Urskog
Under de 25 år då vi utforskat Hälsingeskogarna har vi hittat många fina svampställen. Men skogen brukas ju, så rätt vad det är har det blivit ett kalhygge där man hade sitt kantarellställe. Varken stigar eller fyndplatser går att lokalisera bland alla spår från skogsmaskiner. Bara att leta nya jaktmarker!
I Bodåsens naturreservat hade jag inte varit tidigare, men det är urskog där man varken får röja eller avverka. Plocka svamp och bär för eget bruk går däremot bra, så vi gjorde en liten utflykt. Under drygt 20 år har den här skogen stått orörd, och det märks. Lätt att gå är det inte, man får väja mellan rotvältor, våtmark och fallna trädstammar.
Någon vidare svamplycka hade vi inte. Maskätna soppar, ledsna kremlor och några oidentifierade vita svampar dominerade utbudet. Det enda som fick följa med hem var ett par taggsvampar. Blåbären var också mycket mindre och växte glesare än i hemmaskogen så de fick stå kvar.
Skogen har ändå sin storslagna skönhet, och man får en aning om hur det såg ut innan människan började ingripa, styra och ställa. Bara fågelkvitter och ljudet av våra försök att forcera hinder hördes.
Väl hemma blev det björkvedsgrillad picanha på altanen. Därtill något som jag uppfann samma kväll. Jag gillar kronärtskockor, men de kräver lång koktid i stor gryta, och alla är inte lika förtjusta som jag.
Sist jag var i Stockholm fick jag friterad kronärtskocka till fisken, och när jag handlade i Hudiksvall fick jag syn på en glasburk kronärtskockskräm. En produkt jag inte ens visste att den fanns! Förutom kronärtskocka innehöll den olivolja, vitlök och de vanliga "surhetsreglerande medlen" typ askorbinsyra (C-vitamin). Såklart jag testade!
En aubergine fanns i kylen, så den skivade och saltade jag för att få ut lite vätska. Satte ugnen på grill, och när den var varm torkade jag av aubergineskivorna med hushållspapper, la dem på bakpappersklädd plåt, penslade på lite olivolja och grillade lätt. Sen tog jag ut dem. När de svalnat lite bredde jag på färskost med vitlök och kronärtskockspurén. Så toppade jag med riven ost och satte in i grillen igen tills de fick fin färg. Mycket gott! Det ska jag göra flera gånger.
När jag öppnade ett skjutfönster för att släppa ut en geting och få in lite frisk luft, frös ett tonårsrådjur till och spetsade öronen. Det stod still en lång stund, tittade upp mot altanen och såg ut som om det undrade vad vi var för ena och vad vi sa.
Lite senare gick kossorna hemåt och lugnet sänkte sig över trakten. Korna går alltid i flock, som på given signal - hela gänget, även om någon ibland kommer lite på efterkälken.