna med ett dopp i Atlantens vågor. På vårkanten är är det kallt i vattnet även om solen värmer ordentligt på dagarna, men som tåliga nordbor hade vi säkert klarat det.
Alldeles för snabbt var veckan nästan slut, och när syrran och jag kom ner till stranden vid Manta Rota blåste det upp. In mot Tavira tornade de åskblå molnen upp sig och det blåste ordentligt. Vi tog en barfotapromenad utmed strandkanten och gick i upp till vadhöjd. Helt acceptabelt för ett dopp och några simtag för en nordbo, men eftersom vinden tilltog och några tunga regndroppar började falla gav vi upp badplanerna för denna gång.
Promenader var det vi ägnade oss mest åt - förutom att äta och dricka, förstås. Överst en av de många apelsinodlingar som omger Tavira. Ofta ser de försummade ut med mängder av fallfrukt, och vid vägkanterna säljs apelsiner billigt säckvis. Här odlas också flera andra sorters citrusfrukter, och sedan urminnes tider oliver, som tillsammans med Johannesbrödsträd är det som passar bäst i klimatet. Oliver tål det mesta: Extrem hetta, långvarig torka och flera minusgrader. (Mina olivträd i Hälsingland står i krukor som jag tar in på vintern. Ett år gick elen mitt i vintern, vattnet frös och vi hade -7 grader inne när vi kom upp så småningom. Vi lyfte ut de "döda" olivträden som fick tjäna som stödpinnar åt slingerkrasse. Väl efter midsommar upptäckte jag några små gröna skott uppe i trädkronorna. Nu, flera år senare, ser de helt normala ut igen!)
På senare tid har flera apelsinodlingar ersatts med avocadoplanteringar. Avocado ger bättre betalt, men kräver mycket mera vatten och omvårdnad. För några år sedan var avocado supertrendigt bland svenska veganer, men jag undrar om de portugisiska odlingarna hinner bli lönsamma innan de är ute igen? Storkonsumenterna har insett att vattenåtgång och långa transporter gör de stötkänsliga frukterna allt annat än "klimatsmarta".
När jag var barn fanns inte avocado att köpa i Sverige. När de började komma (70-talet?) var det en lyx som endast serverades till fest: En halva med några räkor och Rhode Islandsås i hålet där kärnan suttit. Jättegott, nytt och exotiskt! Kallades advokatpäron - säger någon det idag?
Bild två visar vilda ringkragesläktingar från kanten av en byggarbetsplats. Jag plockade dem innan jag hämtade syrran och satte i ett glas på balkongen. Hon trodde först att de var konstgjorda eftersom de hade så raka ljusgröna skaft och likformiga blommor. De växer i vägrenar och på ödetomter härnere och fungerar jättebra som snittblommor. Bara man klipper bort vissna blommor, gör nya snittytor på stjälkarna och byter vatten då och då står de i veckor. Jag brukar ta hem en bukett till mamma i Sverige om jag reser hem på vårkanten.
Längst ner mimosan som precis kommit igång med blomningen. Mimosa är en av mammas favoritblommor men den har jag skickat hem på annat vis. En bra sak som PostNord har är appen Riktiga Vykort där man snabbt och billigt kan göra om sina mobilbilder till snygga kort som levereras hemma i Sverige på någon dag. (Det var meningen att mamma skulle ha kommit ner samtidigt med syrran, men så orkade hennes höft inte - hon fyller ändå 96 i år!)
En dag promenerade vi in till Tavira. Det finns mycket att titta på utmed vägen, både vackra blommor, fåglar och småkryp och sådant som inte är lika vackert men likafullt intressant. Utvinningen av havssalt i grunda bassänger har lång tradition. Tillförseln av havsvatten regleras med slussportar och pumpar, men mycket verkar bero på ebb och flod. Saltet ligger som smutsiga snöhögar och skyfflas med traktorer. På vägarna bredvid ser saltkristallerna ut som rimfrost.
Graffitti är vanligt förekommande och mycket är skickligt gjort. Inte bara slagord och "tags" utan fina muralmålningar med konstnärliga ambitioner. Oftast ser man dem då man kör bil eller åker tåg, och då är det svårt att hinna föreviga. Ovan ett par exempel från en promenad. Överst en målning på en liten fyrkantig byggnad med oklar användning bredvid den oskyddade banvallen. En stege mot himlen och ett stiliserat sorgesamt ansikte skapad av vad som ser ut som bokstäverna AUA. Ett politiskt budskap eller ångestskri?
På ett pumphus vid saltbassängerna finns utomjordingen som inte tror att människor finns, men ändå strålar upp en till sitt rymdskepp, och den färgglada kameleonten sitter nära porten i muren runt ett privathus.
Det lilla tåget som åker mellan Faro och Vila Real de Santo Antonio är trevligt gammaldags. En vänlig konduktör i uniform säljer pappersbiljetter ombord, om man har fyllt 65 år är det halva priset. Järnvägsspåren går mellan hus, gethagar och apelsinlundar, och bommarna vid övergångarna verkar mest symboliska. Det plingar och blinkar när den lilla bommen går ner, och om det är folk i närheten av spåren tutar lokföraren. Stanna vid rött ljus står det på skylten, med en tilläggstavla längre ner med ett nummer att ringa om man får vänta för länge.
En dag åt vi lunch i bergen, på en solig terass i Estorinhos. Syster Karin hade med sig skissblocket och ett litet rese-etui med akvarellfärger. Medan vi drack öl och väntade på maten fick hon ihop en fin målning av utsikten. Ska bli intressant att se resultatet, när hon upprepar den på riktigt akvarellpapper med sina bästa färger!
Skaldjursburarna nere vid hamnen fotograferade jag bara för att de var snygga med sina olika nyanser mot gräset. Vad de fångar i dem vet jag inte riktigt, men det finns en affär i byn som är specialiserad på krabba. Där har de akvarier med levande krabbor, och om man ska handla får man peka ut vilka man vill ha. Tanten väger dem och så betalar man och kommer tillbaka två timmar senare. Då har hon kokt krabborna, plockat ur allt köttet och blandat det med en majonäsliknande sås och lagt tillbaka det hela prydligt i de rengjorda ryggsköldarna. Riktigt gott - men förstås ett trist slut på livet för krabborna.
Allt som växer gillar jag att titta på. Överst ett rejält ginstsnår, därunder blommor som smugit sig in i en häck runt en villatomt. Nederst en vinstock som precis kommit igång för säsongen. Vi har kört och cyklat förbi flera vinodlingar som sett alldeles livlösa ut, så jag blev orolig att de dött av torka, kyla eller någon farsot. När jag upptäckte dessa små späda blad blev jag lugn - det är nog bara tidigt på säsongen!
Avslutar med ett par lata solkatter åt Britta. Katter finns det gott om här, i alla färger och former. De flesta verkar vilda eller halvvilda. Små skålar med mat och vatten står på trottoarer och i planteringar, och katterna verkar mest ligga och sola. Inga mus- eller småfågelsjägare inte, åtminstone inte på dagtid.
Ett undantag finns i huset nedanför oss där det bor en kvinna som vi vinkar åt ibland. Vi kallar henne Cat Lady. Hon har 5-6 tama katter boende på sin balkong. De ligger i grupper i utesoffor, sitter och putsar pälsen eller balanserar lojt på balkongräcket åtskilliga meter över stenläggningen. Jag har aldrig sett någon falla, men det är nog tur att katter har nio liv!