maggismix.blogg.se

TVn stod påslagen hemma hos min mamma då jag kom på besök. Nu minns jag inte om det var förmiddags- eller eftermiddagssoffprogram, men någon för mig okänd kvinna pratade om böcker och hyllade Kate Rhodes nya deckare Mörkrets grotta. Det är andra delen i en serie som utspelar sig på Isles of Scilly utanför Cornwalls kust i sydvästra England. Rhodes är tydligen mycket välkänd för andra deckarserier, men jag kände inte till henne. 

För länge sedan jag en bok som utspelade sig på Scilly-öarna, och jag minns också ett reportage därifrån i en trädgårdstidning. Sedan dess har jag velat resa dit. Hösten 2022 gjorde vi ett försök då vi var på väg ner till Portugal via England i bil (skrev om det i bloggen). Innan vi ens hunnit till Cornwall fick jag ett sms att man tidigarelagt säsongens sista bilfärja från Plymouth till Santander på grund av stormvarning över Biscayabukten, så vi fick vända österut mot hamnen ett drygt dygn tidigare än planerat. Det var ändå rejäl sjögång på bukten!

Får se om det någon gång blir av att resa till öarna, men det man inte upplever själv kan man ju alltid läsa om.

 

Då jag gick till bokhandeln för att köpa Jon Fosses Vithet, blev det därför också del ett ur Scilly-serien: Dödens vik. På omslaget avbildas utsikten mot ett grått och upprört hav från mynningen av  en svarttaggig strandgrotta. En flock måsar kämpar mot vinden och samsas med titeln i blodrött. Både titel och omslagsbild gör klart vad det är för typ av bok, och berättelsen inleds också med det första mordet.

Ön Bryher är bara två kilometer lång och den minsta av Scilly-öarna som har bofast befolkning, närmare bestämt nittioåtta stycken. De flesta lever fortfarande på fiske, och alla känner alla sedan generationer. Sextonåriga Laura Trescothick längtar därifrån, trots att hon gillar den salta havsluften och den oändliga utsikten över havet med sina skummande vita vågkammar. Men resten av världen lockar, och efter sommaren ska hon äntligen ge sig av...

 

Kriminalinspektör Benesek Kitto är född på Bryher, men lämnade ön som ung för att studera. Nu har han hunnit bli 34 år och jobbar som civilspanare för Londonpolisen. För närvarande har han time out eftersom hans chef vägrade acceptera hans avskedsansökan, och han vet inte riktigt vad han ska ta sig till. Skälet till att han ville sluta som polis är att hans närmaste kollega avlidit, och att både jobbet och livet känns meningslöst. Med sig hem till ön har han kollegans stora tjeckoslovakiska varghund Shadow , som han fått vårdnaden om - trots att han egentligen avskyr hundar.

Senast han besökte ön var till sin mammas begravning för ett halvår sedan, och nu har han bara en nära släkting kvar där. Hans farbror Ray är ensamstående och båtbyggare. Fåordig och väderbiten möter han Ben i hamnen, tar hans packning och följer honom till föräldrahemmet som stått olåst sedan begravningen. Ray berättar att en bekants dotter, Laura, försvunnit i det blåsiga vädret och sedan går han hem till sitt. 

När Ben senare på kvällen går mot öns enda pub ser han flera ficklampssken blinkande i mörkret. Av sin gudmor Maggie som driver puben, får han veta att Laura fortfarande inte återfunnits och att ett möte ska hållas i medborgarhuset dagen därpå för att organisera sökandet.  

Det är inte en alltför stor spoiler att Laura så småningom hittas död, inte heller att Ben får ansvar för utredningen. På ön finns det ingen polis, och vem skulle kunna passa bättre än Ben som känner alla?

 

Den karga miljön och de olika karaktärerna på ön är den stora behållningen i den här berättelsen. Förutom dem jag redan nämnt finns en udda konstnär, en kock som ser ut som en medlem i Hells Angels, en enstörig kvinna som gör dekokter och örtmedicin, en aspirerande sångerska, en rik översittare, den gamle skolläraren med sin dementa fru, en vackert gåtfull sjukgymnast som fångar Bens intresse, Lauras nuvarande och tidigare pojkvän, m.fl. och dessutom utländska knarklangare som använder grottorna i den svårtillgängliga kusten som mellanlager.

 

Att miljön och karaktärerna är intressantast betyder inte alls att handlingen är dålig - tvärtom! På den lilla ön finns många misstänkta, och den som till slut visar sig vara skyldig tror jag inte många hade gissat på. Brittiskt deckarhantverk när det är som bäst!