Årets hemresa 7 - sista sträckan
Greifswald är en plats som jag länge velat åka till, speciellt sedan den stora utställningen om romantiken på Nationalmuseum för en tid sedan. Staden ingick i Svenska Pommern vid Östersjökusten fram till 1815. Svenskarna hade stort inflytande i regionen under 1700-talet, och i universitetets aula hänger fortfarande ett porträtt av Gustav III. Detta tittade vi dock inte på, utan promenerade runt i jakt på motiv som avbildats av stadens store son, konstnären Caspar David Friedrich (1774-1840).
Den gamla klosterruinen fanns kvar, men den var omgiven av bebyggelse och växtlighet, så det var svårt att få någon bra bild. Istället gick vi till Caspar David Friedrich Center och löste inträde. Det blev en stor besvikelse. De hade inte en enda originalmålning av Friedrich, däremot några av hans släktingar, ett omfattande släktträd och en intressant byggnad med många små rum och gångar. I en sal rullade en spelfilm om hans liv på tyska, men den bit som jag såg var bara sociala interaktioner och inget målande. Det fanns också utställningar av nutida fotokonst.
Jag frågade receptionisten hur det kom sig att de inte hade ett enda verk av den konstnär som fått ge namn åt museet. "Nej, oh nej, det har vi inte råd till. Hans tavlor kostar miljontals euro idag!"
Så var det med det! Men på en husfasad fanns i alla fall en reproduktion av ett av hans mera kända verk, och staden och stranden var ju fina...
Framåt kvällen åkte vi till Rostock där vi skulle ta en kvällsfärja till Trelleborg. Eftersom den avgick ganska sent bestämde vi oss för att äta middag innan vi körde ombord. Vi parkerade i centrum och letade: Kebab, McDonalds, sushi, thailändskt, kinesiskt, koreanskt, italienskt... Vi frågade en dam på gatan om det fanns någon tysk restaurang, och efter en stunds funderande kom hon på ett ställe nere vid hamnen. Från vägen såg det stängt ut, men när vi kom till sjösidan visade det sig vara en stor restaurang men många små rum, gemytligt och nästan fullsatt.
På menyn fanns tysk husmanskost, och jag klämde till med en ragu på fågellever. Jag är den enda i vår familj som äter lever (annat än i form av Arbogapastej), så det gäller att passa på! Inte det allra godaste jag ätit, men helt OK och ölen var precis så kall och god som den skulle.
Sen körde vi på färjan, gick in i vår lilla hytt och somnade.
Vi var framme i Trelleborg före gryningen, så vi körde vidare utan frukost. Riktigt vackert när solen började gå upp över Skåne - dramatisk himmel som hos romantikens målare! Halvvägs upp i Småland blev jag trött på att köra, så vi stannade på en mack för kaffe och förarbyte.
I höjd med Trosa började det först regna, och sedan kom ett ganska ymnigt snöfall. Jag såg hur Anders ögonlock blev tyngre och tyngre, så det var bara att ta närmsta avfart för nytt förarbyte. Sista biten gick som på autopilot: Sträckan mellan Södertälje och Stockholm körde jag dagligen under många år.
Efter mellanlandning i Stockholm bar det vidare upp till Hälsingland. Nu har det gått flera veckor sen vi kom hem och många vilda sommarblommor har redan slagit ut.