Där kräftorna sjunger som film
Delia Owens roman Där kräftorna sjunger har blivit en formidabel succé världen över. Den kom ut i USA 2018, och på mitt svenska ex tryckt 2020 står det att den redan då sålts i över 8 miljoner exemplar världen över. På omslaget kan man också läsa att skådespelaren Reese Witherspoon fullkomligt älskade boken. Hon har en tongivande bokklubb, och har varit inblandad i produktionen av filmen som bygger på Owens bok.
När jag skrev om romanen (7/2) anmärkte jag på att den stämningsfulla omslagsbilden inte stämmer med handlingen. Huvudpersonen körde motorbåt istället för att paddla. North Carolinas våtmarker såg enligt texten inte heller ut som på bilden. I samband med att filmen hade premiär i Sverige tryckte man upp en ny pocketutgåva med Daisy Edgar-Jones som spelar huvudkaraktären Kya Clark på omslaget.
Enligt min erfarenhet blir filmatiseringar av romaner man gillar sällan lika bra som boken. Det gäller här också, man har ju skapat sig sin egen bild av hur allt ska se ut. Det här blir alldeles för vackert, utslätat och amerikanskt. Det är orimligt att de gamla kläder som Kya får från kyrkans insamlingslåda ska vara hela och rena, och sitta som om de vore skräddarsydda åt henne. Personligherna är också lite platta - de som är onda är det rakt igenom, och de som är goda likaså. Man ser så fort någon gör entré om personen är god eller ond.
Filmen är tydligen inte heller inspelad i North Carolina, utan i Louisiana. Det hade varit kul att få se hur Kyas våtmark egentligen såg ut, men man blir väl tvungen att åka dit och titta själv. Men Louisianas träsk ser också intressanta ut!
Den största behållningen med filmen (liksom med boken) är naturskildringarna och Kyas inställning till djuren. Vissa måste dö för att andra ska kunna leva, det är bara så det är...Men om man inte har läst boken, förstår man att slutet kan komma som en överraskning!