Snöblind av Ragnar Jonasson
Island har jag bara varit på en gång, och då var det sommar. Vackert , kargt och annorlunda! Vi reste dit tillsammans med yngsta dottern, hyrde bil och körde runt . Dessutom hälsade vi på en av hennes kompisar som jobbade Vestmanaeyar.
Västmannaöarna ligger en bra bit ut i havet, och båtresan dit var obeskrivligt vacker. Innan man kom fram till hamnen på huvudön passerades en smaragdgrön hög ö med branta stup ner mot havet. Precis vid kanten mot avgrunden betade en flock får
utan skyddsräcke. I en dalgång mitt på den trädlösa ön fanns ett enda vitt hus. På denna ö utspelar sig Ragnar Jonassons roman " Ön" , som jag läste innan jag började blogga och uppskattade mycket. Den var orsaken till att jag köpte "Snöblind " som
erbjöds som premie till specialpris i Månadens Bok.
På insidan av omslaget görs reklam för Jonassons övriga böcker. Jag kom ihåg att jag stört mig på omslaget - helt fel ö! På omslaget har de lagt in någon annan ö, kanske från någon annan del av Island, eller rent av från
någon annan del av världen. Ingen tvekan om att boken utspelar sig på den gröna gräsbevuxna ö vi såg!
När vi kom fram till huvudön mötte dotterns kompis i hamnen. Han var jätteglad att vi kom, och berättade att det var första gången han såg solen sedan han anlänt tre månader tidigare. Andra vänner som besökt Island både förr och
senare har sagt detsamma, vackert och intressant - men mestadels dåligt väder. Vi hade fint hela tiden!
Snöblind utspelar sig på vintern så långt ifrån civilisationen i Reykjavik man kan komma, i Siglöfjördur på norra delen av ön. Strax efter finanskrisen som drabbade Island särskilt hårt, är den nyblivne polisen Ari Thor är
glad att få ett jobb överhuvudtaget. Utan att diskutera med sin flickvän i huvudstaden accepterar han arbetet i den avlägsna fiskebyn. De goda åren för sillfisket är över, och det första han får höra när han kommer är
att "här händer aldrig något". Alla i byn känner varandra sedan generationer, och det är inte lätt att bli accepterad och komma in i gemenskapen. Flickvännen är sur för att han flyttat och kommer att vara borta över julen, så hon
hör varken av sig eller hälsar på. Dessutom vräker snön ner.
Ari undrar vad han gett sig in i och känner sig instängd mellan de höga snötäckta fjällen och det gråa havet. Att inget händer i byn stämmer förstås inte. Först faller byns store son, en världsberömd författare, nerför en trappa
och avlider. Han var gammal och hade druckit, så de erfarna poliserna säger "olycksfall". Men Ari är inte lika säker. Så hittas en ung kvinna halvnaken, blodig och medvetslös ute i snön, sedan blir det inbrott hemma hos
Ari, som liksom de övriga i byn inte låser dörren om natten. Utredningen av misshandelsfallet drar igång, och misstankarna att författaren bragts om livet stärks. Enda vägen till byn blockeras av en lavin, så alla blir
fast - vare sig de vill eller inte.
Ari har tidigare studerat teologi trots avsaknad av gudstro, men visar sig vara en duktig polis med bra slutledningsförmåga. Både gamla och nyare hemligheter kommer i dagen och oväntade händelser och relationer avslöjas. Vem som
egentligen är "snöblind" enligt titeln är nog mest metaforiskt. Mycket gott om snö är det, och de bakomliggande orsakerna till brott och intriger är svåra att se förrän alldeles mot slutet.
I början hade jag svårt att skilja mellan de olika karaktärerna med isländska namn. Leifur, Ulfur och Hrolfur - vem var egentligen vem? Den snygga tjejen som har huvudrollen i teatersällskapets föreställning har ett ovanligt namn: Ugla. Låter
inte så vackert i mina öron! Isländska alfabetet innehåller också några egna bokstäver som förvirrar lite.
Att läsa om snö, blåst och kyla på den soliga balkongen i Portugal kändes lite fel, men jag var snart fast i den spännande isländska vinternatten.
På omslaget citeras en fråga ur the Times: Är detta världens just nu bästa deckarförfattare? Sånt kan förstås ingen svara på, men Island som spelplats för kriminalhistorier är onekligen intressant och ovanligt.
Personligen minns jag Ön som ännu bättre. Det kan ha sin förklaring i att Snöblind visar sig vara författarens debutroman som kom ut på Island redan 2010 och först 2021 översattes till svenska. Efter en smula trög start kommer
handlingen igång och blir riktigt spännande med trådar bakåt i tiden och till Danmark. Bra, men inte omistlig!