Årets hemresa 4, Italien - Pavia
Vi körde mot nordost in i Lombardiet, till den historiska staden Pavia som ligger drygt fyra mil söder om Milano. Skälet att vi skulle åka just dit var att jag ville hälsa på min gamla väninna och kollega Graziella. Vi hade mycket roligt tillsammans när vi åkte runt till sjukhus i norra Italien och ledde läkemedelsprövningar under tidigt 90-tal.
Förutom att Graziella kände alla professorer och läkare vi samarbetade med, visste hon precis vilken restaurang man skulle gå till i de olika städerna. Hon hade stenkoll på vilka regionala specialiteter man inte fick missa. Hon lärde mig att äta tiramisu, bresaola, ruccola, caprese, pesto... sådant fanns inte i Sverige då. Lite kultur hann vi med ibland också, som t.ex. Romeo och Julias balkong i Verona, och en kvällsvandring efter middagen i ett novemberdimmigt Venedig då en holländsk kollega kom bort bland kanaler och smala gränder.
Graziella är med rätta stolt över sin hemstad. Den grundades för väl över 2000 år sedan och har ett av världens allra äldsta universitet, som fortfarande ligger högt på världsbästa-listan. De i Sverige mest kända alumnerna är nog Camillo Golgi (namngav organellen golgiapparat som hanterar nytillverkade proteiner i cellen) och Alessandro Volta (uppfann det första elektrokemiska batteriet.)
Det blev ett kärt återseende. Vi hade inte setts på 30 år, men hade inga problem alls att känna igen vararandra. Båda bilderna är mer eller mindre suddiga, men det är ändå tveklöst vi!
Vi började med att promenera genom staden medan Graziella pekade ut kända byggnader som olika universitetsfakulteter, kloster och kyrkor.
Sen fikade vi på stans äldsta konditori med vackert snidad originalinredning. Eftersom vi nyligen ätit frukost drack vi bara kaffe. När vi lämnade lokalen visade det sig att Graziella köpt en Vera Torta Paradiso inpackad i en presentkartong. Den fick guldmedalj vid Världsutställningen i Milano 1906 och är fortfarande populär. Enligt baksidan skulle den hålla sig fräsch i oöppnat skick till slutet av maj. Vi fick den som souvenir och åt den senare tillsammans med släkten i Sverige vid påskfirandet. Mera som mjuk kaka än tårta skulle vi nog säga, men mycket god med en touche av citron.
Vi gick vidare genom Pavia och såg flera av de många torn som staden är berömd för.
Över floden Ticino går en täckt bro som förstördes vid andra världskriget och nu återuppbyggts - tror jag. Allt Graziella berättade har inte fastnat i mitt huvud, men jag är ganska säker på att den bro som jag fotograferat inte är den ursprungliga antika, utan en senare rekonstruktion.
Vita pizzor på surdeg är en specialitet från staden som Anders och Graziella prövade till lunch. Själv valde jag en sallad med mozzarella och sardeller. Därtill bara vatten...Graziella berättade att lagstiftningen i Italien numera förändrats - förr kunde man utan problem ta ett glas vin till lunchen, men nu är det 0,2 promille som gäller i Italien också.
Ett kyrkobesök hann vi också med. Många imponerande byggnader med vackra utsmyckningar. Vid just denna hade en sidobyggnad rasat och den stod inhägnad i väntan på restaurering.
Det är en särskild känsla av frid att gå in i katolska katedraler. Så mycket ljus och rymd, så vackra valvbågar och färgglada fönster! Storslagna byggnadsverk som stått i många århundraden, och som utgör en del av vardagen för många. Att bara slinka in en stund och ventilera sina personliga problem med Vår Herre vid behov, det kan nog lätta på stressen !
Vackra valv fanns lite varstans, också i gatubilden. På bilden nedan går Graziella och Anders (med paradistårtan i handen) genom en "galleria" på väg tillbaka till parkeringen. Egentligen hade fanns det mycket mera som vi "borde" ha sett, men det får vi ta en annan gång - nu måste vi sätta fart norrut ! Ett mycket trevligt besök i Pavia med perfekt guidning! Mille Grazie!
