Kultursöndag i Stockholm
När jag är i stan försöker jag hinna med så mycket som möjligt även om det innebär en del flängande. Idag började jag med en snabbvisit på Sofiamålarnas Höstsalong på Södermalm. Sofiamålarna är en förening som hyr en gemensam ateljé där de kan skapa och utbyta erfarenheter, och de arrangerar också olika kurser. Min syster Karin är aktiv där sedan många år, och idag var hon extra glad eftersom hennes konst uppskattades av publiken. Allt som ställs ut är till salu, och det hålls också ett lotteri där de som vinner får välja mellan ett tjugotal olika tavlor. Förra gången vann min dotter en stor tavla med motiv från Gotland som passar perfekt i hennes lägehet.
Den vackert brokiga kossan i mitten av övre raden har Karin målat, och den lilla orange pricken på hyllan indikerar att den är såld. Tidigare har hon målat en tupp i samma stil, och den blev också såld direkt. Starka färger blir man glad av! Senare under dagen ringde Karin och berättade att även hennes andra bidrag hade blivit sålt. Det var en finstämd akvarell av en man med hund på vinteris - helt annan stil, men också fin!
Jag skyndade vidare till Hedvig Eleonora kyrka vid Östermalmstorg. Där var det författarmöte med Katarina Widholm från Hudiksvall och Hassela. Hennes bokserie om hembiträdet Betty har blivit omåttligt populär. Nyligen har fjärde boken i serien släppts. Eftersom ett av mina hem ligger i Hälsingland (där också min egen bok utspelar sig) tyckte jag att det var dags att jag bekantade mig med Betty... väldigt många andra verkar redan ha gjort det. Jag köpte den inledande boken, Räkna hjärtslag, som börjar 1937 då den 17-åriga Betty lämnar Hudiksvall för att bli hembiträde hos en doktorsfamilj på Jungfrugatan på Östermalm. Det avslöjades att hon så småningom kommer att gifta sig, just i Hedvig Eleonora kyrka. Återkommer om boken då jag läst den.
Katarina Widholm berättade om all research hon gjort för att få tidsmarkörerna rätt. Hur var arbetsförhållandena för hembiträden, vilka arbetsuppgifter hade de och vilken sorts mat förväntades de servera? Mycket information har hon hittat genom att läsa gamla veckotidningar och att lyssna på den tidens schlagers. I den fjärde boken har Betty hunnit fram till år 1956, och nu räcker det tycker författaren. Efter att ha levt i någonslags symbios med sin romankaraktär i sju års tid tycker hon att Betty gott kan ge sig ut i världen och klara sig själv, ungefär som när det är dags för vuxna barn att flytta ut. På frågan om det var definitivt slut på serien blev dock svaret lite svävande, och det är också möjligt att det kommer en "Bettys kokbok" med tiden.
Efter en rask promenad i småregnet kom jag till Nationalmuseum och utställningen Romantiken - ett sätt att se. Det är en annorlunda utställning som inte enbart visar verk från den period på 1800-talet som brukar kallas romantiken, utan också innehåller senare och nutida verk "i dialog" med de äldre.
Romantiken uppstod som en reaktion mot upplysningstidens förnuftsbaserade världsbild. I slutet av 1700-talet föddes tanken att den enskilda människans känslomässiga upplevelser var lika viktiga som vetenskapliga observationer. Vid universitetet i Jena i Tyskland samlades flera ledande personer som förespråkade frihet att forma sitt eget liv och skapa fritt utifrån personliga känslor. Både konst, litteratur och musik kan innehålla mystiska eller gåtfulla inslag som är öppna för olika tolkningar.
Ovan en målning av en av romantikens förgrundsfigurer, som nu syns på affischer runt om i stan. Det är Två män som ser på månen av Caspar David Friedrich från 1830-talet. Den är typisk för perioden, stämningsfull och mystisk sätter den igång fantasin.Vilka är de, var är de och varför har de begett sig till just denna ödsliga plats för att betrakta månen?
Tavlorna från romantiken har ofta dramatiska naturscenerier med skymnings- eller natthimmel. Den norske konstnären Johan Christian Dahl målade flera versioner av Vesuvius utbrott i december på 1820-talet. De beställdes av resenärer som ville visa att de besökt den skrämmande vulkanen och bevittnat ett utbrott. Om man tittar noga ser man turisterna framme vid lavabädden och åsneförarna som väntar i bakgrunden. Exotiska resmål har både blivit lättare att nå och enklare att dokumentera sedan dess - först med vykort, sedan egna kameror och pappersbilder i album, och idag med Instagram. I alla tider har man velat dela med sig av sina äventyr!
Eftersom jag besökte muséet en söndageftermiddag var det fullt med folk och ganska trångt.
Utställningen pågår till 2025-01-05, så jag tänker komma tiilbaka en vardag för att titta noggrannare, för romantiken är verkligen fascinerande. Nu gick jag ganska snabbt igenom salarna och stannade till vid de verk som mest fångade min uppmärksamhet.
Carl Friedrich Lessing målade 1830 Klipplandskap, klyfta med ruiner. Att jag fastnade för den beror dels på att den är ovanligt detaljerad och realistisk, men också på tekniken med tjocka färglager som ger bilden ett nästan tredimensionellt uttryck.Och vem kom på att bygga en borg på en så otillgänglig plats? Inte konstigt att den blev övergiven!
Det var fler än jag som drogs till Campo Santo i Pisa, Diorama från 1834. Det står att den är målad av Louis Daguerre och Charles-Marie Bouton, och den är faktiskt självlysande - det ser ut som det brinner långt inne i korridoren. I det finstilta står det "olja på duk, ljuskällor" , men tavlan var normaltjock och på 1800-talet fanns ju knappast lysdioder. Ingen av oss som samlats framför tavlan kom på någon förklaring.
Bland de nyare verken fanns också intressanta objekt. I ett stort akvarium stod detta Skepp från 1998 skapat av Mariele Neudecker. Skeppsmodellen står i färgat vatten och ger en illusion av ett riktigt skepp på oroligt hav.
Ett samarbete mellan två svenska sjuttiotalister, Ellen Ehk Åkesson och Jan Carleklev har resulterat i en suggestiv installation av keramik, gummi och musik ur högtalare. Verken skapades 2022 och heter The River respektive The Unknown Forest. Man får en illusion av en porlande flod över våta stenar, med ploppande ljud och glasyr som samlats på keramikbumlingarna likt vattenpölar.
En märklig installation av amerikanen Patrick Jacobs från 2011 får avsluta. Titeln är inte oväntat Flugsvampar , men på lite håll ser man inte ens dem. Man får gå riktigt nära och kika in genom ett hål med en tjock lins. Då uppenbarar sig svamparna och i fjärran fortsätter ett landskap med berg och vatten långt in i oändligheten.
Missa inte denna fina utställning på Nationalmuseum!