Det är vackrast när det skymmer på Thielska Galleriet
Utställningen Det är vackrast när det skymmer redan avslutad på Thielska. Men många av tavlorna finns i de omfattande samlingar som hör till Thielska Galleriet, så det kommer säkert att finnas flera chanser att se dem. Denna gång hade man fokuserat på skymning och gryning i salarna på bottenvåningen, och en trappa upp fanns som vanligt ett blandat urval av möbler och konst i makarna Thiels sällskapssalonger.
Thielska Galleriet ligger längre ut på Djurgården än Waldemarsudde men det är väl värt att ta sig dit. En vacker byggnad från 1907, och som i likhet med Prins Eugens bostad är ritad av Ferdinand Boberg. Bankiren Ernest Thiel och hans hustru Signe Maria samlade samtida konst medan de stöttade och umgicks med sina konstnärsvänner i det palatsliknande huset på Blockhusudden. Byggnaden omges av en park med skulpturer och på sommaren finns uteservering. Under vinterhalvåret är restaurangen mindre, men Monica Ahlberg som basar över det hela har både fikabröd, smörgåsar, varma lunchrätter och vin, så ingen behöver gå hungrig - förutsatt att man hittar en sittplats. Restaurangen är populär!
Ovan två hästar av Nils Kreuger: Vit häst i skymningen (1901-04) och Vid tångstacken (1902). Båda är oljemålningar, men på den nedre har konstnären duttat små prickar, stänk och streck med tusch över hela målningen vilket ger en speciell skymnigsstämning. Jag har sett det förut på andra målningar av Kreuger, men kan inte påminna mig att jag sett någon annan konstnär som använt den tekniken.
Pär Lagerkvists kända dikt i stor stil på en vägg var programförklaring för utställningen. Aftonskymningen symboliserar vägen mot livets slut, men det fanns också gryningsmålningar, så kanske handlade det om gestaltningar av övergångsfaserna i livet ?
Kor i skogen (1906) är målad i pastell av Ernst Kusel (ska vara tyskt "y" men det får jag inte till, och inte heller har jag sett något av konstnären tidigare). Jag tyckte bilden var fin, men lite märklig. Varför smyger korna i den täta granskogen där det inte finns mycket ätbart? Kanske har de förirrat sig och tar en genväg hem till kvällsmjölkningen? Eller är de ute på hemligt uppdrag i någon fantasy-berättelse?
Kor är trevliga, tycker jag, efter att ha haft dem som grannar i Hälsingland i många år. Nyfikna och sällskapliga och med skiftande personligheter - min syrra har porträtterat flera kor på sistone.
Offerlunden (1905) av Oskar Bergman har jag sett i olika varianter. I utställningen visades nummer II, som liksom de andra är en suggestiv och detaljrik målning. Man vill stiga in i den stilla lunden, vandra bland trädstammarna och se ut mot de skummande vågorna och det oändliga vattnet. Vad/vem var det som offrades där och när och hur och varför? Lite kuslig, men ändå lugn och fridfull stämning.
"Blåmålaren" Eugene Jansson är en av mina favoriter. (Svårt att fotografera tavlor som hänger högt upp på väggen utan att få förvrängningar av motivet.) Ofta målade han skymnings- eller nattmotiv i övervägande blåa nyanser, men också nakna män i Flottans badhus som hänger i ena stora salen på övervåningen på Thielska. Där är det också mycket blått, och också blåa konturer på de många kropparna. Här Mångård från 1896 - en uppförsbacke i dunkel att forcera för att nå fram till det högra huset med sparsamt ljus i fönstret...
Ytterligare en av mina favoriter: Gustav Fjaestad. Rimfrost på is,1901, förefaller också vara ett skymningsmotiv, en brungul skymning i början av hösten? När man går nära ser man, förutom de fina detaljerna, krackeleringar i snötäcket som nog är orsakade av tidens tand. Det står inte var motivet är hämtat, men det andas norrländsk ödemark.
Bruno Liljefors är en av våra mest folkkära konstnärer. Mest tänker man på rävar och harar i snö, men han avbildade alla möjliga sorters djur och den omgivande växtligheten med exakthet och sinne för detaljer. Morgonstämning vid havet (1896) visar ejdrar på ett litet skär i havsbandet som ger sig ner i vattnet då solen går upp. Det är en stor målning som hör hemma på Thielska, så det finns säkert flera chanser att se den. De små bilderna i bloggen gör den inte rättvisa. Jag tog en närbild på solglittret i vågorna - så många nyanser det krävs för att få det att se naturtroget ut!
Avslutar besöket på Thielska med Mor (1924) av Stefan Johansson. Det blev en udda effekt i mobilbilden eftersom tavlan var täckt av reflekterande glas. På målningen sitter konstnärens mamma ensam i ett dunkelt rum, men här får hon sällskap av galleribesökare och Karl Axel Pehrsons fantasifulla takmålning i kupolrummet där tavlan hängde.
Johansson är mest känd för sina skymnings- och nattmålningar, men gjorde också många porträtt av sin mor - oftast sammanbiten och allvarlig. Här bör hon vara drygt sjuttio, kniper synligt tandlös ihop de smala läpparna och det tunna vita håret är samlat i en sedesam knut - man åldrades fortare på den tiden!
Gryningsbilder från morgonpromenaden på Lilla Essingen vid sjutiden. Överst bron vid Luxviken och nedan Essingeleden på avstånd i morgonrusning. Ljusen reflekteras i vattnet på samma sätt som i Eugene Janssons och Stefan Johanssons bilder målade för mer än hundra år sedan - vackert!
Den senaste veckan har jag tillbringat mycket tid på Karolinska i Solna. Var gång jag går till bussen hem passerar jag denna märkliga byggnad. Att det är White Arkitekter som står bakom nya Karolinska, liksom att de använder sig av något som kallas BIM (Byggnads-Informations-Modellering) har jag lyckats utröna.
Men fortfarande vet jag inte vad det båtstävsformade glashuset används till, eller om den märkliga formen är funktionell eller bara originell. Kan tänka mig att rummet högst upp vid "fördäck" är smalt och svårmöblerat. Och vad innebär BIM i praktiken? Hör gärna av er om ni vet!