Räkna hjärtslag av Katarina Widholm
Katarina Widholms böcker om hembiträdet Betty har blivit stor succé bland läsarna, speciellt i författarens hemtrakter i Hälsingland. Nu har fjärde boken i serien kommit ut, och för några veckor sedan var jag i Hedvig Eleonora kyrka och lyssnade när författaren berättade om serien. Den börjar 1937 och sista delen slutar 1956, och nu vill författaren skriva något annat efter att ha levt med Betty i många år - vi får väl se om det accepteras av läsekretsen att överge Betty såpass tidigt? Flera av mina vänner har pratat varmt om Betty-böckerna, så jag jag köpte den första delen.
Dessvärre är det något tekniskt fel på bloggportalen, så jag har inte kunnat lägga ut några inlägg på flera veckor. Nu verkar det fungera hjälpligt igen, vet inte om det beror på att jag är utomlands för det är fortfarande lite svajigt...Men jag har ju hunnit läsa och skriva annat i stället, och tagit en massa bilder som jag kanske lyckas publicera så småningom.
Men åter till Betty! Som sjuttonåring åker hon år 1937 från Hudiksvall för att ta tjänst som hembiträde hos en läkarfamilj i Stockholm. Hon är blyg och osäker, men ser fram emot äventyret. Redan på tågresan ner träffar hon en universitetslektor från Uppsala som delar hennes litteraturintresse. Då han kliver av tåget ger han henne boken Bödeln av Pär Lagerkvist, och ber henne skriva och berätta vad hon tycker om den. Det blir början till en intressant brevväxling som så småningom utvecklar sig till en romans.
Hennes nya arbetsgivare bor i en rymlig våning på Jungfrugatan på Östermalm, alltså nära Hedvig Eleonora kyrka som också figurerar i handlingen.
Doktorn är vänlig och artig, men doktorinnan är krävande och nedlåtande. Hon ger Betty en lista på allt som måste göras förutom att handla, laga mat, diska och sköta tvätten. Hushållet består förutom doktorn och doktorinnan av en vuxen son och en hunden Jäger, som Betty förväntas rasta. Arbetsdagarna är långa och fritiden snålt tilltagen.
En morgon på väg till torrdasset på gården träffar Betty Viola, som är arbetar hos en familj i grannhuset. Viola är lättsam,trevlig, och mera erfaren. Hon hjälper Betty tillrätta och de två blir goda vänner.
Det är mycket intressant att bli förflyttad till tiden före Andra Världskriget. Författaren har gjort gedigen research, så man blir väl insatt i hur det var att vara hembiträde på den tiden. Bettys tankar, känslor, farhågor och insikter om livet återges väldigt bra. Mycket handlar om de olika rätter som Betty lagar till doktorsfamiljen och deras gäster vid olika bjudningar. Sådant som ansågs modernt på den tiden, men som knappast äts idag. Klädmode, frisyrmode, skillnaden mellan stad och landsbygd och mellan samhällsklasserna, hur fackliga krav på begränsad arbetstid börjar resas - allt finns med! Författaren har detaljstuderat gamla damtidningar och kokböcker för att få allt rätt. Till och med skillnaderna i talspråk beskrivs. Butiksbuden pratar som i gamla pilsnerfilmer, medan doktorsfamiljen uttrycker sig på ett helt annat sätt. Och givetvis berättas allt mot bakgrund av de världspolitiska händelserna. Hitler och nationalsocialisterna är på frammarsch i Tyskland, och oron växer i Sverige och Europa.
Att böckerna om Betty blivit populära är lätt att förstå. Berättelsen är välskriven, lättläst och intressant. Första delen slutar med en riktig "cliff-hanger" och naturligtvis vill jag också veta hur det går för Betty i livet!
Men det väntar jag med...att uppslukas av samma personers öden i bok efter bok är inget för mig, så nästa bok jag läser blir något helt annat!