maggismix.blogg.se

När Ålevangeliet kom 2019 blev den omskriven och hyllad överallt, och den fick också Augustpriset. Tydligen hade förlaget överskattat allmänhetens intresse och tryckt upp alldeles för många böcker, för den kom förvånansvärt snabbt på bokrean. Tack vare min morgonpigga kompis som hängde på dörren då rean startade fick jag tag på ett ex. Det har legat i boktraven vid sängen sedan dess - men nu behövde jag en motvikt mot all romantik och glamour förra veckan. (Att detta inlägg kommer sent beror på ett tekniskt fel i bloggportalen. Jag är redan en god bit in i nästa veckas deckare...) Efter fyra timmars intressant streckläsning på Stockholmståget landade jag i min sköna fåtölj och slog på TVn. Där var det Uppdrag Granskning om hoten mot ålens existens - mycket ål på samma dag! Granskningen visade hur fel det svenska kontrollsamhället är ute i ålfrågan. Ålen är rödlistad och endast ett fåtal fiskare har numera tillstånd att fiska den. Dessa fiskare övervakas minutiöst, så att de följer alla regler och inte tar upp en enda liten ål för mycket - samtidigt som tusentals ålar massakreras i vattenkraftverken och sedan bara hamnar på soptippen. Ålen kan inte hoppa i laxtrappor utan behöver en egen lugnare förbifart. För att mildra vattenkraftens effekter på ålbeståndet flyttar man både små glasålar och vuxna ålar till vattendrag där de håller på att dö ut - vilket medför spridning av virus och parasiter som hotar ålen ytterligare. Snacka om felriktade insatser!

 

Ålevangeliet är en faktafylld berättelse om "ålfrågan", men det är också en uppväxtskildring och en relationsberättelse. Författaren Patrik Svensson brukade fiska ål med sin far, och det var i stort sett det enda han gjorde tillsammans med sin far. Både far och son var fascinerade av ålens märkliga livscykel, med utveckling till olika stadier (som man tidigare trodde var olika arter) och slutligen en endaste kärleksstund strax före döden. Om ålen blir fångad kan den leva "hur länge som helst" i väntan på att en gång i livet få bege sig till Sargassohavets förmodade sexorgie. Än idag har ingen människa sett någon sådan orgie -  ålen håller på privatlivet.

 

Patrik Svensson har grundligt inventerat historieböcker och litteratur och säkerligen snokat upp det mesta som skrivits om ålen. Från början trodde man att den uppstod genom "uralstring" i sjöarnas bottenslam. Vad var det egentligen för något: Mask, fisk, orm eller något alldeles eget?  Mycket har framkommit om ålen under århundrandena, men fortfarande finns det frågetecken. Fångstmetoderna har varierat med tider och platser. Författaren och hans far satte oftast "backor" (rev med agnad krok), men en sommar provade de att "klumma" med maskboll fäst i rev från roddbåten  - riktigt äckligt. Priset för mest motbjudande ålfiskemetod går dock till Gunter Grass´ Blecktrumman. Den som läst boken (eller sett filmen) glömmer inte hur de fiskade ål vid Polens Östersjökust i början av 1900-talet. Vidrigt!

 

Ålen är föremål för omfattande traditioner och kulturyttringar runtom i världen. I Skåne är det ålagillen i ålabodarna med ål tillagad på ett antal olika sätt. Själv har jag ingen starkare relation till ålen, men rundrökt ål var ett måste på julbordet när vi var barn. Vi firade jularna i Linköping hos mammas släkt. Både morfar och mormor gick bort långt innan vi föddes, men mamma hade gott om mostrar och morbröder som gärna ställde till med kalas. Som 5-6 åring åt jag en jul så mycket rökt ål att jag kräktes. Sedan dess har jag bara prövat någon enstaka liten bit, och nu är det många år sedan sist. Det kanske borde vara dags för ett nytt smakprov, om det över huvudtaget går att få tag på när man inte är av ålfiskarsläkt?

 

Titeln "Ålevangeliet" är anslående - jag tänkte Evangelium enligt Markus, Matteus, Lukas... och Ålen. Men så var ju inte. Ålen själv hade inget glädjebudskap att förkunna, faktiskt inget budskap alls. Den ville nog bara leva i fred och mystik som den gjort i årtusenden, och slippa människornas inblandning. Och om man ser till författarens budskap är det - förutom en imponerande utbildningsinsats - snarast en elegi. Detta till trots är det en mycket bra och välskriven bok som jag är glad att jag äntligen läste. Man blir lite klokare och hoppet tänds att flera (kraftverksägare och politiker) får upp ögonen för ålens sorgliga framtidsutsikter.