maggismix.blogg.se

Av Liza Marklunds böcker om journalisten Annika Bengtzon har jag läst många, om kanske inte alla. Jag gillar hennes stil; vardagsrealism kombinerat med spännande intriger, bra tempo och lagom inlindad samhällskritik. I min bokhylla var den senaste Järnblod från 2015. Hon ska ha kommit ut med en bok 2018 också (Pärlfarmen), men den har helt gått mig förbi. Den nya boken, den första i en planerad trilogi, lanseras som "Marklunds storartade återkomst i kriminalgenren" och ett återvändande till det norrbottniska ursprunget.  Norrbotten ligger mig varmt om hjärtat efter sju mycket lärorika år där på 80-talet, så givetvis köpte jag boken så fort den kom ut.

 

Omslaget är snyggt och genomtänkt formgivet. De röda partierna är blanka och gråskalan matt (första gången jag såg den effekten tror jag var realistiska blodstänk på Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in för många år sedan). Den norrbottniska vintern utan riktigt dagsljus återges med gammeldags träkyrka och miljonprogramshus bland snöhögarna. Foton av Liza Marklund själv brukade finnas på böckerna om hennes alter ego Annika B. Här är det den anonyma ryggsäcksförsedda gestalten på väg in i biblioteket som är huvudpersonen - eller alla huvudpersonerna i en?   

 

Berättelsen utspelar sig i två tidsplan: Dels våren/sommaren 1980 då bokklubben Polcirkeln upplöses när en av dess fem medlemmar oförklarligt försvinner, dels december 2019 då en huvudlös kropp hittas inmurad i ett sprickande brofundament. Alla anar genast att det är den försvunna - men varför och hur? Och vem är skyldig?

 

I återblickarna får litteraturdiskussionerna stort utrymme. De fem tonårstjejerna visar sig ha ganska lite gemensamt , förutom möjligen läsintresset. Vid varje träff väljer en av dem en bok som alla ska läsa. Den som valt boken leder sedan diskussionen om den på följande möte. Litteratursmaken skiljer sig rejält, och deltagarna drar sig inte för att kalla varandras val för "jävla skitbok". Åttiotalsdelarna handlar också om förälskelse och sex, fylla och droger, familjeproblem och ekonomiska skillnader, framtidsplaner och drömmar. 

 

I hoppen till mordutredningen 2019 får vi gradvis veta hur det gick. Vem lyckades infria sina drömmar och lämna orten? Vilka blev kvar och hur blev deras liv?  Hur påverkade försvinnandet allas tillvaro? Berättelsen drivs framåt med skickligt planterade ledtrådar som kastar misstankar åt många möjliga håll. Upplösningen kommer inte förrän precis mot slutet, och är helt oväntad - eller så var det bara jag som inte insåg vartåt det lutade?

 

Som sammanfattning tycker jag att det är en intressant och välskriven bok, som jag tveklöst kan rekommendera. Den är spännande och intrigbygget är listigt. Miljöskildringen är också bra - den myggiga ljusa sommaren, kylan och mörkret i december och skillnaden mellan hyreshusen och gräddhyllan.  

Petig som jag är, har jag förstås några invändningar: Vissa av litteraturdiskussionerna, liksom de sexuella äventyren, känns alltför avancerade för 17-18-åringar på 80-talet. Och så är fyndet av laxrosa trosor stl. 34 i akryl märkligt. Har det någonsin ens gjorts trosor i akryl? Verkar obekvämt svettigt i så fall... 

 

I de avslutande meningarna planteras cliff-hangern som ska få en att längta efter nästa del i trilogin: Polischefen Wiking Stormberg plockar fram det märkliga brev han fått med posten samma dag. Men det är en helt annan historia!