Fruntimmersvecka
Sara, Margareta, Johanna, Magdalena, Emma, Kristina och så Fredrik som smugit sig in först i fruntimmersveckan. Det är namnsdagar som många fortfarande har koll på, trots att nya namn kommer in och två personer ibland får dela namnsdag.
När jag var barn prenumererade min mamma på Husmodern, en tidskrift som kom en gång i veckan och innehöll sådant som hemmafruar antogs ha nytta och glädje av. Den utgavs mellan 1917 och 1988, och var ursprungligen avsedd att lära de svenska kvinnorna hushållning under kristiden. Efterhand förändrades innehållet, och som jag minns det var det matrecept, handarbetsbeskrivningar och modetips blandat med lite om kungahuset och andra kändisar. Säkert praktiska råd för hushållet också, men det var jag mindre intresserad av.
Varje år var det tårtspecial till fruntimmersveckan. Margareta fick oftast någon standardtårta med sockerkaksbottnar, äppelmos, grädde och jordgubbar. Fredrik däremot, han fick spännande maskulina tårtor med mörk choklad, punsch, likörer, exotiska frukter, rostade nötter och andra spännande smaker. Som jag minns det var Fredriks tårta för det mesta intressantast i fruntimmersveckan!
I vår familj har vi alltid firat namnsdagar, och eftersom halva släkten nu var samtidigt i Hälsingland ordnade jag en namnsdagsbuffé. Jag inledde ju inlägget med tårtor, så jag börjar med den. Receptet skickades ut av Bonniers vid ett digitalt bokevent där boken Kladdkakor, brownies och blondies presenterades av upphovsmannen Mattias Celinder.
Min namnsdagstårta blev en blondie. Den innehåller ett halvt kilo vit choklad, smör, grädde, och pistaschnötter. Allt hålls samman med några ägg och lite vetemjöl. Kaloriuppgift saknas förstås - när det gäller tårtor ska man inte vara spartansk och tråkig!
Det är alltså en vit kladdkaka, och som de flesta vet är det en dödssynd att låta en kladdkaka stå för länge i ugnen. Enligt receptet skulle den gräddas 25-30 min och tas ut då den var "gungig " i mitten, så 25 minuter i ugnen blev det. Sen skulle den vila minst 4 timmar i kylskåp innan man bredde på ganachen (uppkokt vispgrädde blandat med smält choklad). Trots att kakan stått längre än så i kylskåpet var det omöjligt att breda på smeten - för hela den centrala delen av kakan var också smet. Jag hällde på ganachen på de gräddade kanterna och "klistrade" fast hackad mörk choklad längs kanten. Resten hamnade som en pool i mitten och så strödde jag pistaschnötterna på. Sen fick den vila i frysen tills en stund innan det var dags att äta. Sött, mäktigt, kladdigt - och väldigt gott!
Men nu ska namnsdagsfirandet inledas i rätt ände. Vi började med sött rosa bubbel och torr cava i trädgården med lite tilltugg. Sen var det dags att äta grillade kycklingspett marinerade över natten i sataykryddad kokosmjölk, tillsammans med jordnötssås och korianderblad. (Koriandern ovanpå och lätt synlig eftersom vissa tycker intensivt illa om denna goda ört.)
På buffén fanns också rostbiff på kronhjort, hemodlad grönsallad och morotsmajonnäs med vitlök och färsk ingefära. Bakom detta står en sallad på matvete, rödlök, röd paprika, majs och Granny Smith-äpple med vinaigrette på äppelcidervinäger, olivolja, dijonsenap och pressad vitlök.
Grön potatissallad med blandade färska örter ur trädgård och ICA-krukor. Bladpersilja, basilika, timjan, dill, mynta, oregano och några till. Dessutom kapris som jag själv länge ogillat, men som faktiskt kan vara riktigt gott ibland.
Ett recept som jag testade för första gången alldeles nyligen fick också vara med: Vit pizza bottnad Philadelphiaost och creme fraiche, ovanpå det smörstekta kantareller och riven ost. Efter gräddningen klipper man i kvadrater och toppar med tunna bitar lufttorkad skinka, ruccola och sötmandelsplitter fräst på hög värme med smör och salt. Lite annorlunda kombination som är ovanligt god!
Sedan följde ostbricka med päronklyftor, kex och fröknäcke och som avslutning starkt kaffe och den kladdiga vita chokladtårtan. Puh! Ordentligt mätta blev både gästerna och jag.
Vackra luktärtor i många olika kulörer och med underbar doft fick jag av min svägerska. Jag brukar odla luktärtor, mest för att glädja mamma, men i år har det inte blivit av. Nu fick mamma i alla fall både se och lukta på sin mammas, min mormors, favoritblomma. Mormor gick bort då mamma var tonåring, så vi hann aldrig träffa henne - men vi har alltid vetat att mormor Klaras favoritblomma var luktärt.
Av de blommor jag själv har odlat i år är det bara några få som blommar nu. Men vad gör väl det när naturen fortfarande är generös, trots att midsommar sedan länge passerat. Nysört, älggräs, rölleka, rödklöver och några blomkorvar ur de ständigt expanderande spireabuskarna hamnade i min bordsbukett.
Att mörkare tider är på gång märks redan. Nu går solen ner strax efter tio häruppe, och i Stockholm redan en halvtimme tidigare. Bäst att passa på att njuta av sommaren!