Barnsoldater av Evin Cetin och Jens Liljestrand

Nyligen läste jag en recension av boken Barnsoldater skriven av juristen Evin Cetin i samarbete med journalisten Jens Liljestrand och blev intresserad. När jag gick förbi en bokhandel då jag var i Stockholm slank jag in, köpte den och läste den på tåget upp till Hälsingland. Lättläst - men verkligen ingen lättsam läsning!
Omslaget och titeln är alarmerande. Vitt och rött på svart botten, en text som är skev och faller sönder, och tillägget "så kidnappar gängen vår framtid" . Denna bok är en väckarklocka för alla som inte insett hur utbredd barn- och ungdomsbrottsligheten är, och hur lätt det är för "de äldre" att rekrytera riktigt unga och få dem att fastna i kriminalitet.
Evin Cetin kom själv som treåring från turkiska Kurdistan, växte upp i Bollnäs och läste juridik i Uppsala. Hon har engagerat sig politiskt och arbetat som advokat, främst som målsägadebiträde. Nu arbetar hon som skribent och föreläsare, i huvudsak om vägarna in i kriminalitet för barn och unga. Från sin tid som advokat har hon kvar många kontakter med unga som rör sig i eller nära kriminella kretsar. Då hon reser runt i landet och pratar om ungdomsbrottslighet är det också många som efteråt kontaktar henne för att prata om sina egna problem och erfarenheter.
Boken inleds med statistik över hur antalet unga mellan 15 och 17 år som misstänkts i mordutredningar har ökat under åren. Inte bara de som misstänks för genomförda mord, utan också misstanke om försök, förberedelse eller anstiftan inkluderas i siffran, men det är ändå en skrämmande ökning - nästan 2500% från 2013 till 2024! Brottsligheten kryper längre och längre ner i åldrarna, och nu är det inte längre bara barn i "utanförskapsområden" som rekryteras. På senare tid har de som beställer brotten och styr verksamheten insett att blonda, svensk-svenska barn från mer välbärgade och socialt etablerade områden har större chans att glida under polisens radar och kan leverera vapen och narkotika obemärkt.
Numera behöver inte barnen röra sig ute på stan för att hamna i "dåligt sällskap". Den som de spelar dataspel med hemma i radhusets pojkrum eller chattar med i familjesoffan medan resten av familjen ser på Mello, kan vara den som introducerar 11-12-åringen till kriminalitet. Först är det bara som "springisar", kurirer som lämnar en väska eller ett paket på angiven plats - som en tjänst eller mot betalning. Senare eskalerar uppgifterna, och då är det svårt att dra sig ur.
I boken får man ta del av många verkliga personers livsberättelser. De flesta är killar, men flera tjejer kommer också till tals, huvuddelen har invandrarbakgrund. De berättar hur det började, nästan som en lek, något spännande och roligt - och hur de så småningom var fast och inte visste hur de skulle ta sig ur gängens grepp eller ens överleva.
Syftet med boken sägs vara att ingjuta en gnista av hopp - att berättelserna förhoppningsvis kan hjälpa andra att inte fastna i destruktiva kretsar. Det är långt ifrån feelgood, men ändå viktiga berättelser!



För att inte stanna i svärtan slutar jag i en mera hoppfull ton. Nu har äppelträden slagit ut och de första rädisorna är skördade. Om än lite svalt och blåsigt: Försommaren är på god väg, himlen är blå och tranorna har kommit!