Maj i Hälsingland
Igår var det väl över 20 grader i Hälsingland. Björkarna är ljusgröna och överallt blommar det, kvittrar och surrar. Pollinerarna är extra aktiva i våra päronträd, när man går nära är surret nästan öronbedövande.
Det mesta växer, och fort går det. Jag tycker att maskrosor är vackra, men överallt vill jag inte ha dem. Därför var jag glad igår när Anders klippt gräset innan alla maskrosor hunnit fröa av sig. Det var en kortvarig glädje - idag hade nästan lika många hunnit slå ut igen.
Jag borde lärt mig efter alla år: Ju oftare man klipper, dess snabbare blommar de - till slut på superkorta skaft nere vid marken. Det finns ett skäl till att maskrosen är så framgångsrik. Den anpassar sig. Om det så ligger asfalt över, så tar den sig upp, blommar och sprider sina vackra fröparaplyer för vinden. Survival of the fittest!
Lökar som jag petade ner för mycket länge sedan kommer igen år efter år, trots konkurrens med det gräs och ogräs som växte där från början. Pärlhyacinterna trivs också och förökar sig.
Gult och blått är snyggt tillsammans och de vilda blommorna väljer samma färger. Från barndomen minns jag att gullvivor doftade underbart, men nu kan jag inte känna att de luktar alls. Kan det vara covid-svit eller bara ålderdom? Jag har alltid haft känsligt luktsinne och andra dofter har jag inga problem med...men jag saknar gullvivsdoften!
Trots att vi dricker mycket vin i Portugal tyckte Anders att det var dags att pröva en svensk nykomling. I Hälsingland lever vi mest på lokalproducerat, och trots att mina tidigare försök med maskros-, äppel- och vinbärsvin inte blivit direkta fullträffar kanske det är dags att pröva igen?
Rålunds blåbärsvin produceras i Norsjö i Västerbotten och ingår i systembolagets beställningssortiment. Anders hade pratat om att testa det, och jag visste att han beställt det till Systemet i Bergsjö. Men igår hade Anders hällt upp i glasen innan jag satte mig och ställt buteljen lite vid sidan. Han bad mig smaka och gissa vad det var.
Jag föreslog något av de portugisiska viner med fåglar på etiketterna som han brukar köpa, men aldrig att jag hade gissat att det var blåbär. Enligt etiketten ska det vara torrt, medelfylligt, med utmärkt bärig smak av blåbär, lite örtigt och med en aning skalkärv förnimmelse. Det kände inte jag, men vinet var lättdrucket och gott, om än lite tunnt. Inte riktigt prisvärt, men kul att prova och kanske gör vi egna försök med blåbärsvin i höst.
Etiketten är snygg med fjäll i fjärran och blåbär i förgrunden. Enligt etiketten är vinet fritt från histamin men innehåller sulfiter. Histamin i vin pratats det inte så mycket om, men det bildas naturligt i viner som jäser tillsammans med druvskalen. I äldre fatlagrade rödviner histaminhalten vara så hög att den orsakar problem hos känsliga personer. Sulfiter bildas också naturligt, och kan även tillsättas som konserveringsmedel. Astmatiker kan vara överkänsliga mot sulfit.Men varför påstår de att flaskan innehåller "Kärlek från skogarna i Norrland"?
Inte min snyggaste matbild, men blåbärsvinet passade bra till hjortfärsbiff med råstekt potatis.
Aprilvädret fortsätter in i maj i år enligt prognosen. Efter två dagar med sol och värme ska regn och kyla följa och på fredag varnas för snöfall. Ovan en självsådd pensé i gräsmattan som säkert klarar sig. Penséer brukar tåla några minusgrader!