Midsommar i Hälsingland
Redan har mer än en vecka gått sedan midsommarafton, men jag har då inte märkt att dagarna blir kortare. Solen går fortfarande upp innan jag vill vakna, och på kvällarna är det ljust så länge att det känns fel att gå och lägga sig.
De ljusa kvällarna i Hälsingland upplevde jag för första gången då vi firade midsommar hos mina svärföräldrar i Delsbo i början på 70-talet. Jag påpekade hur ljust och fint det var. En granne som hade rötterna sådär 40 mil norrut fnös. "Ljust? Det här är väl inte ljust? Då skulle du fira midsommar i Storuman!"
Sedan dess har jag firat midsommar ytterligare en bra bit norrut när vi bodde i Kirkenes. Men då var det bara dagsljus dygnet runt - midnattssol är inte så speciellt som turisterna tycks tro! Faktiskt bättre att bo i Luleå som vi flyttade till sen. Lite skymning och gryning, även om det aldrig blev riktigt mörkt. Men så ligger Luleå också söder om polcirkeln. Jag vill ha skillnad mellan natt och dag, och mellan årstiderna, och det känns som det blir viktigare med åren...
En bukett med midsommarblommor har jag förstås på köksbordet. Det blev flera än sju sorter, men de är ju inte avsedda för huvudkudden. I unga år brukade vi plocka sju sorters blommor för att drömma om våra tillkommande, men det gjorde jag aldrig. Jag kan inte påminna mig att jag någonsin drömt något minnesvärt alls på midsommarnatten. Detsamma var det för min romanfigur Märta i Hennings sista jakt. Hon envisades med att plocka blommor för att drömma om sin Sven - och så gick det som det gick. Stackars Märta!
När solen går upp vid tre är det svårt att ligga kvar och dra sig. Morgondoppet med uppfriskande simtur är avklarad före sju, och sedan blir frukosten desto godare. Under den gångna veckan har det dock blivit dåligt med morgondopp. Vi har haft huset fullt och firat både här, hos syster och hos bror, fyra generationer i åldrarna från 2 till snart 96 år.
En återkommande aktivitet när barnbarnen är här, är att baka bokstavsbullar. Inspirationen kommer från Bokstavsbageriet på Junibacken, en föreställning som barnen sett flera gånger och uppskattar mycket. Det är sång och tokerier med bra publikkontakt som passar barn som börjar lära sig (eller redan kan) alfabetet. Där är de olika bokstäverna olika sorters bakverk: "O" är t.ex. en munkring och "I" en dammsugare/punschrulle. Vi gör alla i samma vetedeg, penslar med uppvispat ägg och sedan dekorerar barnen med olikfärgat strössel, stjärnor och sockerkulor. Två bokstavsbullar per person, sen får resten bli vanliga kanelbullar.
Bullarna passar bra att ta med till stranden, och alla får äta sin egen bokstav. Eftersom jag redan har gjort avsteg från regeln "inga bilder på släkt och vänner" publicerar jag en bild där storebror visar sina nya framtänder tillsammans med småsystrarna.
Studsmattebilden blev censurerad av nätet. Lite synd, för det var mycket livligt hoppande. När våra egna barn var små fanns inget skyddsnät och när vi var små fanns inga studsmattor alls.
Nu är det lugnt och tyst och alla har åkt hem. Dags att ta itu med ogräs och annat i trädgården ...om det bara inte hade blåst så förtvivlat!
Studsmattan lättade och havererade in i skogsbrynet i går eftermiddag. Jag kan inte bärga den på egen hand, så den får väl vila där tillsvidare. Det blev i alla fall lungt och vackert när solen började sjunka bortåt elvatiden, och det börjar mojna nu också.