maggismix.blogg.se

Den Sherlock Holmes-liknande Berit Gardner-profilen finns överst på omslaget. I övrigt är det lavendelfält, cypresser, en terrass med en korp i förgrunden, kvällsbelysning med lampslingor. På terassen finns ett bord med en uppslagen bok och ett vinglas. Runt kanterna av bilden anas blodstänk. Lätt olycksbådande, men ändå mysigt. Berättelsen utspelar sig huvudsakligen på ett slott utanför Lyon, där det hålls en skrivarkurs. Det är inte vilken skrivarkurs som helst, utan "skrivarkursen som kommer att förändra ditt liv".

Den kända svensk-engelska författarinnan Berit Gardner är en av föredragshållarna på kursen. Det stora dragplåstret är dock John Wright, en geniförklarad och hyllad brittisk författare, som ska hålla inledningsföreläsningen. Många av kursdeltagarna har anmält sig huvudsakligen för att få träffa den store författaren, och kanske lyckas få råd och tips till deras egna alster. Men John Wright är uppfylld av sin egen storhet och otrevlig, nonchalant eller nedlåtande mot de flesta. Berit Gardner är som vanligt observant. Hon lägger märke till blickar, tonfall och meningsutbyten och anar att något kommer att hända...och det gör det förstås!

När första mordet är ett faktum är det Berit som rapporterar det till Lyonpolisen. Den utredningsansvariga kommissarie Roche försöker hålla Berit utanför, samtidigt som hon har lite problem med en ny kollega och det faktum att både mordoffer och misstänkta är utlänningar. Kursdeltagarna tycker mest det är spännande att vara med i en riktig mordutredning, och gör egna efterforskningar i hopp om att hitta stoff till kommande bästsäljare. För en av dem slutar det illa.

Kommissarie Ian Ahmed från Cornwall är av en händelse på semester i trakten. Det är tur, för han har en viktig roll i den spännande upplösningen då det som sig bör blir "en kamp mot klockan" för att förhindra ytterligare mord.

Det jag gillar mest med boken är miljön, språket och personerna. Katarina Bivalds böcker verkar vara skrivna av en bokälskare för andra bokälskare, och den här riktar sig speciellt till dem som har egna författarambitioner. Man får en inblick i förlagsbranschen och författarnas pendlande mellan hopp och förtvivlan, samtidigt som man omges av den varma franska sommaren med rosmarin- och lavendeldoft. I Frankrike (och kanske framför allt i Lyon) kan man inte undvika att  nämna mat och vin (även om Berit verkar föredra öl). Det behöver inte bara betyda kulinariska höjdpunkter - det franska köket innehåller en del motbjudande rätter också. Jag håller tveklöst med författaren om att den sk.delikatessen andouillette till varje pris bör undvikas.