Kongokrisen av Wilhelm Agrell
Det fanns två böcker om Dag Hammarskjöld och f.d. Belgiska Kongo. Jag köpte den tunnare, av Wilhelm Agrell som är välkänd historiker och professor i underrättelseanalys. Han har skrivit en mängd böcker om internationella konflikter,
neutralitetspolitik, försvar, krigshot, spioneri och fredssträvanden.
Att jag var intresserad av den har flera orsaker: För det första minns jag mycket väl när FNs generalsekreterare omkom i flygolyckan 1961. Trots att jag bara var sju år gammal var det en hemsk insikt - att de "goda" kunde dödas! (Det var nästan
i dignitet med mordet på president Kennedy ett par år senare. Då var jag hemma från skolan med vattkoppor och såg förloppet på TV. På den tiden var både TVn och min världsbild svartvit, och jag var rädd att de "onda" skulle
ta över.)
För det andra har jag börjat skriva en berättelse baserad på våra äventyr i Zaire i slutet på 70-talet, så jag ville återkomma till miljön. För det tredje höll jag just på att läsa en spionroman, och för det fjärde är världsläget sådant att man
blir tveksam om det överhuvudtaget taget finns några som är "goda".
Omslaget visar ett foto från SVT/TT taget 1960. Dag Hammarskjöld besöker den svenska FN-styrkan i Kongo med allvarlig min iförd mörk kostym med lite för korta byxor. Soldaterna står stelt uppradade med vad som ser
ut som slipade bajonetter i knähöjd.
Med början på 1950-talet blev alltfler tidigare europeiska kolonier i Afrika självständiga. Vissa genom blodiga frigörelsekrig och andra mera fredligt. Trots att Belgien ansågs vara en av de hårdaste kolonialmakterna hade man inte förväntat sig några
större problem då det gigantiska landet Belgiska Kongo skulle bli självständigt i juni 1960.
Belgarna hade förväntat sig att fortsätta bedriva sin lönsamma gruvindustri och behålla kontrollen över landet med hjälp av kvarvarande militära styrkor. Redan vid självständighetsceremonin urartade det hela, och Belgiens kung Baudouin lyckades reta upp
den nya regeringens folkvalde premiärminister Lumumba rejält.
Situationen förvärrades snabbt, Lumumba mördades och olika länder stödde olika grupperingar. Hammarskjöld såg möjligheten för FN att stå som en neutraliserande kraft mellan öst- och västblocket, och rekryterade snabbt en fredsbevarande styrka.
Soldater och officerare kom från många olika länder, och många hade sina egna perspektiv och idéer. Att det självständiga Kongo i sig hade interna motsättningar mellan olika folkgrupper gjorde inte det hela lättare.
Det är mycket intressant att följa de olika stegen i utvecklingen, och ju mer jag läser dess mer tveksam blir jag till internationell inblandning i avlägsna konflikter. Lojaliteter förändras, spioner finns överallt, många har sin personliga
agenda och inget blir som planerat… Och vad som egentligen hände och vem som ytterst bar skulden kommer aldrig till allmänhetens kännedom.