Häxor på Historiska Muséet
Sedan tidig ålder har jag gillat berättelser om häxor. Min farfars fru hade en katt som hette Carbonel efter en häxkatt i en saga, när vi gick på gymnasiet hade vi en häxsekt som kallades Urtica Dioica (brännässla) och när jag för många år sedan hade häxfest kom en kollega med sin grannes svarta katt i en korg medan mina grannar hade sminkat sig mycket naturtrogna vårtor och häxnäsor. Det bor nog en liten häxa i oss alla!
Just nu pågår en utställning om häxor på Historiska Museet i Stockholm. Den öppnade före jul, men avslutas 11:e maj så skynda er om ni vill se den. Utställningen är inte särskilt stor, men inleds med en intressant introduktion av en museipedagog 12:30 varje dag utom måndag då muséet är stängt. (Visningen ingår i entrépriset, men det är begränsat antal deltagare så kom i tid. Liten brasklapp: Vi hade en kvinnlig arkeolog som var mycket engagerad och rolig att lyssna på, medan en kompis som gått tidigare hade en trist gubbe. Slumpens skördar!)
Pompe Hedengren som skapade Aquanauts har här använt AI för att illustrera häxprocesserna som ägde rum i Sverige på 1600-talet. (Aquanauterna var mystiska varelser som påstods ha uppkommit när en meteorit gav upphov till Siljansringen för sådär 370 miljoner år sedan. Utställningen om dem byggde på berättelsen om två kvinnor, en geolog och en paleontolog, som 1897 reste till Siljansringen för att söka spår efter aquanauter. Allt var förstås rena fantasier, men det var en intressant utställning som turnerade runt landet med modeller och fina miljöer.)
Häxutställningen är en blandning av fakta och fantasi. Hedengren har skapat fiktiva bilder av häxor och personer som anklagats för häxeri. De bygger på vad som faktiskt hände i Sverige på 1670-talet då över 300 personer, mest kvinnor, men även män och barn, miste livet i häxprocesser. Under två år skapade Hedengren flera tusen bilder, och av dessa har 80 valts ut till utställningen. Bilderna är fantasifulla och delvis motbjudande, många ser ut som foton - vissa svartvita, men andra i glänsande rött och svart.
Getabocken i sidenjacka och med vassa huggtänder ser ganska läskig ut. När vi höll på med pseudohäxerier för länge sedan var bockfoten en viktig ingrediens - den kunde döljas under långa byxor eller slängkappa, och sitta på den man minst anade...
Bilden ovan för tankarna till 1400-talskonstnären Hieronymus Bosch, men fråga mig inte vad symboliken innebär. Märkliga bilder som sätter igång fantasin lika mycket nu som då!
Det fanns också en del installationer, skulpturer, objekt eller vad man vill kalla dem. Denna är skelettet av en liten smådjävul i bur. Kanske ett apskelett med påklistrade horn, eller med nutidens teknik 3D-print i plast? Varför ha en liten djävel i bur? Som husdjur för att påminna sig om att hålla sig på den rätta, smala stigen och inte ge efter för frestelser?
Att kvinnor "är så mycket svagare till kropp och själ" än män tror jag inte alls på. När det gäller ren fysisk muskelstyrka är de flesta män tveklöst starkare, men i övrigt? Och det enorma erotiska begäret är nog mera önsketänkande och fantasier än verklighet - men vad vet jag?
Som sammanfattning: En intressant och sevärd utställning! Ogrundade anklagelser och demoniserande av fiender förekommer än idag, även om tron på inblandning från Hin håle kanske hålls i bakgrunden.
När vi sett häxutställningen tog vi en snabbtitt på resten av Historiska också. Intressant att gå utmed tidslinjen och påminnas om Sveriges historiska makthavare. Var det på mellanstadiet man läste om Stockholms blodbad och Gustav Vasa? Lite hänger ändå kvar i bakhuvudet. En sväng ner i Guldrummet hanns också med innan vi stärkte oss med Fish & Chips med öl på en näraliggande restaurant.
När jag gick till bussen hem visade sig Humlegården från sin bästa sida. Fullt av vårblommor i kvällsskymningen. Stockholm är vackert - nästan jämt!