Djurliv, skörd och blomning
På golfbanan Benamor finns ett rikt djurliv. Ovan sköldpaddor som solar sig vid dammen på 10:e hålet. Senare på säsongen får de små ungar i format som gammaldags femkronor. Om man närmar sig strandkanten tar både barn
och vuxna snabbt sin tillflykt ner i vattnet, men en gång träffade vi på en vilsen sköldpaddsbaby på en fairway långt ifrån vattnet. En av mina vänner lät den åka med på golfvagnen tills vi åter var nära dammen. Då sprang
han ner och sjösatte den lilla som glatt simmade iväg. Om den återfann sina föräldrar är tveksamt. På TV har man ju sett hur deras större släktingar gräver en grop i sanden, lägger massvis med pingpongbollslika ägg, skottar igen och sedan
simmar till havs och låter äggen kläckas av solvärmen. Så får de skotta sig ur gropen på egen hand och hasa sig mot vattnet, medan måsar och trutar går till attack. Ett fåtal lyckas ta sig till tryggheten i havet. Sannolikt är de
små dammsköldpaddorna också självständiga vid späd ålder - fast en del är lite mer äventyrliga.
Det vi ser och hör mest är fåglar av alla de slag. De är inte så lätta att föreviga, men allt från små svarta hönor, via härfåglar, samma småfåglar som finns hemma, duvor och rikligt med sjöfåglar finns. Ett par svanar bor på banan permanent
, och kan vara ganska aggressiva när de ruvar eller har ungar. Svalorna brukar göra kamikazelika flygövningar sent på eftermiddagarna. Det verkar som om de tävlar om vem som vågar flyga närmast människor i jakten på flygfän. Vit häger
och stork ser man också ofta, och ibland cirklar rovfåglar runt på spaning efter kaniner.
Två olika sorters kaniner finns på banan. Dels pyttesmå chokladbruna dunbollar som håller till i buskarna, dels större gråbrunspräckliga mer harliknande i banans utkanter. Dessa jagas i de omkringliggande bergen, och finns att
köpa flådda och urtagna i saluhallen. (Jag har ätit kanin på restaurang för länge sedan, men att laga till en själv bär emot.)
Vid den här tiden på året håller grodorna ljudlig serenad bredvid golfrestaurangen. Där finns en stenkantad långsmal damm utan växtlighet. Vi är många som försökt få syn på på de små röststarka grodorna som gömmer
sig bland stenarna, men de tystnar så fort man kommer nära. Ska bli intressant att se om det simmar grodyngel där så småningom. Tidigare år har grodorna hållit sig vid vattenhindret på 17:e, och inte stört lunchkonversationen.
De portugisiska jordgubbarna odlas i tunnlar täckta av fiberväv. De första är redan mogna och säljs i prydliga enskikts-askar eller lådor, inte huller om buller i literkartonger som hos oss. Dessa är robusta, och klarar flera dygn i
kylskåp bra. Smaken är också helt OK, men de kan inte mäta sig med våra ljuvliga, känsliga, solvarma hemodlade hälsingegubbar.
På gångavstånd från oss brukar vi köpa apelsiner, grapefrukt, citroner och "ancores" från en gård. Mannen som säljer dem har en gammal tik som heter Zefa. Tidigare rusade hon fram till staketet och vrålskällde så
fort någon fotgängare eller cyklist närmade sig. Nu är hon nästan blind med vitgrumliga pupiller och kommer snällt fram till staketet för att bli kliad bakom öronen - även om hennes husse inte är hemma. När han är det, säljer
han honung och vad som för tillfället är moget. Priserna varierar mellan 1-3 Euro per nätsäck, billigast är citronerna. Det är trevligt att få en påse frukt som inte känns klonad och likformig. Sist såg en citron ut som
en gul grapefrukt, medan de andra var små och långsmala. Vi tycker att de är godare och inbillar oss att de är nyttigare än de från snabbköpet.
Citronerna använder vi till lite av varje. Citron är en av mina favoritsmaker som passar till allt: GT, fisk & skaldjur, grillat kött, salladsdressing och efterrätter.
Apelsiner, grapefrukt och "ancores" blir huvudsakligen juice. På bilden överst syns vårt köksfönster med juicepressen och nederst en jämförelse mellan apelsin och ancore. Den har tunnare skal, massor av kärnor och smakar åt mandarinhållet.
En sådan frukt och tre-fyra apelsiner blir lagom till två glas frukostjuice, enbart ancores blir för sött för min smak. Om man tar stora snabbköpsapelsiner räcker det men en eller två, men då blir juicen vattnig och blaskig.
Kärnorna ur ancorerna tog en kompis och jag hem och och tryckte ner i våra blomkrukor för många år sedan. De grodde snällt, växte och omplanterades till egna krukor. Nu har mina strukit med pga flytt och bristande omvårdnad, men kanske
har Karin B någon planta kvar?
Mandelträden har börjat bära sammetslena gröna frukter. Jag plockade ett par och delade med en vass kniv. Att mandeln är släkt med aprikoser märks tydligt, och om man läser innehållsförteckningen på mandelmassa och marsipan
kan den ha drygats ut med aprikoskärnor.
De färska mandlarna är lite blöta i konsistensen, men smakar svagt av mandel. Nog bättre att vänta tills de mognat och fallit till marken, tror jag.
Under mandlarna syns vår udda köksskiva. Senapsfärgad med "glitter-flake". I början trodde jag att det låg krossat glas på skivan, och försökte ständigt torka rent den. Färgsättningen i köket är minst sagt originell. Överskåpen är i starkt
ljusgrönt och underskåpen i turkos, och så glittriga senapsfärgade bänkskivor till det! Först tyckte jag att det var jättefult och konstigt, men nu har jag vant mig och tycker det är lite kul. Inget milt grått, stockholmsvitt eller neutralt
sandbeige här inte - det gäller att kickstarta dagen!
Vissa citrusträd bär frukt samtidigt som de blommar, men nu börjar apelsinsäsongen ta slut. Doften av apelsinblommor kommer som vågor i vinden, och ibland är det riktigt intensivt. Märkligt nog tycker alla jag känner att
det luktar underbart. T.o.m. de som är allergiska och inte klarar av att passera varuhusens parfymavdelningar gillar doften och kan dra lungorna fulla av den utan besvär.
Runt blommorna surrar mängder av pollinerare, stora som små, och när man tittar närmare upptäcker man att blommorna är prickiga.
Fortfarande kommer det till nya sorter som slår ut i blom. Bland de senaste att blomma på bar, eller nästan bar kvist, är dessa körsbärsträd (?) som pryder trottoarer och parkeringsplatser lite varstans i Tavira. För en månad sedan trodde
jag nästan att de hade torkat ihjäl under vintern där de står i sina små jordplättar i stenläggningen, men nu är ordningen återställd.