Återbesök hos Charlotte Gyllenhammar på Waldemarsudde
Av en händelse såg jag att det är öppna introduktioner till de olika utställningarna på Waldemarsudde vid olika tidpunkter. Gyllenhammars utställning kommenteras kl.14:00 varje onsdag, och eftersom jag både hade tid och giltigt SL-kort åkte jag dit på nytt. Det är alltid intressant att höra andras tankar om de verk som man själv funderat över - det gäller allt från litteratur via mode till måleri och skulptur. Man lägger också märke till andra saker än från början när man ser en utställning för andra gången (eller läser om en bok, ser om en film, etc.)
Ett antal intresserade samlades högst upp i slottet, de flesta med utfällbara pallar i händerna. En intendent (vars namn jag glömt) berättade om planeringen av utställningen. Flera verk är platsspecifika som t.ex. den udda familjen ovan. Det jag inte la märke till förra gången, är benen på barnet i förgrunden. De utgörs av konstnärens avgjutna pek- och långfinger, som förstorats upp och 3D-printats. Den gula färgen på sockeln tänkte jag inte speciellt på förra gången, men den är tydligen ett signum för Gyllenhammar. Gult brukar indikera en varning för fara, från gamla tiders pestflagga till nutida skyltar som varnar för radioaktivitet. Utställningen heter ju Croiser/Korsa och åskådliggör korsningar, krockar, hybrider och oväntade sammansättningar, och sådana kan naturligtvis upplevas som både skrämmande och farliga.
Verket ovan heter Double Blind, och är något helt annat än de dubbelblinda studier jag höll på med när jag jobbade med kliniska prövningar. Här går tankarna till oortodoxa vittnesförhör eller skräckfilmer - och den gula färgen gör det inte angenämare.
Videofilmen av kvinnan som hänger upp och ner visas i taket. Jag nämnde den förra gången, men hade inte med den på bild. Ballerinan utanför entrén har också överkroppen dold av sin kjol. Möjligen vill konstnären säga något om kvinnans utsatthet och utbytbarhet?
Ytterligare ett videoverk visar en stuntkvinna som dansar med brinnande rygg. Det är både fascinerande och skrämmande. Hur väl inpackad i brandsäkra material är kvinnan egentligen? Oavsett brandskydd, måste det bli olidligt varmt att dansa omkring som en levande fackla. Detta, och flera andra verk, tyckte konstnären själv var så obehagliga att se att hon lät dem vila i flera år innan hon visade dem för publik. Ibland har hon också sparat sådant som hon inte varit 100% nöjd med, för att senare ta fram och arbeta om. Ett tips till alla aspirerande konstnärer: Kasta inget i hastigt mod - det mesta kan återanvändas!
Vid förra besöket på Waldemarsudde kommenterade jag en växtuppsättning i julrött och grönt. Där trodde jag att en plommonkvist smugits in som föraning om den kommande våren. När jag kom dit igen upptäckte jag att det var kvistar med röda små kvittenäpplen som slagit ut i blom. Kanske var de vita blommorna en bonus av naturens krafter?