Vinternöjen i Stockholm
Vid några dagars mellanlandning i Stockholm hann jag med en hel del, trots att varken vädret eller kollektivtrafiken var på min sida. Fortfarande är det dessutom något tekniskt strul på bloggportalen, så vilka bilder som kommer med är mycket nyckfullt - det blir som det blir! Efter en fin jul i Hälsingland var det dags för lite kultur för både stora och små, och Stockholm var julpyntat fram till tjugondag Knut.
Familjen Älg lyste som vanligt upp Nybroplan när min kompis Annelie och jag tog oss ut till Berwaldhallen för Trettondagskonsert. Det är alltid trevligt att komma dit, känns lite som hemma eftersom vi under flera år hade abonnemang på onsdagskvällar. Då kom vi direkt från respektive jobb, men nu som pensionärer är tillvaron mindre inrutad. Vi inledde ändå nästan som vi brukade, fast den vanliga Skagenmackan hade blivit utbytt på menyn mot en smörgås med något som kallas "skärgårdsröra" - också god!
Trettondagskonserterna brukar vara lättlyssnade och publiktillvända. Så även denna gång. Många korta och välbekanta nummer från olika tider, från Rossini via Orff till Björn & Benny. Bara att luta sig tillbaka och njuta!
Bilden ovan visar från vänster konfrencieren Karin Birgersson, mezzosopranen Rebecka Wallroth, dirigenten Chloe Rooke och tenoren Joachim Bäckström som tackar för publikens entusiastiska applåder.
Alla var mycket bra, och Rebecka Wallroth var kvällens stora stjärna. Fantastisk röst och utmärkt sångteknik, och dessutom syntes det att hon njöt helhjärtat av att stå på scenen. Det är sällan sångsolister lyckas så väl med mimik och dramatisk gestaltning! Så roligt att se, och föranledde också diskussion med våra dittills okända grannar i publiken.
Om möjligt väljer vi alltid platser på första raden, trots att expertisen säger att det är bättre akustik lite längre bak. På första parkett blir konserten ännu mera levande. Man ser små ögonkast mellan orkesterns medlemmar, hur svetten stänker om vissa dirigenter, detaljer i stråkföring, klädsel och frisyrer. Denna kväll imponerades vi av hur Joachim Bäckström totalt lyckades nonchalera att hans vänstra lacksko höll på att tappa klacken. Han stegade på utan besvär och koncentrerade sig helt på sången. The show must go on!
På lördagmorgonen hämtade jag min 6-åriga dotterdotter Jennifer för att gå på Operan. Senast jag var på stan med henne såg hon bildreklam för Svansjön, och frågade om vi inte kunde se den. Jag mindes mina egna tidiga Operabesök, och tänkte att en helaftonsbalett i tre akter nog är lite tungt att börja med...
Så hittade jag Barnlördag. Perfekt! Blir utsålt snabbt, men nu hann jag få biljett till den tidigaste omgången. Vi samlades i Guldfoajen och fick sedan traska alla trappor upp till en repetitionssal. Det var mest flickor, men ändå flera pojkar. En mamma jag pratade med berättade att hennes son sett balett på TV och blivit helt fascinerad - så nu hade hon åkt in från förorten med honom och lillebror för att pröva på. Många var klädda som balettdansöser och med håret i "ballerinaknut", men det var absolut inget krav. Enligt instruktionen skulle man ha fyllt minst 4 och vara mogen nog att vistas i balettsalen utan medföljande vuxen. Lite si och så var det med det. Några vägrade gå in utan mamma och andra kom ut gråtande efter en stund, men de flesta var med i salen och följde balettpedagogens instruktioner. Efter ungefär en halvtimme fick vi vuxna komma in och se vad de lärt sig. Många kunde redan alla balettpositionerna med både fötter och armar, och följde instruktionerna med grace och elegans. Några vilda pojkar rusade runt och störde, men de flesta gick in för att göra sitt bästa. Jennifer ville gärna dansa mer, men för att göra det "på riktigt" måste hon växa till sig lite.
Med småsystrarna Lucy, 4 år, och Nicolina, 2 1/2, gick jag på Junibacken. Det är en av mina favoritplatser i Stockholm - och barnen gillar det också! Redan när våra egna döttrar var små hade jag årskort, och nu har jag ett som gäller för "en pensionär och två barn". Det är bara jag som är namngiven, så jag kan ta med olika barnbarn och ibland också någons kompis. Sagotåget tröttnar jag aldrig på, med Astrid Lindgrens milda berättarröst och otroligt fint byggda miljöer ur hennes mest älskade sagor. En tur per besök ingår i entrebiljetten, men om man har årskort får man åka hur många gånger man vill. Fortfarande upptäcker jag nya detaljer som jag inte lagt märke till förut.
Småflickorna gillar teatern Pippi flyttar in med barnskådespelare på helgerna, men nu var det vardag och jullov, så då var det Pettson får julbesök. Precis som i sagoboken med samma namn skadar Pettson foten dagen före julafton, men med grannarnas hjälp blir det en bra, om än annorlunda, jul ändå. Katten Findus är en docka, som hanteras virtuost. Om ni har barn eller barnbarn i förskoleålder eller lågstadiet - försök hinna gå en vardag. Proffsskådespelarna i den fasta ensemblen är sååå duktiga och interagerar med barnen på ett oslagbart sätt! Senare i vår kommer säkert Bokstavsbageriet tillbaka: Sång och tokerier medan barnen får lära sig alfabetet - alla mina barnbarn älskar den föreställningen!
På väg från Djurgården slank jag in i en leksaksaffär för att köpa present till Lucy som skulle fylla 4. Där upptäckte jag att det fanns en dörrkrans i Lego, som man kunde bygga till det facila priset av 1.409:- förutsatt att man fyllt 18 år, förstås. Hogwarths ur Harry Potter-böckerna fanns också, men den byggsatsen gick på åtskilliga tusen. Kanske nästa år?
Lucy fick en enhörning med regnbågsfärgad man och en prinsesstårta beställd från "Lilla Mamsen" enligt önskemål.
