Där kräftorna sjunger av Delia Owens
Veckans bok fick jag tillbaka strax före jul. Den hade varit på cirkulation i bekantskapskretsen, omtalad och älskad av många. Boken kom ut 2018 i USA och blev där årets mest sålda bok 2019. På svenska kom den 2020, och blev mest utlånade bok på svenska bibliotek 2021 - så chansen är stor att några av er redan har läst den. Om inte - gör det! Det är en ovanlig bok, som trots en inbyggd mordintrig, mest handlar om överlevnad, naturens under, utanförskap, nyfikenhet och livsvilja.
Författaren Delia Owens debuterade skönlitterärt som 70-åring. Hon är zoolog och har givit ut flera fackböcker. Tillsammans med sin ex-man har hon tillbringat ett tjugotal år i Afrika, där de båda arbetade med "conservation" , dvs.att skydda djur från tjuvjakt och natur från exploatering. I USA har det spekulerats i om inspirationen till intrigen hämtats från ett ouppklarat dödsfall i Zambia. Huvuddelen måste dock bygga på författarens egna upplevelser, eftersom hon hela sitt liv levt nära naturen och studerat den i detalj.
Det svenska förlaget har valt att behålla omslagsbilden från det amerikanska originalet. I och för sig en ganska snygg bild med en figur i en kanot inklippt mellan ett par små öar, men ganska långt från den nyckfullt föränderliga flacka våtmark i North Carolina där huvudpersonen Kya Clark manövrerar sin skruttiga motorbåt. (Den tyska utgåvan av Der Gesang der Flusskrebse har däremot en bild som ser ut precis som jag föreställer mig Kyas miljö. Tänk så olika man kan tolka och inspireras!)
Berättelsen inleds med en karta och en prolog där skillnaden mellan våtmark och träsk klargörs. Lite förvånande får man sedan veta att det var meningen att Chase Andrews kropp skulle ha sugits ner i träsket och blivit gömd för gott, den där oktoberdagen 1969 - men nu blev det inte så...
Så förs läsaren tillbaka till 1952, då sexåriga Kya ser sin mor lämna hemmet på vingliga klackar en tidig morgon. Kya är yngst av fem syskon, och väntar förgäves på att hennes mamma ska komma tillbaka. Pappan har bara två lägen - skrik eller tystnad - så Kya tycker bäst om när han sover eller är borta. Med tiden flyttar de äldre syskonen också ut ur skjulet och Kya får lära sig att klara sig på egen hand. Hon studerar naturen, samlar snäckor, musslor och vackra fågelfjädrar. Mat finns i överflöd - fiskar, räkor, ostron, kräftor...
Man får följa Kyas ensamma liv i våtmarken och hennes enstaka kontakter med omvärlden. Miljö, djur och växtlighet är fantastiskt fint beskrivna - man får nästan lust pröva på att bo i ett skjul i dessa civilisationens utmarker och livnära sig på vad naturen ger! Men folk från staden har hört talas om "Träskflickan" och vill sätta henne i skolan...
Omväxlande med Kyas uppväxt får man följa utredningen av Chase Andrews död. Det är spännande och intressant på flera plan, och man kan hitta många dolda budskap och frågeställningar. För mig är dock den huvudsakliga behållningen med den här boken naturbeskrivningarna - hur Kya kan hitta skönhet i minsta kryp och ett eget sätt att förhålla sig till naturens lagar. Hör gärna av er om/när ni läst den!
Jag gillade boken skarpt. Håller verkligen med om att naturskildringarna är fantastiska. Något osannolikt att en så ung flicka skulle överleva helt själv under sådana premisser - lite av en Pippi. Mordhistorien och dess upplösning är ju intressant i sig. Njut av en härlig bok!