Morgondopp på Lilla Essingen
Ända sedan jag flyttade till Lilla Essingen för drygt fem år sedan har jag tagit morgonpromenader med min kompis Annelie som bott på ön i sådär femtio år. Inte varje morgon, men de flesta, såvida båda är hemma. Då ses vi utanför hennes port 07:00 och tar ett varv på strandpromenaden. Det brukade ta ungefär en halvtimme, och sedan gick var och en hem till sig och åt frukost. På somrarna gick vi i badrock och simmade en sväng från den gamla träbryggan vid öns nordvästra udde före frukost.
Nu är det andra tider. Lilla Essinge Båtklubbs uppläggningsplats, bryggor och klubbhus är borta, liksom vår badbrygga. Nordvästra delen av ön är en avspärrad grusgrop, där så småningom flera olika entreprenörer ska bygga bostäder. Tidigare låg Riksrevisionsverket där, och när jag flyttade in fanns fortfarande vaga planer på skolor och kulturverksamheter i byggnaderna - i stället för de lyxlägenheter Oscar Properties tänkt bygga innan företaget fick ekonomiska problem. Nu är alla byggnader rivna och det är svårt att föreställa sig de hus som ska stiga likt fågel Fenix ur förödelsen.
Byggarbetet har kortat av vår morgonrunda avsevärt, och idag blev den ännu kortare. Sommarvärmen har slagit till i Stockholm, men trots detta har det inte blivit några morgondopp i år. I morse tyckte jag att det var dags! Annelie hade ingen lust, men följde snällt med nerför trapporna mot Luxviken för att se till att jag inte drunknade.
När vi tittade ner från gångbron var det illgröna slöjor i vattnet. Riktigt vackert och nästan fluorescerande, men lite olycksbådande! På våren kan gult pollen hamna i liknande formationer på vattenytan, men detta var misstänkt likt algblommning.
- Ja, ja, det kanske ansamlas inne i viken, tänkte jag, men vid pendelbåtskajen borde det spolas bort av alla svallvågor!
Vi fortsatte mot båthållplatsen och passerade en kvinna som satt på en filt på bryggan och läste. Det såg skönt och fridfullt ut. Undrar ifall hon gick ner samtidigt som solen gick upp?
Vid stegen kom precis en nybadad kille upp, och jag lät honom passera innan jag tog av mig badrocken. Så tittade jag ner i vattnet: Ljusgrönt där också!
Men jag lovade att jag skulle undvika kallsupar och klättrade ner för stegen. Varmt och skönt, ändå uppfriskande! När jag gick hemifrån var det sexton grader i luften, men i vattnet var det nog närmare tjugo.
Jag simmade en sväng och sen gick jag hem och duschade medan Annelie fortsatte på rundan mot staketen vid byggarbetsplatsen. Hoppas algerna sköljs bort under dagen!