Snabbt besök i Portugal
För en dryg vecka sedan var jag i Algarve. Skälen till det var dels att Anders var där, dels att prognosen utlovade fortsatt kyla i Sverige. Men prognoser slår ju ofta fel, så när jag kom fram var det nästan lika varmt hemma. Ändå är det speciellt att komma till Portugal!
När man flyger in mot Faros flygplats finns det alltid något intressant att titta på. Beroende på vilken tid man kommer ser landskapet annorlunda ut, eftersom de vidsträckta våtmarkerna och sandbankarna förändras ordentligt vid ebb och flod. Nära Faro ligger naturreservatet Ria Formosa, och öster om staden kantas kusten av långsmala sandöar. För att komma till vårt närmaste bad vid Cabanas tar man en liten shuttle-båt ut, och badar på utsidan av sandön.
För årets premiärbad valde vi en plats som vi inte badat på förut. Vid Fuzeta finns det också en båt som tar en till utsidan av sandön Ilha da Fuzeta, men man kan även bada i det mera skyddade vattnet mellan fastlandet och ön. Lätt att parkera och antagligen lite varmare i vattnet än längst ut där Atlantvindarna blåser. Klart simbar temperatur, gissningsvis runt 20 grader.
En skolklass tonåringar på friluftsdag fick lära sig att paddla. Alla utom två kom iväg med god fart västerut tills de var utom synhåll. Två tjejer satt kvar fullt påklädda på stranden med sina mobiler och såg uttråkade ut. Varför är det alltid tjejer som inte vill vara med på gympan? Redan när jag var ung fick man lära sig att fysisk aktivitet hjälper mot mensvärk...
I en dyig strandbank var det fullt av hål med små krabbor. Märkligt nog kände de på sig när jag tittade på dem, och försvann genast in i sina hål. Efter flera försök lyckades jag få den lille i nerkanten på bilden förevigad.
Blommor finns det överallt, och ibland ser man nya varianter. Gula kaktusblommor har jag inte sett här förut, de flesta brukar vara rosa eller lila.
Oleander växer i stora snår utmed vägarna. Den finns i vitt och olika ljus- och mörkrosa varianter. På håll är de väldigt effektfulla, men då man går nära ser man att de är fulla av bladlöss. Det verkar inte bekomma dem nämnvärt , så det kanske är fråga om någon sorts symbios? Tidigare har jag också sett massvis med löss på jacarandan, men avståndet är för stort för att se dem - om de finns där i år.
Stora jacarandaträd kantar vägarna i vårt bostadsområde, men blommorna sitter högt upp, så någon närstudie blir det inte. Utmed järnvägsspåret växer granatäpplebuskar. De blommar nu vackert i klart rödorange, och vissa har redan börjat utveckla små frukter.
Hibiscus finns både som uppstammade träd och som buskar i otaliga färger. Blomman för dagen (ipomoea) slingrar sig i häckar och snår i olika blålila nyanser.
Variationen i växtligheten är enorm, både i planteringar och i det vilda. Portugals storhetstid som sjöfararnation medförde att portugiserna reste världen över och tog med sig exotiska växter hem. De flesta verkar trivas alldeles utmärkt på Algarvekusten och sprider sig längs vägrenar och strandkanter.
Inne i staden Tavira växer det också, inte bara där det ska. Mitt emot vår favoritrestaurang ligger ett ödehus mellan de renoverade grannhusen. Fikongrenar sträcker sig ut genom den trasiga dörren, och också genom fönstret på övervåningen. Det skulle vara kul att se hur det ser ut inuti. Kanske är det bara en fasad och en minidjungel bakom porten?
Större delen av veckan var vi på golfbanan, och en av små prickarna på green långt bak i bild är mitt stjärnsyskon Lars-Åke. Vi är födda samma dag, samma år, så han har också nyligen fyllt sjuttio. Det firades en kväll på hans rymliga takterass med paella stekt ute i en speciell paella-panna av cykelkompisarna Birgitta och Tomas. Mycket trevligt och jättegott!
Något som enligt mig inte alls är trevligt är den "konstnärliga utsmyckning" som dykt upp vid golfbanans parkering. En naken metallkvinna som står och speglar sig. Hur tänkte de när de köpte in den? Vad vill de säga? Att tjejer ska stå nakna och spegla sig istället för att försöka spela golf? Sååå fånigt!
Åter till växtligheten. Planteringen i krukan på balkongen repade sig lite när den fick vatten, men nästa gång jag kommer är den antagligen stendöd.I Portugal kan man dock alltid lita på att något växer på balkongen även om man inte planterar det själv. Nu hade detta fluffiga röda gräs hittat lite jordmån i en springa. Riktigt vackert, så det fick stå kvar - även om rötterna med tiden kan spränga bort plattläggningen... (Nu håller jag istället på att väcka liv i mina hälsingska planteringar.)