Ett fall på Capri av Anders & Anette de la Motte
Anders de la Motte är före detta polis och en av Sveriges populäraste deckarförfattare. Han har tidigare gett ut tretton böcker, både som ensam författare och i samarbeten. Tillsammans med Måns Nilsson skrev han serien Morden på Österlen och nu kommer nya serien Mord under solen som han skriver tillsammans med hustrun Anette. ( "Ett fynd att dö för" ur Österlensviten skrev jag om 22-07-06)
Att köpa Ett fall på Capri var inget aktivt beslut från min sida - jag råkade bara missa att avbeställa det Månaden Bok trodde jag ville läsa. Ingen större uppoffring. Ett fall på Capri kunde säkert vara kul, särskilt som Anette de la Motte är språklärare och har rötter i trakten. Själv har jag bara varit där en enda gång och det var väldigt vackert.
En jul för länge sedan ville vi göra något annorlunda. Vi flög till Rom, hyrde bil och körde ner längs kusten. Det var den kallaste julen i mannaminne, med snö på Vesuvius sluttningar. Att åka bil dit upp och bygga sig en liten snögubbe att sätta på motorhuven var tydligen annandagstradition, så vi hängde på. Vissa knöt halsdukar istället för snökedjor på de slitna sommardäcken, men alla hjälptes åt att komma både upp och ner utan olyckor. Vi bodde i Amalfi, i ett jättestort hotellrum med fönstervägg ut mot Medelhavet och iskallt marmorgolv. Ett ensamt litet element ställdes in mitt på golvet när temperaturen sjönk och vinden ven mot de stora fönstren. Hotellet var otroligt vackert julpyntat - röda levande ljus och girlander och dekorationer av riktiga, fräscha mörkgröna växter. När vi tog båten ut till Capri var San Michele tyvärr stängt, men det var fint ändå. Efter att ha läst boken åker jag gärna dit igen - gärna vid en annan årstid!
Omslaget påminner om dem till Österlen-serien: Färgglatt och seriens namn i större text än bokens titel. Sol, hav, blommor, brant kust med marina och en liten orm i paradiset. Berättelsen börjar i feelgood-anda. Den femtioårige änklingen och historieläraren Hugo Linds avlidna hustru har efterlämnat ett brev. Där skrev hon bland annat att han skulle boka en resa till Italien, njuta av miljön, maten, vinet, kultur, historia, människor - och fortsätta leva, trots att hon inte längre kan vara med. Motvilligt gör han henne slutligen till viljes.
På pärmens insidor finns en karta över Capri, och boken inleds med att presentera persongalleriet. Förutom Hugo är Lara Belmonte huvudperson, en vacker och energisk reseledare som säkert påminner om fru de la Motte. Övriga personer är gäster på samma gruppresa som Hugo, personal och boende på San Michele, och den lokala polismakten.
Jag ska inte avslöja något i onödan, men någon dör tidigt i berättelsen. Polisen vill avskriva fallet som en olycka, men Hugo och Lara misstänker något annat. Detta är en klassisk pusseldeckare, med små bitar här och där, vackra miljöer och många beskrivningar av mat och vin. Varierade karaktärer med sidokonflikter, lite italienska, spanska, och dessutom historiska fakta. På det stora hela en mycket trivsam deckare - inte jättespännande, men lättläst trevlig avkoppling. Utdraget våld, tortyr, perversiteter och vidrigheter riktade mot oskyldiga saknas helt. Den som dör förtjänar att dö, men utan utdraget lidande.
Gediget deckarhantverk som ger vad som förväntas, inklusive upplösning med hela persongalleriet närvarande.
(Min enda invändning är att det är lite övertydligt ibland, och då menar jag inte själva mordgåtan. Att någon typ av attraktion kommer uppstå mellan Hugo och Lara är tydligt redan första gången de ses...)