Mera skörd, blommor och golf i Hälsingland
På höstkanten är det alltid bråttom. Mycket som ska skördas, tas omhand och lagras på bästa sätt. Vi fryser det mesta, men morötter, potatis och jordärtskockor hamnar i jordkällaren. Inser att jag borde lära mig mer om gamla bevarandemetoder som torkning, rökning, saltning och inläggning/syrning. Att vara beroende av elektricitet känns osäkert i dessa tider - men det får bli nästa höst!
För ett par år sedan började jag med brokiga morötter. Vita, gula, orange och rödbetsröda, och märkligt nog smakar de alla som vanliga morötter, oavsett färg. Barnbarnen tyckte det var jättekul att rycka upp dem utan att veta vilken färg man skulle få. Populärast var de röda, och det var också de som var sällsyntast. I år var inte barnbarnen på plats till morotsskörden, och det kanske var tur, för i år blev det inte en enda röd morot. Däremot en del slingriga och flergrenade där jag sått fröna för tätt.
Bland lingonen hade det smugit sig med en snygg korsspindel som fick hitta nya jaktmarker i trädgården. Lingon är otroligt gott och användbart, och i år gjorde vi lingondricka i saftmajan. Annars är rårörda lingon favoriten som passar till det mesta. Lingonparfait är en jättebra bjudefterrätt för vuxna. Man gör parfaiten i en gladpacksklädd limpform, skär en skiva per person och garnerar med en liten klick grädde, gin-marinerade lingon, hackad mörk choklad och ett blad citronmeliss. (Googla för recept - superenkelt! Rårörda lingon, ägg och vispgrädde, kan göras i god tid före festen.)
På nedre bilden är det tranbär som växer på myrarna. Gott och friskt, men för långt mellan bären för att jag ska ha tålamod att plocka dem, annat än för att stoppa i munnen. I USA och Kanada odlas de industriell skala. Jag har sett på film hur de översvämmar myrarna och rakar ihop bären maskinellt. I Sverige har vi numera både tranbärsjuice och torkade tranbär från Nordamerika ganska billigt, så även om jag försöker undvika sådant som transporteras över halva jordklotet köper dem ibland.
Äppelskörden blev bra i år. Vi har många olika sorters äpplen och päron som blir mogna vid olika tidpunkter. Anders har gjort must i sin äppelpress så att han fick träningsvärk mellan revbenen. Eftersom musten är färskpressad och opastöriserad hamnar den också i frysen. Päronmust blev för sött för oss, men jag hoppas hinna med att lägga in lite ingefärspäron. (Tradition till jul i vår familj)
Blommar gör det ordentligt nu. Vissa år hinner rosenskäran inte slå ut innan frosten slår till, men i år har de blommat länge.
En rad vita solrosor blommar i rabatten för ovanlighetens skull. Fröna fick jag från Bonniers förlag som del i en marknadsföringskampanj för någon trädgårdsbok, så det var bara att gräva ner. Tidigare har jag haft olika gula , orangea och roströda, enkla och dubbla - men dessa var nya för mig.
Krasse och ringblommor självsår sig som de behagar, men jag låter dem stå mellan kålplantor och gurkor. Lite variation i växtligheten är säkert bara bra för att försvåra för skadeinsekterna.
De små vita blommorna med mörklila prickar är också självsådda. För ett par år sedan fick jag fröpåsar av barnbarnen, som de fått välja själva. Jennifer hade hittat dessa som heter snökärleksblomster och påminner om de ljusblåa Prins Gustafs öga. När de har fått föröka sig själva kom det flera blommor som var övervägande lila och såg lite annorlunda ut. Tur att Jennifers favoritfärg är lila!
Ett enda pyttelitet blomkålshuvud fick vi i år. Jag tog med det ner till mamma som inte är stor i maten men gillar blomkål. Kanske blev det två tuggor?
Hösten har börjat komma och vi ska ta en sväng söderut. Golfbanan är i perfekt skick och nästan alldeles tom, så vi bara måste ut en sista gång. När vi kommer tillbaka kanske vintern har kommit och banan är stängd för i år?