Heldag med konst, mat, dryck och musical.
Hur vi firar är lite olika. Vissa har haft stora fester, medan andra delar upp det i mindre omgångar i olika konstellationer. Själv fixade jag 100-årskalas för släkten tillsammans med dottern som fyllde 30, men hur det blir med resten av bekantskapskretsen får jag se...
I alla fall fyllde min gamla vän och granne Annelie i juni, och i god tid bokade vi ett datum för heldagsfirande. Hon hade inte en aning om vad vi skulle göra, bara att vi skulle ses vid pendelbåtskajen på förmiddagen.
Annelie gillar båtturer, så jag försöker alltid klämma in en liten sjöfärd när vi är ute tillsammans - om det så bara blir en bilfärja. Pendelbåten är numera det snabbaste sättet att ta sig in till city; bussarna är efter det senaste politiska beslutet totalt opålitliga. Lugnt och fint på böljan blå kommer man till Stadshuset på mindre än en kvart - sedan är det nära att gå till det mesta.
Efter en kort promenad var vi framme på Sergelgatan där NAOM ligger bredvid Avicii Experience. Akronymen NAOM står för Not An Ordinary Museum, och det kan vi nog skriva under på. Helt vanligt var det inte. I gatuplan var det en bar, och själva det ovanliga muséet nåddes via en lång rulltrappa ner i underjorden. Det var flera olika utställningar som spretade i skilda riktningar.
Först kom vi in i flera salar med pulserande videokonstverk som ändrades hela tiden till dunkande musik. Som ett högteknologiskt disco med bilder som gradvis gled över i andra motiv. En blandning av afrikanska masker, inka-guld och fantasi-tjejer ur någon ensam killes drömmar.
Nästa sal var ännu mer udda. På två stora dukar visades en film med en tjej som försöker prata förstånd med ett vattenfall. Givetvis blir hon dyngsur på kuppen. Upphovspersonen heter Hanna Ljungh och titeln är How to Civilize a Waterfall. Det hela går ut på att försöka få vattenfallet att förstå att mänskligheten behöver elektricitet, och att vattenfallet därmed ska gå med på att förvandlas till vattenkraftverk. Texten intill verket påstår att "Mötet mellan Ljungh och vattenfallet blir en känslomässig och nästan andlig upplevelse". Riktigt så såg jag det inte, men hon var både arg och blöt när hon skrek You selfish fucking waterfall! i försök att överrösta vattenbruset. Idén att vattenfallet skulle lämna sitt medgivande till exploatering verkar långsökt...
Vi gick vidare till Roots of Reflection av Karolina Henke. Det var en märklig utställning i två salar med helt olika verk. Henke har arbetat som fotograf och konstnär i den ytliga, oreflekterande mode-och skönhetsindustrin. Hela salen var fylld av kortlivade modenycker, mycket plast och slit-och-släng. Efterhand har Henke börjat fundera över den konsumtionshets som hennes arbete bidrar till, och ändrat inriktning.
I Henkes andra sal var det vackra fotografier av barn i mystisk naturmiljö. Den övre bilden för tankarna till den postapokalyptiska tonårsberättelsen Hunger Games, och på den nedre har flickan sköld och rustning tillverkad av grankottsfjäll - precis som pappan i Tomtebobarnen då han kämpade mot huggormen. Vackert och stämningsfullt, total kontrast mot första salen.
Förutom ovanstående fanns det flera salar med olika mer eller mindre intressanta verk, en butik och en parfymbar där man kunde få en doft anpassad till ens personlighet. Dessutom ett par scener och en restaurang. Under hela den tid vi var där var det flera i personalen än antalet besökare. Detta kan aldrig bära sig, sa vi, och snabbt blev vi sannspådda. Igår försattes NAOM i konkurs, och hur länge de kommer fortsätta att hålla öppet är oklart. Passa på om ni hinner! Annorlunda, delvis kul och intressant.
När vi lämnat det ovanliga muséet gick vi ner mot Hamngatan. Vid slutet av Sveavägen stod ett par träd som vi aldrig lagt märke till förr, brokiga i grönt, orange och gult. Bladen såg ut ungefär som på rönnen, men det fanns små ljusgula frukter som liknade papperslyktor. Innuti dessa var det gröna ärtlika frön. Någon som vet vad det är för träd?
Vi gick till Bobergs Matsal på NK för en sen lunch. Matsalen är en stilla oas med gammaldags charm högst upp i shoppingtemplet. Vi åt båda marulk med karljohansvamp, spenat och en fullkomligt underbar sås. Mätta och nöjda tog vi en promenad genom Kungsträdgården till Nationalmuseum. Efter en liten tur bland gamla favoriter (albinoekorren, Midvinterblot och Karl den XII:es likfärd) drack vi kaffe med toscabakelse i restaurangen. På vägen därifrån konstaterade vi att solen sken och vi hade tid över, så det blev varsitt glas vin vid kajen nedanför Grand Hotel med utsikt mot slottet.
Vi passerade de mångfärgade vildvuxna rabatterna nedanför Jacobs Kyrka och kom så småningom fram till Stadsteatern på Sergels Torg.
Långt innan premiären hade jag fått erbjudande om förhandsköp av biljetter till Stephen Sondheims musikal Company. Den har gjort succé lite varstans i världen och rollistan innehöll många av Sveriges bästa musicalartister. Trots detta blev det en besvikelse. Berättelsen var tunn och budskapet luddigt.
Huvudpersonen Bobbie fyllde 35 år, och hennes vänner tyckte att det var dags för henne att stadga sig. Själv ville hon kanske också ha en fast partner, men inte på vilka villkor som helst... Efterhand kröp det fram att flera av de på ytan lyckliga äktenskapen dolde allehanda problem.
Artisterna gjorde sitt bästa, men musiken var enformig och föreställningen lyfte aldrig. En enorm skillnad mot Matilda med i princip samma ensemble - eller så var det jag som var trött?
Firande av ett annat slag var det i förra helgen då vårt gymnasiegäng Nuckorna firade oss själva och varandra på Grand Hotel i Saltsjöbaden. Tre av oss har redan fyllt 70 år, två fyller i oktober och lillflickan i början av januari nästa år. Spa-besök med ångbad, bubbelpool och simning, promenader, mat, vin, prat och skratt - precis som det ska vara! ( Alla bilder på deltagarna är belagda med sekretess!)