Inte utan min syster av Åsa Hellberg
På Feelgood-festivalen i Mariefred i somras träffade jag Åsa Hellberg. Hon är en av Sveriges mest lästa författare i genren, och har även haft stora framgångar internationellt med Sonja-sviten och trilogin om lyxhotellet Flanagans i London. Eftersom feelgood fortfarande är ganska nytt för mig har jag inte läst någon av dem. Har ni?
I sin sjuttonde roman dramatiserar författaren sin egen släkts historia, och framför allt kvinnornas. Hellberg är själv från Fjällbacka, och hon berättade att hon planerar minst tre böcker om Systrarna från Fjällbacka.
På omslaget syns ett allvarsamt ungt kvinnoansikte i förgrunden med glittrande hav, karga skär och en snipa intonade nedanför. I bakgrunden syns svagt ytterligare ett kvinnohuvud. Mild, sval stillhet förmedlas, alltså uppenbart att detta inte är någon bloddrypande deckare... Författarnamnet dominerar över bokens titel - en indikation om hur populära hennes böcker är.
Hellberg berättade att hon fått hjälp av sin mamma att leta bland gamla minnen, brev och fotoalbum för att få bakgrundsinformation. Berättelsens huvudpersoner är författarens gammelfarmor och hennes storasyster, och den tar sin början i Fjällbacka år 1903. Ramberättelsen är sann, men känslor, tankar, dialoger och mycket annat kommer förstås ur författarens fantasi. Likaså har hon lagt till och dragit ifran vissa personer. I efterordet klarlägger hon att varken elaka präster eller skvallerfruar har funnits i Fjällbacka!
De två systrarna Cornelia och Anna får möjlighet att utbilda sig till sjuksköterskor trots knapphet i hemmet. Ett riktigt yrke ger chansen till egen inkomst och därmed självständighet, men yrkeskvinnor är fortfarande ovanliga. Om de skulle vilja gifta sig, måste de förstås sluta arbeta. Och att få barn utanför äktenskapet är otänkbart och fruktansvärt skamligt. Berättelsen följer de två systrarna fram till utbrottet av världskriget. Det är hårt arbete, svåra livsval, förälskelse, passion, förbjuden kärlek, tragedier, svek och olycka. Systrarna stöttar varandra så gott de kan, men glider tidvis isär.
Det är driv i berättelsen och man får växelvis följa den självsäkra storasystern Cornelia och den tystlåtna Anna som förlitar sig på gud. Trots att det inte är någon spänningsroman är det ändå spännande, och vid varje perspektivväxling hänger en fråga i luften. Hur ska det gå? Det handlar om starka kvinnor som pendlar mellan framtidstro och förtvivlan, och hur de hanterar livets vändningar.
Att Hellbergs romaner är omtyckta är lätt att förstå. Många kvinnor kan säkert känna igen sig i konflikten mellan yrkesliv och familj. Det viktigaste i den här boken är handlingen och beskrivningen av kvinnors levnadsvillkor i början av förra seklet. Mycket har blivit bättre!
Intressanta livsöden som väcker känslor - utmärkt läsning som avkoppling!
(Men ingen nobelpriskandidat och inget som skulle passa som present till en machoman. Det tror jag är helt OK för författaren - en mycket sympatisk tjej som skriver om kvinnor för kvinnor, och är ödmjukt glad att så många vill läsa det hon skriver.)