Storytelling i Tällberg under Trettonhelgen
Under flera år har Annelie, en av mina närmsta vänner, försökt övertyga mig om att jag borde följa med till Tällberg under Trettonhelgen. Just då anordnar nämligen kulturikonen Birgitta Baud sk. "Storytelling" med ett varierat program innehållande författarsamtal, musik, mat och dryck - i år för sjunde gången. Nu blev det äntligen av för mig!
Många är stamgäster som återkommer år efter år, och det kan man förstå: Vacker miljö, trevliga människor och intressanta diskussioner. Ungefär hälften av deltagarna samlades på Stockholms Central för tågresa genom ett gnistrande vackert vinterlandskap, resten tog sig dit på egen hand från andra delar av landet.
Kylan var tidvis nere på minus 25, så det blev inga längre promenader. Siljan låg isbeklädd nere i dalen och majstången stod beredd utanför hotellet inför sommarens traditionella firande.
Rimfrosten gnistrade så intensivt i träden att vi måste verifiera på nära håll att det verkligen "bara" var snökristaller och sol istället för små LED-lampor insmugna i grenverket.
Temat för årets program var Kärlek och otrohet, och inleddes med att författarna till två av de böcker jag tidigare skrivit om intog scenen. Helena von Zweigbergks "1959" skrev jag om 2022-05-21, och norska Nina Lykkes " Vi är inte här för att ha roligt" behandlades 2023-08-08. Lite roligt var det att Lykkes romangestalt Knut i boken fick en sista-minuten-inbjudan till Lillehammers litteraturfestival, där han ombads medverka i en paneldebatt på temat "Otrohet i liv och litteratur" - och nu satt hon själv där med nästan samma tema!
Även om de som satt på scenen är kändisar vana vid medieexponering, tar jag inte med några bilder på dem utan inhämtat medgivande. I stället blir det bilder på utsikten från mitt fönster och exteriören på väg ner mot föreläsningssalen Greenverket.
En för mig intressant programpunkt var då Katarina Ewerlöf intervjuades av Tom Alandh. Ämnet var "Ljudboken - är den här för att stanna?". Det undrar jag med, men tveklöst verkar det vara så. (Jag fick just en uppmaning från mitt förlag att jag måste berätta mer om min ljudbok på sociala medier - och jag som är så dålig på marknadsföring!)
Hursomhelst - Katarina är en av de populäraste inläsarna i Sverige, och också en av dem som läst in flest titlar. Tom hade räknat och fått det till 338 böcker - men då började hon redan som mycket ung då hon jobbade i hemtjänsten och började läsa in för Synskadades Riksförbund.
Programmet innehöll många intressanta punkter och allt kan jag inte berätta om. Lundells bokhandel fanns på plats med alla böcker som var uppe för diskussion - och några till - för signering av de närvarande författarna. För en gångs skull lyckades jag behärska mig och köpte inte en enda bok... Men jag vet ju vilka jag ska hålla ögonen öppna efter om de kommer på bokrean, då mina gigantiska travar av olästa böcker plöjts igenom. (Svante Weylers memoarer och Ellinor Skagegårds biografi om Fanny Mendelsohn till exempel.)
Musiken representerades bland andra av dirigenten Cecilia Rydinger och paret Dominique, Monica och Carl-Axel. Första kvällen, då alla var lite trötta efter dagen, fick Cecilia igång hela gänget med andnings- och sångövningar. Vi började lite trevande, men Cecilia såg och uppmuntrade alla. Till slut sjöng vi Nu tändas tusen juleljus unisont, för full hals - och det lät riktigt bra!
Som avslutning sista eftermiddagen visade Tom Alandh klipp ur TV-filmen Musikmakarna, och samtalade med Monica och Carl-Axel. (Finns på SVT-Play, rekommenderas varmt!) De var (tillsammans med Tommy Körberg) våra lokala kändisar i Huddinge där jag växte upp. Nu är de väl över 80 och spelade fyrhändigt, allt från jazz till klassiskt. De kompletterade varandra oerhört bra: Monica med absolut gehör och Carl-Axel med virtuos teknisk skicklighet. Någon undrade om man inte blir stelare i fingrarna med åren, men Carl-Axel svarade
"Nej, absolut inte! Inga problem, om man spelar varje dag håller man igång!" Förutom fantastisk musik, var nästan det roligaste att se hur makarna interagerade efter ett helt musikliv tillsammans - och hur salig Carl-Axel såg ut så fort han började spela.
På kvällarna var det utmärkta middagar med gott vin, och den sista kvällen ett quis inspirerat av Kontrapunkt, men utan bildkonstinslag. Man tävlade två och två med tre frågor per "nöt" i kategorierna klassiskt, populärmusik och litteratur. För mig och min bordsgranne gick det inget vidare, men Annelie och hennes nyfunna lagkamrat Annika tog hem andrapriset. De fick välja varsin bok ur det digra bokutbudet. Annelie valde en om körgiganten Eric Ericson med personlig dedikation av Cecilia Rydinger.
Efter den rikliga hotellfrukosten på söndagen var det bara att lämna in Dalahäst-nyckeln och ta tåget hemåt. En mycket stimulerande och inspirerande Trettonhelg!