maggismix.blogg.se

På Algarvekusten är det vanligtvis drygt 20 grader varmt och sol i mars. Om det kommer någon regnskur ibland brukar den bara vara välkommen, för den får vårgrönskan att spira snabbare och hela landskapet känns fräscht och nytvättat. 

Men inte i år! Så mycket har det inte regnat ens under vintern i november-december sedan Anders flyttade hit 2012, och de som har bott här längre säger att det är det sämsta vädret på tjugo år. 

 

Visserligen behöver vattenreservoarerna uppe i bergen fyllas på inför brandsäsongen, som är är snustorr och het på sensommaren, men någon måtta får det vara. Regnet kommer i nyckfulla skurar med hård vind. Ibland kan man se ett hotande blåsvart moln som i sista stund blåser en annan väg, men oftast kommer regnet och går som det behagar. 

När man går närmare fönstret ser man att mimosaträden nedanför balkongen står i full blom, men av havsutsikten ser man ingenting - allt är inbäddat i  grått fuktdis.

Vår närmaste golfbana Benamor har fördelen av att ligga på en kulle, så ofta kan man se regn uppe i bergen i norr och ute över Atlanten åt söder, medan solen lyser på banan. De senaste veckorna har det inte varit så. Regnet har tidvis varit ihållande och fallit rakt över banan, så bunkrarna blivit sjöar och både greener och fairways helt vattensjuka. Ibland har det varit så blött att banan stängts för att undvika att den blir en söndertrampad lervälling.

De som använder golfbilar får bara köra på de belagda vägarna, så de som har ont i höfter och knän får gå betydligt längre sträckor än normalt... Men vädret växlar, och banarbetarna jobbar med att pumpa vattnet ur bunkrarna. Ibland skiner solen en stund och det blir riktigt varmt. Då får man skala av de fuktiga klädlagren och fälla ihop det vindskadade paraplyet, sen kommer en störtskur igen och det är bara att krångla på kläderna igen. Många paraplyer har totalhavererat och åtskilliga golfvagnar blåst omkull, ett par tävlingar har blivit inställda men några har genomförts trots allt. 

 Ändå är det tydligt att våren framskrider. Citronträden blommar samtidigt som frukterna mognar, men apelsin- och mandarinträd är fortfarande fulla av (över)mogen frukt, och små ludna gröna mandlar ligger redan på marken runt mandelträden. Benamor är omgivet av citruslundar, och snart kommer luften att fyllas av den ljuvliga honungsdoften från apelsinblommorna och surret från pollinerarna. 

 

Citrus, oliv och många andra träd är gröna året runt, men fikonträden fäller sina löv på hösten. På våren är de sist med att komma igång, och många står fortfarande kala. Vid 17:e hålets utslag finns ett fikonträd som gett många trötta golfare ny energi inför de två sista hålen med sina söta frukter. Det trädet har precis fått ljusgröna blad, och också små fikonkart. Fikonträden har inga synliga blommor, utan ståndare och pistiller inuti de små karten befruktas av en speciell sorts steklar. ( Jag har skrivit om detta förut - naturens under är fascinerande!)

En av de tävlingar som genomförts trots vädret är Benamor Classic som sponsras av olika vingårdar, denna gång Quinta do Vallado. Det var fyrmannascramble som avslutades med fyrarätters lunch/middag med olika viner från sponsorn. När vi hade lämnat scorekorten till tävlingsledningen fick vi ett ovanligt gott rosévin som effektivt återuppväckte livsandarna. Entrérätten var ceviche på bläckfisk som var delikat. Min bordsgranne var först lite skeptisk till råa sugkoppar, men de var finhackade, serverades med god örtolja och hade ett trevligt tuggmotstånd. 

Som rätt nummer två serverades corvina på ört-risotto. På engelska  heter den "croaker fish" och enligt nätet "stubbkväkare" på svenska. En fisk med fast kött som tillhör havsgösfiskarna, och som har egenheten att producera ljud med simblåsan. Jag har ätit corvina i Portugal tidigare, men aldrig sett den på en meny någon annanstans. Också en mycket god rätt med krämig mild risotto. Till de båda fiskrätterna serverades olika sorters vitt vin, men namnen har jag glömt.

Kötträtten var smördegsinbakad rapphöna med svamp och sallad.  Också gott, men nu började jag bli mätt, så lite av smördegsskalet blev över. Till den serverades det enda vinet jag minns namnet på, Vallado Tres Melros Red, för det har jag druckit förr. Anders samlar nämligen på viner med fåglar på etiketten och på det här vinet är det tre olika fåglar i grupp: En koltrast, en blå och en brunvit pippi. "Melro" betyder trast på portugisiska. Koltrasten, Turdus merula, är Sveriges nationalfågel efter omröstningar både 1962 och 2015. Att Anders samlar på fågelviner beror på att de är hans flygarkollegor. Fågelviner finns både röda och vita i olika prisklasser. Mina favoriter smakmässigt är uggla och kungsfiskare, men min gamle vän nötskrikan finns också på etikett, liksom härfågeln som ofta pickar på golfbanan - och många andra. Artrikedomen är stor!

Som avslutning blev det jubileumstårta med portvin och sist kaffe. Tårtan blev det ingen bild på, den var jättestor och styckades upp i portionsbitar som var mindre snygga än helheten. Sedan blev det att lämna bilen på parkeringen och promenera hem efter allt vin. Lyckligtvis hade det regnat färdigt den dagen.

När jag kom hem fotograferade jag dagsbeståndet bland Anders fågelviner, och uppe till vänster på övre bilden fanns faktiskt en butelj Tres Melros från Vallado!