Det kom ett brev från München av Håkan Nesser
Håkan Nesser har jag läst många böcker av, men nu var det ett tag sedan sist. Hans deckare i den fiktiva staden Maardam tyckte jag mycket om, liksom hans kommissarier van Veeteren och Barbarotti. Nesser är mycket produktiv med över 30 utgivna titlar. Enligt omslaget är den nya boken redan nummer 8 i serien om Barbarotti.
Att kommentera omslag är ju något som jag alltid börjar med, men den här gången var det lite knepigare än vanligt. Inga ledtrådar till handlingen alls - vare sig i titeln eller via omslagsbilden. När jag läst halva boken var jag fortfarande lite undrande. Kunde omslag och titel ha hamnat fel? Men efter närmare trehundra sidor dök det faktiskt upp en krocketmatch. Brevet i titeln lät dock vänta på sig ytterligare.
Berättelsen inleds under Corona-julen 2020, då den berömde konstnären Ludvig Rute bjuder in sina yngre syskon till firande i en lånad före detta skolbyggnad i obygden. Syskonen har haft dålig kontakt under åren, men Ludvig övertalar dem att komma. Han är svårt sjuk, har blivit religiös på gamla dagar och vill försonas med sina syskon. Ingen av dem är speciellt förtjust i Ludvig, som har varit en översittare sedan barnsben, men de kommer i alla fall.
Förutom Ludvig och hans syskon Leif, Lars och Louise deltar i julfirandet också Ludvigs yngre livsledsagarinna Catherine, Lars fru Ellen och Louises dotter Linn. Trots spänd start blir det riktigt trevligt medan julsnön faller och god mat och vin inmundigas.
Men under julnatten blir någon ihjälslagen. Nesser refererar själv till Agata Christies klassiska The Mousetrap, och det finns onekligen paralleller. En familj med diverse spänningar, intriger och hemligheter i ett isolerat hus, ett mord och en polis (fast här två) som ska försöka förstå hur det hela gick till. För nog borde det ändå vara någon av dem som deltog i julfirandet som är skyldig?
Kommissarierna Gunnar Barbarotti och Eva Backman bor och arbetar ihop, och nu har de fått i uppdrag att lösa fallet. Pandemin är ständigt närvarande i bakgrunden, men har det goda med sig att de slipper träffa sin jobbiga chef Stig Stigman alltför ofta.
Detta är en mordhistoria utan överdrivet våld och perversiteter. Barbarotti och Backman småpratar om fallet och pandemin och får också hjälp av några kollegor. Hemligheter och motiv kryper fram, och precis i slutet får man veta hur det hela hänger ihop. En roman som verkligen anknyter till den brittiska deckartraditionen. En riktig "mysdeckare", och en riktigt bra sådan!