Middagstips, växtlighet och väder
Har ni tänkt på hur vissa maträtter är jättepopulära en tid, och sedan blir bortglömda? På 70-talet bjöd alla på Flygande Jacob med ris. Kycklingrätten med bananer, jordnötter, bacon, grädde och chilisås. Alla gillade den, så nytt och annorlunda! (Precis som jag funderat på mode bland maträtter började jag läsa Carl-Johan Vallgrens senaste - och där finns faktiskt Flygande Jacob med! Mer om boken senare...)
På den tiden fanns bara hela kycklingar att tillgå, men så småningom gjorde kycklingfilén entré. Till en början var det en delikatess köptes i Hötorgshallen, och man bjöd den som festmat gratinerad med Fammarps champinjoncreme på burk utblandad med vispgrädde. Champinjonkrämen innehöll malda champinjoner och smör - antagligen en restprodukt tillverkad av de svampar som inte var snygga och likformiga nog att hamna hela i små konservburkar. Färska champinjoner var en sällsynt lyx då, om man överhuvudtaget åt champinjoner . En annan vanlig bjudrätt var samma champinjonkräm med rödspättafiléer och svart kaviar. Googlade på Fammarps - de var tvugna att lägga ner på grund av konkurrens från utländska champinjonodlare. Senare blev det illegal cannabisodling i lokalerna...
En annan bjudrätt som bara måste nämnas är Creolskans söndagsgryta. Trots udda blandning var den mycket inne under en period. Den bestod av fläskfilé, chorizo, syltlök, svarta oliver, cornichons, en massa vispgrädde och säkert diverse annat som jag glömt. Den serverades också med ris. Ris indikerade kalas när jag var ung, till vardags var det alltid potatis.
Rätten ovan kommer början av 2000-talet, då den var våra barns favorit. Fläskfilé med saffranspasta och örtparmesan. Det är en bra helhetsrätt där allt serveras ur samma form med extra örtparmesan och sallad till. Man börjar med pastan - vanliga tagliatelle. Under sista kok-minuten blandas tunna band av morötter och purjolök i grytan. Så häller man i durkslag och låter rinna av. Saffran mortlas med salt, fräses i olivolja i en wok eller stor stekpanna, grönsakspastan hälls på, och så vänder man runt det hela så att pastan blir gul. Fläskfilén skärs i cm-tjocka skivor, penslas med soja, steks i smör och läggs ovanpå pastan på ett stort fat eller i långpanna. På toppen läggs grovriven parmesan blandad med pressad vitlök, finhackad basilika, gräslök och persilja. Våra grannar som kom på middag är för unga för att ha varit med när denna rätt var inne, men de gillade den!
Sedan jag började gå in för grönsaksodling blir det oftare soppa med macka till vardagsmiddag. I fjol var squashskörden ovanligt bra. Tidigare år har jag gjort färdig squashsoppa och fryst in, men i höstas hade jag ont om tid. Jag bara tvättade och tärnade squashen och förvällde den ett par minuter i lite saltat vatten. Sen hällde jag av det mesta av vattnet, portionerade ut i plastaskar på ca 1 liter, lät svalna och frös in. Nu är det bara att ta upp en ask, lägga till lite smaksättning, koka upp och köra med stavmixern.
Till denna soppa plockade jag späda blad av kirskål ( ogräs!) för färg, fibrer och C-vitamin. Ett par potatisar i bitar, en tärning grönsaksbuljong och lite chiliflakes åkte också ner i grytan. När potatisen var mjuk, körde jag soppan slät med stavmixern. Potatisen fungerar som redning, om man har i det behövs varken mjöl, creme fraiche eller grädde för att soppan ska bli krämig. På toppen la jag ört/vitlöks-parmesanraspet som var över från dagen innan. Passade mycket bra ihop!
Tillbehöret till mina soppor är ofta fröknäcke. Lätt att göra, glutenfritt och sååå gott. Beroende på vad jag har hemma blir det lite olika varje gång, ju fler sorters frön dess bättre! Pumpa, solros, lin, chia, valmo, sesam, lite majsmjöl, en skvätt olja, en tesked salt och ett par dl kokande vatten är allt som behövs. Smeten får svälla medan ugnen kommer upp till 150 grader. Man plattar ut så tunt det går på bakplåtspapper och gräddar i 1 1/2 -2 timmar. Bryt i bitar, ät som det är eller med smör och/eller ost. Här är det blåmögelost. (Googla ICAs fröknäcke för proportioner att utgå från när du laborerar med det som finns i ditt skafferi.)
I början av juni publicerade jag en bild på de lila alliumblommorna vid vår infartsväg. Det är ju lite korkat att plantera trädgårdsblommor här, när det finns så många vackra vilda blommor. När jag nu röjde lite bland nässlor, ängssyra och hundkäx vid dikeskanten råkade jag få av en stor vit allium. Vid närmare påsyn hittade jag flera, och också några lägre rödlila varianter som inte syntes bland de vilda växterna. I höst blir det inga flera omotiverade lökar planterade! Ingen vits med att köpa lökar till växter som ska skonas av rådjur och sorkar, när man ändå sällan är på plats och lyckas pricka in blomningen.
Jag tror risken att min allium sprider sig och blir invasiv är liten. Lupiner sprider sig däremot lätt och många tycker de bör utrotas. Själv tycker jag att de är vackra med sina oändliga färgkombinationer, och de håller sig för det mesta på vägrenarna. Vid vår infart är det lupiner på ena sidan och "normal svensk äng" på andra. När vi senast åkte ner mot Stockholm tänkte jag på det - lupinerna håller sig på vägrenen och ger sig inte in på andra sidan viltstängslet. Man säger att lupinerna tränger ut den inhemska floran, men motorvägrenen är väl knappast orörd natur? Det kanske är så att lupinerna trivs bland koldioxid och andra avgaser, och har hittat sin nisch där de andra växterna inte trivs?
På denna bild tagen strax norr om Uppsala finns varken lupiner eller ängsblommor. Däremot ett rejält blåsvart moln (Paynes Grey för akvarellisterna!) En stund senare kunde man knappt se bilen framför och vindrutetorkarna gick för fullt.
Hittills har det varit en nyckfull försommar. Sommarvärme, kyla, torka och störtskurar. Till midsommar blir det väl som det brukar: Duka ute, börja äta, flytta in när regnet kommer, och just när all mat och alla människor kommit inomhus så lyser solen igen.