Din tid kommer av Carl-Johan Vallgren
Vid något tidigare tillfälle har jag skrivit om det intressanta diskussionsämnet "folk vi ogillar trots att vi inte känner dem". Carl-Johan Vallgren ingick i den kategorin. Jag hörde en bit av hans sommarprat för länge sedan. Han bodde då utomlands nånstans (Berlin?), och som jag minns det tyckte han att Sverige var en alltför liten damm för en så stor och genialisk fisk som han. På bild hade han ofta färgglada tighta kostymer, skjortan öppen ner på bröstet, håret i lång backslick, ring i örat och ett självsäkert leende - en udda, extrovert look på den tiden. Så läste jag hans Den vidunderliga kärlekens historia och insåg (återigen) att det är oklokt att döma hunden efter håren. Vallgren kan verkligen skriva!
Vallgrens nya bok Din tid kommer marknadsförs som en roman om ett brott, och det syns på omslaget. Olycksbådande i svart, grått och rött. Fast egentligen är det inte bara ett brott, utan flera, både stora och mindre... Men detta är inte vilken dussindeckare som helst, utan en välformulerad berättelse med svärta, djup och ovanliga miljöer. Den utspelar sig i början av 90-talet, mestadels i Hallands inland i gränstrakten mot Småland. Där finns det skogar och vattendrag, och i ett av dem hittas en utmärglad okänd flicka död. Tecken tyder på att hon hållits fången på svältkost en längre tid. Ingen har anmälts saknad, och identifieringen dröjer.
De två poliserna som ska utreda fallet har egna problem. Kommissarie Björling från Falkenberg har nyligen mist sin hustru i cancer. Han kan inte acceptera att hans älskade är borta, utan hallucinerar att hon finns vid hans sida och diskuterar fallet med henne. Kommissarien tappade fotfästet då hans fru gick bort, och han vill egentligen inte heller leva längre. Motvilligt håller han sig vid liv för dottern Malins skull. Hon är sjutton år, stod mycket nära sin mor och är inte redo att klara sig själv. (Det är hon som lagar Flygande Jacob till sin pappa i början av boken).
Utredaren Johanna från Rikskrim kommer ursprungligen också från trakten, men gav sig av innan hon hann ta studenten på grund av en traumatisk händelse. Hon har inte varit tillbaka sedan dess, och hon hoppas att ingen ska känna igen henne. Risken är ganska liten, för sedan hon for har hon förändrat sitt utseende ordentligt.
Så försvinner Björlings dotter Malin. Hon har sagt till sin pappa att hon ska sova över hos en kompis, men i själva verket har hon gett sig ut på en campingtur i kanot med sin nya pojkvän. När hon inte kommer hem på söndagen börjar kommissarien leta. Det visar sig att Malin och pojkvännen försvunnit i samma område som den döda flickan hittats i. Sökandet ger inget resultat, och Björling vet att ju längre tid som förflyter från försvinnandet, dess mindre är chansen att hitta Malin vid liv. Bladvändarspänning och kamp med klockan, precis som det ska vara i deckare! Men den här romanen är något mera...
Författaren förlorade själv sin livskamrat i cancer sedan han påbörjat arbetet med boken, och det har naturligtvis satt sina spår. I tillbakablickar minns kommissarien hur de mottog sjukdomsbeskedet, tillförsikten i början och hur de slutligen förlorade hoppet om tillfrisknande. Det känns äkta och självupplevt. Jag gillar också språket, och de insikter man får i t.ex. flugfiske och minkuppfödning. En ovanligt bra bok. Rekommenderas starkt!
PS. Jag har en undring om handlingen. Hör gärna av dig när du läst boken, så kan vi diskutera hur det gick till - annars blir jag tvungen att läsa om boken och se ifall det klarnar! D.S.