Svenskt Tenn på Liljevalchs

Många känner väl igen den inredningsstil som Estrid Eriksson och Josef Frank skapade för Svenskt Tenn. Det är något speciellt med att gå in på Svenskt Tenn, mest för att titta, eller kanske för att köpa någon liten present. Färgglada textilier och möbler av god kvalité i klassisk design, hemtrevligt och trivsamt! (Hemma hos oss ser det förstås inte alls ut så. Vi har ett hop-plock utan genomtänkt plan. Man tager vad man haver och det blir som det blir - men vi trivs bra ändå.)
Nu pågår en utställning om Svenskt Tenn på Liljevalchs fram till 12 januari 2025. (Fri entré för alla på måndagar!)
Estrid Eriksson öppnade Svenskt Tenn på Strandvägen i Stockholm 1924 med hjälp av ett arv från sin far. Överst är hon porträtterad i olja samma år av Tyra Lundgren. Den då trettioåriga Eriksson var utbildad teckningslärare och tennkonstnär, och sålde till en början enbart tennföremål i butiken. Hon samarbetade med andra tennkonstnärer och vann också flera internationella utmärkelser.
Den nedre målningen är en akvarell av Olof  Ågren från 1931. På båda bilderna ser hon lite trött och sorgsen ut, men i själva verket var hon en framgångsrik affärskvinna med  starka visioner. Redan 1930 flyttade Svenskt Tenn till större lokaler (också på Strandvägen) och där huserar de än idag. Sortimentet utökades med möbler, belysningsarmatur, prydnadsföremål, glas och textilier, mycket inspirerat av Arts & Crafts - rörelsen, men alltid med en egen stil. Fortfarande är runt 80% av det som säljs på Svenskt Tenn egen design. 
De flesta kommer nog att tänka på österrikaren Josef Franks mönster när Svenskt Tenn nämns. Samarbetet mellan Eriksson och Frank inleddes 1934 och fortsatte på distans då Frank flydde med sin hustru till New York under kriget. Många av Franks mest populära, storskaliga och färgstarka mönster kom till då han i exil försökte tänka på annat än samtidens elände. Ett av mönstren som skapades då var Gröna Fåglar (1943-1945) som färdigt tryck, original (akvarell/gouache?), och längst ner detalj med färginstruktion. 
Ovan Figaro och Tolvekarna från början av 1940-talet. Estrid Eriksson hade ett lantställe som kallades Tolvekarna  och en gul kanariefågel som hette Figaro. Dessa inspirerade Frank till den färglagda teckningen i grönt, gult och brunt. Jag vet inte om den någonsin kom i produktion, men den kanske kan ses som en föregångare till de senare textilmönstren där han tog ut svängarna med flera starka färger och större figurer.  
Frank strävade i sina mönster efter att "vara inspirerad av naturen, men inte att imitera den".
Lite frångick han det när han skapade sina välkända skåp och byråer i början på 1960-talet. De var tapetserade med botaniska tryck från förra sekelskiftet. Blekta av tiden får de en mild, harmonisk färgskala med den mångsidiga brännässlan på hedersplats.
Vilket år skåpet ovan skapades missade jag, men det ser ut att vara lack över pappersbilderna så att färgerna bevarats bättre.  Antar att det skulle vara jättedyrt att ropa in på auktion, annars skulle det passa bra för förvaring av mina fröpåsar på landet. De flesta rotfrukter och grönsaker på bilderna har jag någon gång försökt odla, och idag förvarar jag mina fröer i trista glasslådor av plast. Jag kanske ska försöka hitta något litet skåp hos Myrorna att dekorera med fröpåsar i vinter?
Givetvis finns det mycket mera att se på utställningen, så gå till Liljevalchs och titta själva. Annorlunda och intressantare än att gå i butiken när man får lite bakgrund och historia!  
 
 
 

↑