Fruktträd och premiärgolf i Hälsingland
Nu blommar alla fruktträd så jag nästan tror att de förtar sig. Så många blommor kan aldrig bli frukt, och bin och humlor har jag knappast sett i den kyliga blåsen. Fjärilarna kom igång medan snön låg kvar, men de få bina har verkat slöa och ensamma. När jag skrev detta tidigt på morgonen tittade jag ut genom fönstret och insåg att det både var sol och ovanligt vindstilla. Jag gick ut och lyssnade. Onödig oro! Ett ljudligt surr hördes runt träden och full aktivitet rådde!
En sak som måste göras i år är beskäring av alla fruktträd. Jag har kommit så långt att jag har köpt "Stora boken om att beskära" men så mycket mera har det inte blivit. Det är svårt att pricka in "en varm solig dag på vårvintern innan saven börjar stiga" eller JAS-perioden. När jag läste vidare såg jag att man dessutom ska hantera olika sorter på skilda sätt. Blir nog att studera mera!
Bilderna ovan är två olika sorters äpplen och nederst päron. Plommonen har redan blommat över.
I förrgår morse låg detta lilla ägg på dörrmattan på trappen precis utanför dörren. Ett mysterium hur det har hamnat där, för det finns inga bon eller ens små hål där en fågel skulle kunna ruva under trapptaket. Har en fågel plötsligt blivit värpnödig i flykten? Svalorna brukar bygga bon under taket på själva huset och köra flygövningar med sina ungar, men inte precis vid huvudentrén.
Eftersom det inte fanns någonstans att lämna tillbaka ägget till föräldrarna, föreslog Anders att vi skulle lägga det varmt i bomull. Men om det kläcks då? Hur skulle vi kunna fånga mygg och mata en pytteliten fågelunge? Och lära den flyga? Ett hopplöst projekt tyckte jag, dessutom kändes ägget ganska kallt redan när jag hittade det. Det får ligga i köksfönstret, så barnbarnen och gammelmormor kan titta på det när de kommer härnäst.
Eftersom det var lite varmare åkte vi till Hassela för att kolla skicket på golfbanan. På vägen dit passerade vi den vackra Hasselasjön, och såg också att det fortfarande ligger lite snörester kvar i pisterna på andra sidan sjön. Så sent som förra veckan var snötäcket tillräckligt tjockt för att våra döttrars skidlärare skulle ta sig upp till toppen för säsongens sista åk.
På golfbanan var det nysått, så det var provisoriska greener som gällde. I övrigt verkar banan ha klarat vintern riktigt bra, men det var bara en bil där då vi kom till parkeringen - trots att det var en solig majlördag. Ensamma i lugn och ro gick vi de första åtta hålen.
Åttonde hålets tee ligger i en sluttning på ena sidan Skansån och green på den andra. Röd tee (som bilden är tagen från) ligger betydligt högre än det ser ut på bilden, och för att nå gul får man klättra upp en bra bit till. Nu på vår/försommar är det högt brusande vatten i ån, och flytbron som ska ta en från utslag till green ligger fortfarande parallellt med flödet vid strandkanten.
Mycket mera vatten än normalt att ta sig över alltså, så jag drämde i ordentligt. Hur många bollar jag slagit ner i ån under åren har jag tappat räkningen på, men nu fick jag till ett perfekt slag. Jag hörde något som knackade till, men kunde inte se bollen.
Vi gick vägen runt via den fasta bron för att nå den provisoriska greenen med sin sönderblåsta flagga. En knapp halvmeter från hål låg min boll i det ojämna gräset. Mellan bollen och hålet låg en liten plastbit. Jag måste ha slagit rakt i det provisoriska hålet, slagit bort en bit av plastkanten och studsat upp. Närmare hole-in-one än så har jag aldrig varit!