Mars i Portugal

Den senaste veckan har det varit svalt, regnigt och blåsigt. Dock inte alls så dåligt som prognosen ursprungligen förutspådde, och för den kommande veckan lovar den gott. Förutom i morgon då, när det ska regna hela dagen - från morgon till kväll. Men det är bra, dammarna uppe i bergen behöver fyllas upp inför sommaren.
En stark doft av honung ligger över nejden. Många apelsinlundar står i full blom, samtidigt som andra ser ut att vara färdiga att skördas. De olika sorterna mognar vid olika tider, men det verkar ganska nyckfullt. "Vår" fruktodlare har just nu bara honung att sälja, nästa apelsinskörd ska komma i maj, men vissa träd blommar och ger frukt ungefär samtidigt.
 
Citronerna hör till den kategorin: Stora gröna citroner frukter trängs med blomknoppar och blommor som doftar ljuvligt, som en blandning mellan jasmin och honung. Olika vilda blommor börjar också pryda vägrenarna, nu även i andra färger än gult och lila.
 
 Vallmo har jag alltid gillat. De tjocka ludna blomknopparna som gradvis öppnar sig likt puppor, så att de silkestunna hårdpackade kronbladen kan veckla ut sig och och möta sol och locka pollinerare en dag eller två, för att sedan falla av.
 
Ludna är de gröna mandlarna också, redan så stora som när de ska skördas, trots att de blommade så nyligen. Flera andra sorters träd står nu i rosa blom. En del liknar körsbär, men andra vet jag inte vad det är.
 
En granne har hängade blå wisteria över sin infart, och när man spanar in i de olika trädgårdarna är det mycket på gång.
På vår balkong har vi bara en kruka med anspråkslösa bellis i år. Tidigare har vi haft citronträd, kryddörter, portugisisk kål och blommor, men det är så tråkigt när allt torkar bort om man är i Sverige ett par veckor. Numera koncentrerar vi odlarmödorna till sommaren i Hälsingland.
 
Jag avslutar dagens korta inlägg med en portugisisk favoritpippi: Härfågeln. De är ganska vanliga och skuttar omkring och pickar med sina långa näbbar efter skalbaggar och annat gott i marken.
Så fort man tar fram mobilen flyger de iväg. Jag har försökt fånga dem på bild länge utan större framgång, men här kommer i alla fall en suddig bild. Det karakteristiska är färgerna: aprikosrosa/orange kropp och svartvitrandiga vingar, fjäderkronan som reses när fågeln är "exalterad" och så lätet förstås: Opp-opp-opp! På medeltiden trodde man att härfågeln förebådade krig och hungersnöd, och att fågeln varnade : Upp med er, nu är det fara på färde! Passar bra i dessa tider...