Mytomanen av Sofie Sarenbrant
Sofie Sarenbrant är en av författarna som utgör "det svenska deckarundret". Jag undrar hur stor del av Sveriges totala export spänningsförfattare (och låtskrivare/musikproducenter) numera står för? Det är många namn - ofta kvinnor - som blivit internationellt välkända och funnit många läsare under de senaste åren.
Jag snappade åt mig Sofie Sarenbrants Mytomanen från pocketdisken på ICA. Namnet kände jag igen, men jag kunde inte minnas om jag läst något av henne. Hon debuterade redan 2010 och Mytomanen är åttonde delen i en succéserie med kriminalinspektör Emma Sköld i huvudrollen. Sarenbrant blev utvald till Årets deckarförfattare både 2019 och 2020, och Mytomanen var årets mest lyssnade ljudbok på Storytel 2020.
Omslaget är läckert, mörkt och lite mystiskt med en dödskallefjäril som döljer läpparna på ett ungt ansikte. Titeln väckte också förväntningar. Jag har själv haft en chef som var mytoman: Vilken otrolig överraskning när jag så småningom insåg att karln stod och ljög mig rakt upp i ansiktet - med ett självsäkert leende!
Berättelsen inleds med att sjundeklassaren Felix hittas död vid ett motionsspår i Bromma. Det suggestiva bokomslaget har inte så mycket med handlingen att göra: Felix ansikte bär spår av grovt våld, och den enda fjäril som nämns i texten är en vanlig stillsam citronfjäril - men det gör ingenting! När man väl kommit så långt har man redan dragits in i berättelsen. Det är korta kapitel som växlar mellan olika personer, och man drivs hela tiden att läsa vidare fast natten blir sen. Deckarhantverk på högsta nivå alltså.
I dagarna har gängkriminalitet och unga som mördar unga fått ökat aktualitet. Men inte så unga, väl? Och inte i välmående villasamhällen, eller? Om man postar en riktigt idyllisk bild från nationaldagsfirandet på Insta och tar ett glas rosé, så kanske det onda försvinner? Brommamorsorna håller fasaden så gott det går, men oroar sig när de är ensamma.
Så skruvas spänningen upp.Chatt-meddelanden hittas i mobiler, och polisen försöker tolka vad som menas. Misstankarna sprids åt många håll, och man anar att något mera kommer att inträffa.
Det är flera har något att dölja, också bland poliserna. I flera parallella trådar kryper deras privatliv fram: En har haft kärleksaffärer med kollegor, en annan går hos psykolog efter ett vådaskott (?), en tredje kämpar med en psyksjuk syster och en fjärde har ett cancersjukt barnbarn. Kanske vet de läsare som följt serien redan en del om detta, men som novis är det ändå inte alls svårt att hänga med. Och bland Felix´ klasskamrater, lärare, tränare och grannar finns det en förstås hel del som verkar skumt...
Vem mytomanen är avslöjas inte förrän på slutet, trots att det som sagt är flera som ljuger eller inte berättar allt. Om du önskar dig lättläst bladvändarspänning är detta rätt bok!
Läste för några år sedan Skamvrån, i min bokcirkel i Bromma. Tyckte det var roligt att följa händelsen utifrån alla platser som jag känner till.